Det hörs hur Benjamin Ingrosso tvekar. ”Jag gillar inte att prata om det…”, säger han. Han vill inte trigga folk. Men i det senaste avsnittet av podden ”Värvet” tar artisten till slut sats och berättar om den ätstörningsproblematik som förföljt honom genom livet.
Ingrosso förklarar hur han kände sig ”chubby” som 12-åring, och fick uppleva hur människors syn på honom förändrades när han snabbt gick ner 13 kilo en sommar. Det satte spår, triggade en vidare problematik.
Om bilden i spegeln inte ser ut som han vill styr det hela dagen, med allt från matintag till mående, berättar han. När sångaren ser sig själv på stora jumbotronskärmar vid scenen under konserter ställer han sig frågan om inte ansiktet ser uppsvällt ut.
Som reaktion på det Ingrosso berättar svarar programledaren Kristoffer Triumf: ”Men du ser ju ut som skapad av en lycklig gud, hörru”. Det är förstås ett objektivt sant konstaterande, och en förståelig reaktion – man vill ju berätta hur fel Ingrosso har. Men det är också ett bra exempel på hur skev uppfattningen är om killars självbildsproblematik. Hade Ingrossos känslor varit rimliga om han inte såg ut som Herkules reinkarnerad? Nej, förstås inte – det handlar om hjärnspöken.
Och hade Triumf reagerat likadant om han haft en kvinna med ätstörningar framför sig?
Det är fortfarande spektakulärt tyst om killars situation.
Ätstörningar är vanligare bland kvinnor, att se det problematiska i kvinnors relation till mat är av vana lättare. Men Socialstyrelsen konstaterade 2019 att flera nyare studier visar att 20 procent av de med ätstörningsproblematik tros vara män. En femtedel! Och mörkertalet är troligen större bland killar än tjejer. Hur många kända män respektive kvinnor talar ut om sin ätstörning? Hur många i din närhet? Det är fortfarande spektakulärt tyst om killars situation.
Det beror nog delvis på att många män inte fattar att de lever med problematik. I stället uppmuntras den. Och då är det kanske inte så konstigt att man inte förstår?
Kroppsidealen skiljer sig, som alla vet, beroende på vem man är. I det hälsohetsande land vi lever i ses extrem fixering, rent av vägande av mat för att räkna ut kalorier, ofta som något hälsosamt. Åtminstone om det handlar om att kombinera protein med träning, som ju ofta killars ätstörningar gör. Ja, han äter bara ris och kyckling – har du inte hört om att deffa eller? En proteinshake och tre timmar på gymmet varje dag skapar säkert stora muskler. Men det är skillnad på att ha en normsnygg kropp och att må bra.
Det här vet de egentligen. På Tiktok är det ett återkommande ”skämt” bland gymkillar att de börjat ogilla sin kropp efter att ha börjat med styrketräning; ju mer de fokuserar på att skaffa muskler desto mer hatar de sin kropp. Men att gå från att skoja om den insikten till att bryta sig fri från fixeringen är svårt. Likaså att inse hur lätt ett ätstört beteende kan riskera att övergå i en reell ätstörning om inget görs.
Det är alldeles för tyst om killars ätstörningar. Att Benjamin Ingrosso mitt under en exceptionell karriär som artist, matkonnässör och mycket mer vågar gå ut med sin ångest kring mat och sin självbild är modigt och väldigt viktigt för den stora publik unga han kan nå. Förhoppningsvis öppnar det dörren för ett större samtal.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Jag hatade lycramännen – sedan förvandlades jag till en själv
Erik Helmerson: Gud kanske inte finns – men han förtjänar bättre kritik än i Aftonbladet
