Det finns två saker att fira med att Europa rört sig in i januari 2025. Den första är att vi äntligen blir kvitt det pinsamma ungerska ordförandeskapet.
När premiärminister Viktor Orbán för ett halvår sedan tog över den roterande toppositionen i ministerrådet skred han direkt till verket och använde sin tillfälliga titel för att åka på turné. Han globetrottade till ledarna i Ukraina, Ryssland, Kina och den i dagarna tillträdande Donald Trump. På alla platser var budskapet detsamma: Ukraina borde ge upp.
Den liberala demokratins stora fiende gav resten av Europa fingret.
Även på hemmaplan har Ungern det senaste halvåret lika konsekvent som tidigare vägrat anpassa sig till EU:s krav på demokrati, pressfrihet och att motarbeta korruption. Häromdagen straffades landet åtminstone för sina ageranden genom att slutgiltigt förlora stöd från Bryssel på 11 miljarder kronor. Det är första gången det händer. I sammanhanget är summorna små, men poängen är viktig. EU är ett politiskt samarbete som vilar på vissa grunder. Såsom liberal demokrati, marknadsekonomi och ett Europa av fria stater.
Någon som förstår de grunderna är Polens premiärminister, Donald Tusk. En andra sak att fira med att vi rör oss in i 2025 är att det är just han som nu tar över ordförandeskapsklubban.
Tusk är inte oprövad i storpolitiken. Han har redan en gång tidigare lett Polen och suttit som Europeiska rådets ordförande.
Polen är ett av Europas stora länder, och i princip ensamt om att stå starkt just nu. Tyskland och Frankrike är inne i nationella politiska kriser, Orbán har försökt omstöpa Europas roll internationellt till en bugande docka för diktaturer och populister. Italien leds av Giorgia Meloni, en nationalistisk ledare för ett parti med rötter i fascismen.
Orbáns Ungern är beroende av rysk gas, Tusks Polen lovprisar att Ukraina vid årsskiftet stängde av Gazprom.
Polen, däremot, har återigen en EU-vänlig regering efter åtta år i nationalkonservativa händer, och är pålitliga Ukrainavänner. Detta är den viktigaste skillnaden. Orbáns Ungern är beroende av rysk gas, Tusks Polen lovprisar att Ukraina vid årsskiftet stängde av Gazprom.
Donald Tusks möjligheter att förändra världen ska inte överdrivas, men vikten av att gå in i 2025 med honom vid rodret behöver inte heller undervärderas.
Populärkulturen anklagas ofta för att ha fastnat i 1990-talet. Tyvärr går det sällan att säga detsamma om politiken. I Polen ledde fackföreningsrörelsen Solidaritet, med start 1980, en kamp som utmynnade i demokrati och frihet från Sovjetunionen. En våg som spred sig och ledde till att 90-talet kännetecknades av rivna murar, demokratisk spridning, mer EU och ökad marknadsekonomi.
När Polen nu tar över ordförandeskapet tar de med sig en logotyp som har en härligt nostalgisk look. Vilket inte är ett sammanträffande. Den är designad av Jerzy Janiszewski – som en gång i tiden designade, just det: Solidaritets symbol.
En snyggare signal till Putin, liksom hans fränder i Ungern och USA, om vad som väntar är svår att komma på.
Läs mer:
DN:s ledarredaktion: När saker händer i Ryssland händer de snabbt
Max Hjelm: Då kastade Jimmie Åkesson av sig masken
