– När dräkten förbjöds gick killarna från helkroppsdräkt till ”jammers” vilket gjorde att skillnaden för dem blev så mycket större än för tjejerna, säger simlandslagets förbundskapten Martina Aronsson.
”Jammers” som är badbyxor med ben får enligt reglerna inte gå över knäna. De får inte heller gå över naveln.
Damernas dräkter täcker däremot fortsatt en större del av kroppen, även om materialet inte är detsamma som i superdräkterna.
I likhet med herrarna får dock inte heller damernas dräkt längre gå över knäna.
– Damernas tävlingsdräkter har dessutom utvecklats mycket de senaste åren, säger Martina Aronsson.
Med mer tyg på kroppen ökar möjligheterna att minska vattenmotståndet, och få ett bättre vattenläge, vilket kan leda till snabbare tider.
På damsidan finns det bara ett rekord i långbana kvar från superdräktstiden. På herrsidan är det fem individuella rekord och två lagkappsrekord som fortfarande står sig.
Kommer herrarnas tävlingsdräkter i framtiden blir mer täckande igen?
– Det var en bra fråga. Jag skulle säga att jag inte tror att det kommer att ske de tio närmaste åren i alla fall. Jag tror ingen vill eller vågar gå dit vi var för 15 år sedan, säger förbundskapten Martina Aronsson.
– Men vad som händer i ett längre tidsperspektiv återstår att se.
För 15 år sedan skrevs ett nytt kapital i simhistorien.
Efter några galna år där simningen plötsligt blev en materialsport satte Internationella simförbundet ner foten. Från den 1 januari 2010 förbjöds de så kallade superdräkterna.
Redan 2008 hade de nya dräkterna resulterat i ett stort antal världsrekord, men det var året efter som det blev extremt.
När baddräktstillverkarna bytte ut textilmaterial mot vattenavstötande syntetiskt gummimaterial som neopren eller polyuretan blev resultatet en rekordslakt. I VM i Rom 2009 sattes 42 nya världsrekord.
Det blev det sista mästerskapet där vattenavstötande syntetiskt gummimaterial var tillåtet i dräkterna.
Beslutet välkomnades av alla, men samtidigt uttrycktes en oro att världsrekorden som sattes med superdräkterna i stort sett skulle vara omöjliga att slå.
15 år senare går det att konstatera att de visst gick att slå, även om det tog några år innan rekordutvecklingen tog ordentlig fart igen.
Det går också att se att det är på damsidan som utvecklingen har gått mest framåt efter superdräktens tid. Under de här åren har damerna slagit drygt 50 procent fler världsrekord – 142 mot 94 – än herrarna.
Utöver skillnaderna i tävlingsdräkter kan också en förklaring vara startpallarna.
När pallen var platt behövde man vara stark – och mer tekniskt skicklig – för att hantera den farten som en ”trackstart” (en fot före den andra) gav. Numera har startpallarna en upphöjning därbak, och det gör att det inte längre krävs samma styrka.
– Som de ser ut nu kan med andra ord flera simmare få till bra starter vilket leder till snabbare tider, säger förbundskapten Martina Aronsson.
Damernas rekorddominans kan dock vara på väg att brytas.
Utvecklingen pekar på att det för närvarande är herrsimningen som tar störst steg framåt även om det ännu inte fått genomslag i världsrekordstatistiken.
Tiderna för att ta sig till finaler i långbane-VM har till exempel stadigt förbättrats de senaste åren.
– I ett framtidsperspektiv tror vi att ur den bredden på herrsidan kommer det komma fram toppar, säger Martina Aronsson som med vi inkluderar landslagets test- och utvecklingsansvarige Johan Wallberg.
Om vi lämnar skillnaderna i utvecklingen mellan herr- och damrekorden, och tittar på rekordutvecklingen är Radiosportens expertkommentator Anna-Karin Kammerling inte förvånad över att dräktrekorden visade sig möjliga att slå.
– På ett sätt är det så klart fascinerande hur gränserna hela tiden kan flyttas. Titta till exempel på herrarnas 50 meter frisim i kortbana där de simmade under 20 sekunder på VM, säger Kammerling som 2000–2005 simmade hem både OS- och VM-medaljer.
– Samtidigt finns det förklaringar till att det går allt snabbare. Jämför man till exempel med för 20 år sedan är det som natt och dag när det kommer till hur noga du kan analysera loppen och vad du gör på träningarna. På min tid hade inte den tekniska utvecklingen kommit alls så långt. När vi skruvade på detaljer var det med utgångspunkt från att en tränare trodde sig ha sett något, eller i vissa fall en känsla.
– I dag finns också helt andra möjligheter att kontrollera hur kroppen mår, och hur den svarar på viss träning.
Läs mer:
Dräkter som klämmer här och där: ”Ingen saknar badbyxorna”
Sjöström om dräktkaoset i Rom: ”Har fortfarande ärr på mina händer”
