En stammade obegripligt, en låtsades att motståndaren ville tillåta abort efter födseln. De började bråka om vem som är bäst på golf. Den första debatten mellan USA:s presidentkandidater var skrämmande och skrattretande.
Självklart svämmade sociala medier över av skämt. Elon Musk konstaterade på sitt eget sociala medium (X) ”Tonight was a clear victory … for memes”. För en gångs skull hade den mannen rätt.
Runt 2010-talet var Charlie Sheen stjärnan i serien ”Two and a Half Men” och den bäst betalda skådespelaren på tv. Sedan kom ett förfall av droger och offentliga bråk. Han rökte cigaretter med näsan och förklarade att han var trött på att låtsas som att han inte var ”a total bitchin’ rock star from Mars”. På internet blev han synonym med ordet ”Winning”. En mans liv föll ihop och alla följde förloppet med lika delar fasa och fascination.
I efterdyningarna av imperiet var Sheen kung. Tills någon annan tog över tronen.
Författaren Bret Easton Ellis varnade oss för Donald Trump redan 1991 i ”American Psycho” där den kroniskt ytlige seriemördaren är besatt av Trump. Men det var 2011 som Easton Ellis såg att ett skifte skett i Amerika: Från ”Empire” till ”post-Empire”. Charlie Sheen fattade det, menade författaren. I post-imperiet var ingenting längre seriöst. Allt var en nihilistisk kändisdyrkan, utan bas i några kvalitativa värden. Så blasé som bara karaktärerna ur Easton Ellis egna böcker kan vara blickade författaren ned på en amerikansk kultur som brann: ”It’s where we are, babe … Rock’n roll. Deal with it.”. I efterdyningarna av imperiet var Sheen kung.
Tills någon annan tog över tronen. Det gick knappt att förstå att Donald Trump kunde bete sig som han gjorde. Hillary Clinton skulle låsas in. Joe Biden kallas Sleepy Joe. Det borde ha varit kampanjkonkurs efter ”Grab ’em by the pussy”.
Trump uttalade sig hemskt, men allt gick att trycka på en t-shirt, skriva i en tweet, dela som ett skämt. Älska eller hata det – du kollar. Skräddarsytt för uppmärksamhetsekonomin. Trump var perfekt för post-imperiet.
Lågorna sveper kring USA:s demokrati. Medborgarna lika delar förfäras och skrattar åt allt det hemska. De kulturella institutionerna spelar sin roll. Vi lever genom klick och spridning.
Läs mer:
Max Hjelm: Klart att det blir problem när vi försöker svälja GW Persson och måla oss till Bianca Ingrosso
DN:s ledarredaktion: Klarar institutionerna Trump 2.0?
