När verkstadsbolaget Alfa Laval och rederiet Wallenius Marine presenterade sitt segelprojekt Oceanbird för några år sedan väckte det stor uppmärksamhet med idén att utrusta stora fraktfartyg med teleskopiska vingsegel och därigenom kapa bränslekostnader och utsläpp. I dag är planerna på väg att bli verklighet.
– Vi har vår första prototyp färdig i Landskrona. Förra veckan fick vi våra första riktiga kundorder. Det är ett stort genombrott, berättar Magnus MackAldener, utvecklingschef och tillförordnad vd för Oceanbird.
Under året har bolaget tagit avgörande steg. Delarna till den andra prototypen är redan på plats och ska monteras på Wallenius Wilhelmsens fartyg Tirranna. I början av nästa år räknar bolaget med att vingseglen ska sitta på plats och kunna testas i full skala. Parallellt byggs en produktionskapacitet i Landskrona, där serieproduktion planeras till slutet av 2026.
Framtiden handlar enligt Oceanbird framför allt om så kallad ”wind assist”, hybridlösningar med assisterande vinddrift där motor och segel samverkar. Det betyder två huvudsakliga marknader, befintliga fartyg som kan byggas om för assisterande vinddrift, och helt nya fartyg som förses med assisterande vinddrift.
– Vi ser att den stora volymen kommer på nybyggda fartyg. Från 2027 kommer vi börja se vindlösningar på nya fartyg i större skala, säger Magnus MackAldener.
Med ett vingsegel på ett fartyg sparas 5–10 procent bränsle, enligt Oceanbird.
– Fyra vingar kan ge över 20 procent lägre förbrukning och bränslekostnaden är den absolut största utgiften för ett rederi. Det betyder jättemycket.
IMO, FN:s sjöfartsorganisation, väntas i höst rösta om hårdare globala regler för CO2-reduktion till sjöss. Magnus MackAldener tror att det kommer att snabba på utvecklingen för Oceanbird.
– Alternativa bränslen som e-metanol och ammoniak är intressanta men betydligt dyrare än dagens olja. Vind är gratis framdrivning. Därför har det här nu blivit mer en ekonomisk fråga för rederierna än en klimatfråga, även om klimateffekterna förstås blir fantastiska.
Han menar också att ett högre oljepris, vilket inte är osannolikt om världen fortsätter satsa på fossila bränslen, ytterligare skulle förbättra affärscaset för vind.
Oceanbird är långt ifrån ensamt på fältet. Globalt finns flera tiotals aktörer som driver på utvecklingen. Men konkurrensen är ännu inte ett hinder.
– I dag finns det kanske 100–150 fartyg som har någon form av vindframdrivning, av totalt 50–60 000 fartyg i världen. Vi är bara i början av kurvan. Det finns gott om utrymme, säger Magnus MackAldener.
Till skillnad från de första åren, när Oceanbird fick lägga stor energi på att övertyga rederier, märker bolaget nu att efterfrågan är självklar.
– Marknaden är här, det märker vi. Det är jättestort intresse och en efterfrågan. Det är bara frågan vilka spelare och vilka tekniker det är som kommer ta en stor andel av den här marknaden.
När han blickar tio år framåt ser Magnus MackAldener en dramatisk förändring av världshandeln till havs.
– 30–50 procent av världens fartyg kommer att ha någon form av vindlösning 2035, hävdar han.
För Oceanbird gäller det nu att leverera. Produkten finns. Utmaningen ligger i att skala upp produktionen.
– Vi måste bevisa att vi kan producera i stor skala. Det är där vi står i dag, säger Magnus MackAldener.
Läs mer om hållbarhet
