”Nej, jag är en stjärna! Snälla, jag är en stjärna!!!”
Det hysteriska vädjandet i ”Pearl” (2022), efter att den Hollywooddrömmande titelfiguren fått nobben efter en provspelning, har blivit en kär referens bland filmälskare på nätet. Scenen kan ses som en parodi över den sortens stora, ta-i-från-tårna-spel som ibland tar sig hela vägen till tårfyllda tal på Oscarsgalan.
Ironiskt nog är det också det filmögonblick som skådespelaren Mia Goth, 30, hittills är mest känd för.
Sällan har väl någon levt upp till sitt efternamn så väl? Hennes korpsvarta blick och förrädiskt oskuldsfulla, ögonbrynslösa flickutseende har tjänat henne väl i kusliga filmer, i allt från Gore Verbinskis stilsäkra sparysare ”A cure for wellness” till Claire Denis erotiska sci fi-mindfuck ”High life” och Luca Guadagninos remake av ”Suspiria. Trots att Mia Goth bara har ett drygt decenniums yrkeserfarenhet har hon redan hunnit göra en hel trilogi med Ti West, regissören och manusförfattaren vars rysare ”The house of the devil” (2009) gjorde honom till en av affischpojkarna för ”mumblegore” – den våldsamma syskonvågen till de mumliga ”mumblecore”-dramerna som dök upp på filmfestivaler under 00-talet.
– Det handlar inte så mycket om att träda in i rollfigurernas liv som det motsatta. Om att blicka inåt, försöka förstå mig själv och hitta rollfigurerna inom mig, berättar Mia Goth på zoom från Los Angeles inför Sverigepremiären av den åttiotalssliskiga ”Maxxxine” som avslutar Wests genreöverskridande trilogi som innefattar den sydstatssvettiga sjuttiotalsslashern ”X” (2022) och ”Pearl” (2023).
Mycket har hänt sedan Goth debuterade i andra delen av Lars von Triers erotiska epos ”Nymphomaniac” (2013), där hon träffade sin blivande partner och medförälder Shia LaBeouf. Inför intervjun framförs strikta förbud mot personliga frågor. Mer intressant än hennes privatliv är ändå kontrasten mellan hennes olika jag. Att en så artig person kan besvärja så mörka krafter på vita duken.
För Goth är skådespeleriet en fråga om att spela upp eller ner sidor som hon kan identifiera med. Ett slags sammansmältning av fiktion och verklighet.
Hennes mer uppspelta får fritt spelrum i ”X”-trilogin, som hon ”aldrig kunnat ana vad den skulle förvandlas till”. Fröet såddes när hon och Ti West träffades 2020 för att prata om rollfiguren Maxine i ”X”. Då visste hon inget om Pearl – varken filmen eller rollfiguren. Allra minst några planer på en tredje film.
Upplevelsen av att göra trilogin beskriver hon som sin karriärs ”mest kreativt uppfyllande”.
– Jag har haft så kul, fått så många vänskaper och lärt mig så mycket. Jag har blivit en så mycket starkare skådespelare tack vare dessa tre filmer.
I ”X” ingår Maxine i ett gäng som hyr ett hus på sydstatsvischan för att spela in en porrfilm. Där blir de måltavlor för markens ålderstigna värdpar – i synnerhet Pearl, en närhetslängtande snusktant som blir galen av svartsjuka när hon får syn på vackra Maxine (Goth gör båda rollerna).
Prequelfilmen ”Pearl” utspelas 1918, men visuellt hämtas inspiration snarare från senare decenniers musikaler. Den lastgamla mördaren från ”X” är här blott en ung småstadstjej med stora drömmar – samt en och annan vanföreställning.
För att runda av det genrenostalgiska pastischeposet kommer nu alltså ”Maxxxine”. Det vhs-brusiga decenniet kokar av satanistpanik, Ronald Reagans politik och rädslan för seriemördaren Night Stalker. I skuggan av Hollywoodskylten (där för övrigt filmens slutuppgörelse äger rum) utforskas ett Los Angeles fyllt av kändisimitatörer, prostituerade, skitiga skyldfönster och neonljusstänkta strippklubbar.
– När jag tänker på åttiotalet tänker jag faktiskt mycket på min mamma. När jag började göra research kände jag mig väldigt nära den tiden, även om jag inte levde då, säger Goth med nostalgi i blicken.
En annan tidsmarkör är kokain. Massor av kokain. Näspudret brukas flitigt av Maxine, som innan hon tog död på Pearl i ”X” fick höra att hon en dag skulle bli precis likadan. Något som Maxine givetvis vägrar gå med på. ”Jag kommer inte acceptera ett liv som jag inte förtjänar”, lyder det personliga mantrat som hon följt slaviskt sedan barndomen.
I ”Maxxxine” har den numera drygt 30-åriga porraktrisen tagit sig hela vägen till Hollywood för att uppfylla drömmen som Pearl aldrig lyckades med: bli en stjärna. Inte så överraskade hamnar hon i skräcksvängen, den klassiska bryggan mellan snusk och ”riktig” film. Från en kroppsgenre till en annan.
Den skinnklädda auteuren som regisserar filmen-i-filmen spelas av Elizabeth Debicki. Den resliga skådespelaren har på senare år setts i bland annat ”Tenet” (2020) och som Diana i ”The crown” (2022–2023).
– Jag har länge varit ett fan av Elizabeth. I många av våra scener lyssnade jag bara in henne för att absorbera hennes styrka, säger Goth och beskriver Debicki som en ”dominant kraft” på inspelningen.
”Dominant” i positiv bemärkelse, förstår man i sammanhanget. Över huvud taget är ”X”-trilogin en hyllning till kvinnor som tar plats. Som svär och skriker, mördar män, ler med hela ansiktet och smaskar tuggummi med öppen mun.
Likt föregångarna är ”Maxxxine” en film om film (en spänningsscen utspelar sig i ”Psycho”-huset på Universals studioanläggning). Det är också en studie i stjärnkultur och kändisskap. Passande nog inleds filmen med ett citat av Bette Davis, Hollywoods stoltaste satmara tillika okrönta överspelsdrottning: ”I den här branschen är du inte en stjärna förrän du är känd som ett monster.”
Mycket har hänt sedan de stora divornas tid. Om kändisar förr i tiden behövde bli insläppta av branschmänniskor, finns det i dag betydligt fler som är ”selfmade”. Youtubare, influerare och contentskapande personligheter. Möjligen en mer demokratisk riktning, men kanske också en aning avförtrollande. Har kändiskulturen blivit bättre eller sämre med åren?
– Jag engagerar mig inte riktigt i den sortens grejer. Jag är inte aktiv på sociala medier, vilket är ett medvetet val från min sida. För att behålla ett slags mystik. Jag har aldrig förstått hur ett Instagramkonto skulle hjälpa mig som skådespelare.
Fakta.Mia Goth
Född 1993 i London, numera baserad i Los Angeles. Flyttade som barn mellan föräldrarnas hemländer – moderns Brasilien, faderns Kanada – men fann sin bas i England, där hon inledde en karriär som modell med arbetsgivare som Prada och Miu Miu.
Filmdebuterade i andra delen av Lars von Triers erotiska epos ”Nymphomaniac”, där hon träffade skådespelaren Shia LaBeouf som hon har ett barn ihop med.
Filmografi i urval: ”Maxxxine” (2024), ”Infinity pool” (2023), ”Pearl” (2022), ”X” (2022), ”High life” (2018), ”Suspiria” (2018), ”A cure for wellness” (2016), ”Everest” (2015), ”Nymphomaniac: Vol. II” (2013)
Aktuell: ”Maxxxine” har svensk biopremiär 16 augusti.
Läs mer om film i DN och fler texter av Sebastian Lindvall
