Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

I januari släpptes en myndighetsrapport som den brittiska regeringen försökte stoppa. Slutsatserna ansågs vara för negativa, och politikens oförmåga att agera skulle bli för tydlig, har the Times rapporterat. I rapporten konstateras: ”Ekosystem förstörs i samtliga regioner. Alla kritiska ekosystem är på väg mot kollaps (irreversibel förlust av funktion som inte går att reparera)”. Detta vore ett hot mot livsmedelsförsörjningen, med höjda matpriser som följd. Och en utmaning för nationell säkerhet – med ökade internationella konflikter, flyktingströmmar och motsättningar som ytterligare effekter.

Tomas Ries, docent i säkerhetspolitik på Försvarshögskolan, påpekade i början av mars att Sverige troligen står inför samma risker (Sveriges Radio 1/3).

Behovet av radikalt ökade satsningar på klimatomställning och återväxt i hotade ekosystem som Amazonas är stort. Men parallellt med en sådan omställning behövs också en plan för säkrad livsmedelsförsörjning inför dessa högst reella hot.

Frankrike, europeiska mästare i protektionism, och Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), svenska campiones i samma gren, kommer försöka argumentera för ökade bidrag till EU-bönder och höjda murar mot andra länders matproducenter.

En orolig omvärld – krig, pandemi, Trump – visar att frihandel och öppenhet gör oss svaga och kräver strategisk autonomi, lyder argumentet, som även Aftonbladets ledarsida i närtid anslutit sig till.

Självförsörjning skapar en känsla av trygghet, men i realiteten riskerar det göra ett land svagt

Slutsatsen borde vara den motsatta. Sverige är till exempel självförsörjande på ägg, men som Livsmedelsföretagen konstaterar i en rapport från i fjol: ”för att kunna producera ägg räcker det inte med höns, det krävs också energi, vatten, foder, strömaterial och annat”. Och försvinner en eller flera av insatsvarorna är det slut på omelett. Helt självförsörjande kan vi inte bli.

Självförsörjning skapar en känsla av trygghet, men i realiteten riskerar det göra ett land svagt. Detsamma gäller sänkta klimatambitioner: Just nu plockar politiker i hela västvärlden hellre poäng på billig bensin än att våga stå för de höga kostnaderna klimatförändringarna kommer innebära.

Små länder måste kämpa för klimatomställning och ökad öppenhet med stärkt frenesi. För Storbritannien innebär det att gå med i EU, för EU att sluta fler frihandelsavtal med världen – och inte som Miljöpartiet och Vänsterpartiet sätta käppar i hjulen för dem.

Men det första steget måste vara att regeringar slutar försöka dölja klimathotet, och höjer ambitionerna i stället för att sänka dem.

Läs mer:

Max Hjelm: Hon säger att Åkesson förändrats – han vill bevisa motsatsen

DN:s ledarredaktion: Putin är vinnaren på Irankrisen – men på slagfältet förlorar han

Share.
Exit mobile version