Nog kände sjubarnsmamman Merry Hanson i småstaden Stromsburg i Nebraska igen symtomen. I november i fjol började hon bli trött och yr precis som vid sina tidigare graviditeter. Men hon var 43 år gammal och hade nyligen gjort ett blodprov som visade att hon var på väg in i klimakteriet.

Hon trodde inte att det skulle bli några fler barn. Även om hennes näst äldsta dotter Adalyn fortsatte be till Gud om ännu en lillasyster.

– Jag var lite obekväm med den bönen, för jag ville inte att hon skulle bli besviken. Jag visste ju att min kropp var på väg att förändras, berättar hon.

Julen och nyåret kom och gick och problemen med lågt blodtryck blev bara värre. Så i januari beslöt hon sig för att söka läkarhjälp.

Doktorn rekommenderade ett graviditetstest för säkerhets skull.

– Han är en god vän till familjen och han kom tillbaka in på rummet med tårar i ögonen. ”Merry, du vet ju vad två rosa linjer betyder”, sade han. Jag kunde inte tro att det var sant. Ett litet mirakel.

Från en kvinnas underverk till en annan kvinnas paradis: En viktoriansk trävilla i Providence i pyttedelstaten Rhode Island på den amerikanska östkusten.

Vintagespecialisten och mångsysslaren Brie Roche-Lilliott, 32, flyttade dit med sin dåvarande man år 2020. Hon lämnade Brooklyn i New York efter nästan ett decennium.

– När pandemin slog till blev det som en massflykt. Plötsligt hade man inte tillgång till konsten eller kulturen eller maten i New York, och då fanns det ingen anledning att stanna. Providence kändes som ett Brooklyn i miniatyr. Bara billigare och mindre tävlingsinriktat.

Släkt och vänner drog sina egna slutsatser om den rymliga trävillan. De trodde att Brie Roche-Lilliott och hennes man skulle fylla huset med små bebisar.

– Jag svarade bara ”nix, absolut inte”. Jag ska fylla det här huset med vackra saker som jag älskar. Jag ska ha plats för mina vänner.  Jag ska ha möten och fester, som jag alltid drömt om, säger hon.

Merry Hanson går mot trenden. Brie Roche-Lilliott följer den.

Födelsetalen faller i USA. Barnafödandet ligger i snitt på 1,6 barn per kvinna och kurvan pekar nedåt, enligt folkhälsomyndigheten CDC. Om invandringen stryps minskar befolkningen.

Så är läget i många länder, även i Sverige. Krisen i befolkningsfrågan kan beskrivas som global.

Det som sticker ut i USA är den skarpa politiseringen av familjepolitiken.

Kvinnors kroppar hamnade i centrum för debatten när Högsta domstolen avskaffade den nationella aborträtten i juni 2022. I valrörelsen i fjol väckte den blivande vicepresidenten JD Vances uttalanden om ”barnlösa kattkvinnor” rabalder. Han hade använt huvudmotståndaren Kamala Harris som exempel på en sorts politiker som är ”missnöjda med sina liv och valen de gjort och därför vill göra resten av landet olyckligt också”. Uttalandet spreds på nytt i samband med att han blev Trumps vicepresidentkandidat och kändisar som popartisten Taylor Swift poserade med sina katter till stöd för Harris.

I slutändan blev det Republikanerna som tog hem segern. Pronataliströrelsen – som försöker få fart på barnafödandet – fick ny luft under vingarna, med Trumprådgivaren Elon Musk som en av galjonsfigurerna. Musk betraktar sjunkande födelsetal som det överlägset största hotet mot civilisationen och har själv skaffat minst fjorton barn med fyra olika kvinnor.

Det är svårt att se att hans extrema avelsprojekt har särskilt mycket gemensamt med vanliga konservativa amerikaner.

I korselden står kvinnorna. Som en allkonstnär i Providence. Och en hemmafru i Stromsburg.

USA och barnkrisen

År 2024 föddes 3,6 miljoner bebisar i USA – och födelsetalen ökade marginellt mot 2023. Barnafödandet har sjunkit markant under de senaste decennierna, med en särskild svacka efter finanskrisen 2008.

Samtidigt blir de nyblivna mammorna allt äldre, medan tonårsgraviditeter och graviditeter bland unga vuxna kvinnor minskar.

– Gravidhormorner, säger Merry Hanson, och blinkar bort några tårar.

För åttonde gången har hon rustat en barnkammare för en bebis. ”Godnatt måne”, en älskad amerikansk barnbok, har sin givna plats. Amningsfåtöljen är gammal, men resten av möblemanget är nytt eller fyndat på second hand.

– Vi hade ju gjort oss av med nästan allting. Det blev en ljuv överraskning att vi fick göra detta en gång till. Och lite överväldigande. Det är klart att jag har undrat om min kropp orkar, berättar Merry Hanson.

Hon visste tidigt att hon ville ha en stor familj.

– Jag har fem syskon, men jag var mycket yngre än dem, och jag tyckte att det var så ensamt när alla hade flyttat ut.

Hon mötte ingenjörsstudenten Shane Hanson på college. De förlovade sig efter några månader och var gifta inom ett år. Två år senare började de försöka få barn. Men det gick inte alls så enkelt som de hade hoppats på.

– Vi kämpade med fertilitetsproblem i tre år och förlorade ett barn i utomkvedshavandeskap. Då hade min mamma precis gått bort. Det var ett stort test för min tro.

Hon blev gravid igen. I mars 2010 föddes Liana, en mycket efterlängtad dotter. Efter ytterligare ett missfall kom Adalyn, Ariela, Ethan, Case, Cole och Erik.

Huset fullt på 7th street i byn Stromsburg i Nebraska.

En och annan i bekantskapskretsen undrar hur makarna ska orka med ett åttonde barn. Merry Hanson tar spjärn i sin djupa kristna tro i svaret.

– Det handlar inte om vad jag klarar av. Jag har lärt mig att lita på Gud. Han tar hand om oss.

”The record room”, alltså skivrummet – det blev Brie Roche-Lilliotts smeknamn på utrymmet ovanför den stora trappan i villan i Providence redan på första visningen. Hon beslöt sig för att behålla väggfärgen, en mättad mörklila nyans.

Nu har hon fyllt rummet med stora fåtöljer, höga bokhyllor och åtskilliga instrument. Mest gitarrer, en banjo, en mandolin.

– Och dragspelet, det är från 1910. Men det går tyvärr inte att spela på just nu, säger hon.

Nästan allting i huset kommer från loppisar och vintagebutiker. De berättar tusen små historier om ägaren, som ofta valt att gå sin egen väg. Brie Roche-Lilliott växte upp i Orange County i södra Kalifornien, och kände tidigt att hon inte passade in.

– Jag tyckte att allting var så ytligt. Alla flickor skulle vara smala och brunbrända och blonda med långt hår och jag var kort och blek och lite rultig och hade konstiga kläder. När jag klippte av mig håret på high school så undrade folk om jag var lesbisk.

Man och barn ingick i normen.

– Folk fick barn när de var 20 och var gifta med flera barn vid 23–24. Det var bara så det var.

Brie Roche-Lilliott tyckte att hon hade nog med att bearbeta trauman från sin egen uppväxt. Hon blev alltmer kritisk till föräldraskapet.

– Jag kan erkänna att mina föräldrar gjorde sitt bästa. Även min pappa. Han försökte verkligen. Och ändå gjorde han så många fel. Så om mina föräldrar kämpade så hårt och ändå misslyckades, då var det ett ansvar som jag inte ville ta för min del.

Hon flyttade till London och New York, spelade i band, läste journalistik och började arbeta med vintagekläder och möbler.

Så småningom började hennes nya vänner och jämnåriga kusiner skaffa barn.

– Jag såg hur de verkligen tog uppgiften på allvar. Själv tänkte jag på vad jag skulle göra härnäst, om jag skulle börja plugga eller byta yrke. Det var som om den sista pusselbiten föll på plats. Jag kände att jag inte ville ha deras liv. Jag ville kunna vara självisk.

Beslutet att avstå från barn var privat. Det blev politiskt när Högsta domstolen rev upp den nationella aborträtten. Brie Roche-Lilliott säger att det var skrämmande – trots att hon bor i en liberal del av USA där kvinnor har stora möjligheter att avsluta en oönskad graviditet.

– Jag har använt olika former av preventivmedel sedan jag var tonåring. Tack och lov har jag aldrig behövt gå igenom en abort. Men det var min plan om jag skulle bli oplanerat gravid. Och nu känns det riskabelt. Det finns politiker som vill ha makten över min kropp. Så jag har gjort allt jag kan för att förhindra att jag någonsin hamnar i en situation där jag tvingas bli förälder mot min vilja.

Ett par dygn med Hansons i Nebraska skulle kanske bekräfta Brie Roche-Lilliotts värsta farhågor om familjelivet. Det blir inte mycket egentid för de blivande åttabarnsföräldrarna.

Sommaren är särskilt hektisk, trots att mamma Merry och hennes barn har tagit sommarlov från hemundervisningen.

Pappa Shane går upp halv sex för att pendla till arbetet som chefsingenjör på en fabrik i grannstaden Columbus. Efter jobbet försöker han hinna med en sväng på traktorn på sina och föräldrarnas åkermarker. Mamma Merry är engagerad i odlingarna, eftersom hon arbetar extra som florist för bygdens bröllop och andra stora fester. Båda är lärare i söndagsskolan i baptistkyrkan.

Merry Hanson tränar också folkdansarna inför svenskbyn Stromsburgs årliga midsommarfest (hon är danskättling, men har lärt sig turerna). Shane Hanson, som har svenska rötter på både mödernet och fädernet, bidrar som chaufför under den årliga paraden.

Barnen har olika sportaktiviteter och om det blir tid över tar familjen en sväng till byns kommunala bassäng.

Det är lockande att framställa Hansons som den amerikanska högerns mönsterfamilj. De är hårt arbetande, djupt troende, utpräglat konservativa och påtagligt traditionella.

Men Merry Hanson vill absolut inte framstå som någon supermamma.

– Jag vill inte att någon ska tro att vi är perfekta. Vi har våra problem, precis som alla andra, säger hon.

Hon har tagit ett medvetet beslut att försöka undvika att måla upp en perfekt fasad. Det bottnar i upplevelser under uppväxten, när hon gick i skolan i en ganska tuff miljö i Nebraskas största stad, Omaha. Hon råkade ut för en del obehagliga upplevelser, men hade ingen att prata med. I kyrkan fick hon instruktioner, snarare än vägledning. Hemma förekom inte den sortens djupa samtal.

– Det fanns ett avstånd eftersom mina föräldrar var så mycket äldre än vad jag var. Och jag ville vara populär och gjorde uppror. Jag tror att jag var arg på Gud för allt som hänt, säger hon.

Hon hittade tillbaka till kyrkan så småningom, men med en önskan om att kunna visa sårbarhet och prata uppriktigt om problem och tvivel. Nu försöker hon hålla samtalen vid liv med sina barn.

– Vi står varandra nära. Mina barn anförtror sig till mig, eftersom vi har så mycket tid tillsammans, säger hon.

Shane och Merry Hanson betonar att de inte är avogt inställda till den offentliga skolan. De brukade tycka att barn som fick hemundervisning var lite udda och socialt utanför. Men de ändrade sig under debatten om amerikanska barns skärmberoende.

– I dag skulle jag säga att vi kan upprätthålla en mer social miljö genom hemundervisningen än i den vanliga skolan. Barnen lär sig av varandra. De tar del av litteratur och historia och det älskar vi, säger Shane Hanson.

Han avslutar sin långa arbetsdag med att läsa högt för familjen om Bilbos äventyr i ”The Hobbit”. Barn och vuxna småpratar om det bästa som hänt under dagen.

Föräldrarna samråder om skörden. Är det någon idé att satsa på zinniablommor denna sommar?

– Det blir svårt i år med bebisen, säger Merry Hanson.

Sedan bestämmer hon och hennes man sig för att plantera några blommor i alla fall.

I höstas vaknade Brie Roche-Lilliott upp på en kvinnoklinik i Providence utan sina äggledare. Hon hade låtit sterilisera sig.

– Jag tror att det jag kände var lättnad. Jag hade tagit kontroll över min kropp och min framtid. Jag valde, innan någon annan valde åt mig. Det kändes mäktigt, säger hon.

Hon berättar att hon fick ett fint bemötande från vården under processen.

– Ingen ifrågasatte mitt beslut eller bad att få veta om jag hade fått klartecken från min man. Jag fick bara kort information om att detta var ett oåterkalleligt ingrepp och så skrev jag under några dokument, och sedan var allting klart.

Hon utesluter inte helt att ha fosterbarn eller adoptera senare i livet.

– Det är klart att jag kan vakna en dag och längta efter en bebis. Det skulle vara alarmerande för mig om det hände, jag har varit så säker på mitt val i femton år nu. Jag tänker att jag i sådana fall får ta konsekvenserna av mitt beslut.

Sanningen är att hon redan är omgiven av vänners och släktingars ungar.

– Jag ser fram emot att vara den coola tanten i deras liv.

Det har varit mycket snack i maktens korridorer i Washington om att förbättra villkoren för amerikanska barnfamiljer. Under pandemin infördes särskilda barnbidrag.

Den tidigare Bidenadministrationen försökte också förgäves få igenom politiska reformer om gratis förskola och betald föräldraledighet. Trumpadministrationen har lovat att betala ut en barnbonus i stället. Kvinnor som föder minst sex barn ska få medalj.

Brie Roche-Lilliott fnyser åt förslagen.

– Man talar om en kris för att kvinnor föder färre barn i USA, men sanningen är ju att vi har problem med överbefolkning och att det finns massor av barn i det här landet som far illa. De har inte tillgång till bra mat, de får ingen lunch i skolan, de får inte sina behov tillgodosedda och de lever inte i en trygg miljö. Det finns ingen anledning att skaffa fler barn om man inte har en politik som ger alla dessa barn en framtid.

Merry Hanson i Nebraska tycker att det är utmärkt om hemmafruarnas insatser värderas högre i samhällsdebatten. Men hon betonar att det finns många förklaringar till att födelsetalen sjunker.

– Jag tror att vi lever i en kultur där folk är mer fokuserade på sig själva och sin bekvämlighet. Barn framställs som en börda som kostar pengar och kräver arbete. Men jag tror också att ekonomin har betydelse. Jag är lyckligt lottad som kan vara hemma med mina barn. Det finns massor av ensamstående mammor som behöver två jobb för att försörja sin familj.

I polariseringens USA hamnar Merry Hanson och Brie Roche-Lilliot, med sina diametralt motsatta livsval, i två olika fack. Men de har en del värderingar gemensamt.

Båda ser brister i samhället. Båda tar föräldraskapet på stort allvar.

– Jag tycker att det är viktigt att man verkligen funderar på vad man vill, innan man skaffar barn. Och jag märker att fler och fler av mina vänner gör det. Och det är väl något gott som debatten om barnafödandet har fört med sig, även om det är en skam att politikerna har tvingat fram det, säger Brie Roche-Lilliott.

Merry Hanson har lagt sin röst på Donald Trump, men betonar att hon stödjer politiken, inte presidentens språkbruk.

Hon håller med om att föräldraskapet kräver sina uppoffringar.

– Även om Shane och jag betraktar våra barn som en välsignelse, så är det klart att de kräver arbete och resurser. Vi försöker leva sparsamt och inte dra på oss några skulder. Det är ett val som vi har gjort och vi har aldrig ångrat det, säger hon.

Hon tillägger att hon och hennes man egentligen inte tänker att de har så många barn.

– De är inga nummer för oss. De är personer. Det är en sådan lycka att lära känna dem och älska dem och se dem växa och förändras. Jag kan inte tänka mig att göra något bättre med mitt liv.

Fem veckor efter vårt besök i Nebraska kommer Lilia Gail Hanson till världen. Hon väger tre kilo och är 51 centimeter lång. En flicka, precis som storasyster Adalyn hade bett om. Merry Hanson skriver på Facebook om sin lilla mirakelbebis.

I Rhode Island får Brie Roche-Lilliott besök av sin bästa vän och lägger ut en inbjudan på Instagram till en ”Bestie fest”, med fransk klädkod och knytkalas med ost och charkuterier. Livemusiken börjar klockan sex. Den festdeltagare som kan förmå den gästande väninnan att flytta till Providence utlovas ett stort pris.

Trump och fertiliteten

President Donald Trump har lovat att skapa en ny babyboom i USA. Han har bland annat lagt en presidentorder om att utöka tillgången till IVF.

Samtidigt har federala program som fokuserar på reproduktiv hälsa bantats genom nya sparprogram för staten. Det gäller allt från projekt för säkra aborter och preventivmedel till IVF och mödravård.

I Trumps nya budget finns en särskild barnbonus på 1 000 dollar (alltså närmare 10 000 kronor) till varje nyfött barn. Kvinnor som föder sex barn eller fler kan få en särskild medalj.

Share.
Exit mobile version