Bianca Ingrossos sminkföretag Caia Cosmetics har två gånger på kort tid anmälts för att ha farliga så kallade PFAS-ämnen i sina produkter, något som åtgärdats efter avslöjandena. Även andra företag har nu blivit anmälda för att ha giftiga ämnen i smink, men det speciella är att Caia knappast lär straffas på marknaden efter upptäckten.
Mellan 2019 och 2021 fälldes Ingrossos företag sju gånger av Reklamombudsmannen, främst för könsdiskriminerande reklam. Inte heller det ledde till reprimander från konsumenterna – företaget bara växer och växer.
Caia värderades till 400 miljoner kronor för ett par år sedan när Bianca Ingrosso sålde majoriteten. I dag kan värdet vara på hisnande fyra miljarder kronor. En stor del av anledningen är, enligt Breakit, Caias konsumentbas, som är så lojal att den kan beskrivas som ”sektliknande”.
Värdet är varumärket.
Mekanismen är inte ny, fråga Marlboromannen, men blir allt vanligare.
DN-skribenten Saga Cavallin kommer in på fenomenet i sin nya bok ”Utge sig – om autenticitetens vara och värde”. Hon beskriver hur produktionen av varor har blivit allt mindre viktig för företags aktievärde, och att ”den övergripande tendensen”, är att företag fokuserar på ”det immateriella, symboliska varumärket”.
Nike säljer inte skor, utan livsstilen som swooshlogotypen utlovar. Mekanismen är inte ny, fråga Marlboromannen, men blir allt vanligare.
Vi kanske inte är vad vi äter, men vi försöker bli vad vi köper.
Det är därför vi har en hutlös marknad för kändisviner. Leif GW Persson, Fröken Snusk, Per Gessle, Carolina Gynning, Linda Bengtzing, Camilla Läckberg och Pernilla Wahlgren är bara ett axplock av alla kända namn som satt sitt namn på saft för vuxna, som SvD Kultur nyligen uppmärksammade (23/6). Flera av kändisarnas drycker har mycket tillsatser och ger därför mer huvudvärk än andra viner. Det är alltså inte kvalitet som får folk att köpa stora mängder.
Visst kan det vara härligt att ha samma skor som Michael Jordan, smink som en influerare och vin som en författare. Men man kan inte måla sig till Ingrosso. Man kan inte svälja Leif GW Persson.
I denna kändisdyrkande kultur får vi sämre varor – och en stark baksmälla.
Läs mer:
Max Hjelm: Jo, Lena Andersson – folkutbyte är en konspirationsteori
Lisa Magnusson: Män är inte ”prostituerade” för att de klär sig i kortkort
