En handskriven affisch: ”Palme snackar skit här uppe. Kom! Alla har rätt att skratta”. I salen: Unga män och kvinnor med rutiga skjortor, rak lugg och solglasögon inomhus, som lika gärna kunnat vara dagens studenter. Den där kårhusockupationen i Stockholm 1968 är alltjämt relevant.
För två veckor sedan menade 50 forskare att det är ett steg mot fascism att behöva vänta på sin tur att tala. Nu påstår de igen att är det rätt att förstöra politiska möten och tysta meningsmotståndare om regeringen inte anpassar sig efter deras åsikt (Sydsvenskan 6/5). I sin senaste text skriver forskarna att ”i en välfungerande demokrati kan också en statsminister och andra makthavare stå ut med att bli störda” – inte minst på grund av hur de hanterat kriget mellan Israel och Hamas.
Och visst: Situationen i Gaza är hemsk, den behöver uppmärksammas, och regeringen bör krävas göra allt den kan. Men det ger inte folk carte blanche att bete sig hur de vill.
Att en av undertecknarna är Hamashyllaren och eko-terrorismförespråkaren Andreas Malm förvånar inte
Forskarna nämner själva att studenter även ”i andra länder” protesterar. Sant. I USA har Palestina-aktivismen på vissa håll skett genom ockupation, skadegörelse, antisemitism och våld. Forskarna förhåller sig aldrig till att denna eskalering med deras argument är ett rimligt nästa steg. Att en av undertecknarna är Hamashyllaren och eko-terrorismförespråkaren Andreas Malm förvånar inte.
Samtidigt handlar detta om två debattartiklar där de mest extrema svenska akademikerna uttryckt sin åsikt. Utbildningsminister Mats Persson vill gärna betrakta dem som typiska representanter för akademin i sin vandetta mot Sveriges högre utbildningsväsende, men det är egentligen troligare att de 50 studenter som skrev en kritisk replik till forskarna representerar universiteten i högre grad. De flesta i Sverige vill inte hålla på med vandalism, och gör det inte heller.
Tillbaka till den där salen, 1968 då studenterna i Stockholm ockuperade sitt eget kårhus. Det låter ju inte så radikalt. Men som svar tog Olof Palme apostlahästarna dit och utstod burop, hån och debatt. Och i Uppsala ledde protesterna mot utbildningsreformen till att studenter fick en plats vid universitetens möten.
Vi vet att man kan få gehör utan att tumma på demokratiska principer. Inget flörtande med auktoritära tendenser kan ändra på det.
Läs mer:
Max Hjelm: Att tvingas räcka upp handen är inte fascism
Isobel Hadley-Kamptz: Anklagelser om antisemitism blir vapen i kulturkrig om studenter
Ledarredaktionen: Låt inte Eurovision i Malmö gå till historien för judehat, upplopp och terror
