Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Bredvid mig dansar två personer klädda i banandräkt till tonerna av Simon ”ge dem kram” Superti. Jag är på Almedalens minst kostymklädda evenemang: den ”folkfest” som pågår som en protest samtidigt som Jimmie Åkessons (SD) tal vid onsdag lunch.

Samlingen på scen är… eklektisk. Artister som Titiyo blandas med allt från organisationer som Civil Rights Defenders och Rebellmammorna till skådespelaren Gustaf Skarsgård och simmaren Therese Alshammar.

De talar om rättsstaten, klimatet och hotet från rasismen.

Jag är här för att försöka förstå vad det egentligen är som sker här. Ett upprop? En demonstration? Någon slags vänstermöte verkar det ju delvis vara, då ett par personer går upp och pratar om problemet med miljardärer. Men samtidigt inte, de flesta på scen, och Greenpeace-uppropet som föregått konserten, har ett vidare syfte.

Thomas Stenström pratar efter att ha sjungit årets VM-låt om att alla från vänster till höger borde kunna enas mot rasismen.

Jag hör honom säga det, ser pridetygpåsen till höger om mig och inser – jag känner en vindfläkt av 2014.

Inte bara för att det påminner om när Gudrun Schyman anordnade protestfest under SD:s dag i Almedalen det året. Det är lätt att glömma, men det fanns en tid då grundvalarna för ”Vi är Sverige” var helt okontroversiella: rättstaten ska skyddas, experter lyssnas på, klimatpolitiken bör vara ambitiös och rasismen protesteras mot.

Tidöpartierna har sedan arbetat hårt för att normalisera SD – och allt partiet står för

Den tiden var alldeles nyss. Tidöpartierna har sedan arbetat hårt för att normalisera SD – och allt det partiet står för.

Men Tidöprojektet har gått mycket längre än vad SD, M, KD och L fick mandat av väljarna att göra. Opinionssiffrorna för samarbetet har aldrig hämtat sig sedan Tidöavtalet skapade chock hos många. Tonårsutvisningarna gav upphov till en indignation som tvingade migrationspolitiken att förändras.

Men jag ser ett tecken i tiden. Det finns ingen pendel som inte vänder till slut

Det vore inte bra att återvända till de protester mot SD som ibland förekom förr, med tårtkastning, buande och avbrutna tal. Och det finns så klart det som kommer att anklaga en konsert där artister får stå för att vara snälla för godhetspositionering.

Men jag ser ett tecken i tiden. Det finns ingen pendel som inte kan slå tillbaka. Sverige kan vara något annat än vad Jimmie Åkesson vill göra det till. De här fyra åren kan bli en parentes.

Läs mer:

Max Hjelm: Ebba Busch är Sveriges skickligaste politiker

Susanne Nyström: I går kom desperata utspel på löpande band

Share.
Exit mobile version