Mia Nordström kommer ut från Vinterträdgården på Grand hotell i centrala Stockholm. Drar den sammetsgröna kavajen tätare om sig i blåsten. Hon är senior policyrådgivare på Vattenfall. Arbetar med elektrifiering av transporter. På ett evenemang för branschfolk och ministrar där hon deltar under dagen är hon nominerad i kategorin agendasättare inom mobilitet. Hon är erfaren. Van att driva saker framåt. Ser lösningar.
– I vården kände jag mig klappad på huvudet och bemött som en liten flicka, säger hon.
Nyheten om att 33 kvinnor felaktigt fått sina livmödrar bortopererade på Akademiska sjukhuset i Uppsala har väckt känslor. På samma sjukhus blev Mia Nordströms livmoder bortopererad för tre år sedan. Då var hon 47 år.
– Jag grät när jag läste nyheten, säger hon.
Vårdmissen som Akademiska öppet gått ut och berättat om handlar om avvikande tolkningar av vävnadsprover och strukturell feldiagnostisering. Men det finns mer att säga om vården när en livmoder opereras bort, anser Mia Nordström.
För henne började det med att hon fick kraftiga blödningar vid mens. En gynekolog upptäckte ett myom, en slags muskelknuta i livmodern. Något som Mia Nordström är förvånad över att hon aldrig hade hört talas om tidigare. Trots att nästan hälften av alla kvinnor kan få det under sitt liv. Ju närmare klimakteriet, desto vanligare är det.
Ofta är myom ofarligt. Många känner inte av det alls. Men på Mia Nordström började myomen att växa. Hon var på flera besök hos sin gynekolog som sade att allt var normalt. Några år senare spände och värkte magen på grund av muskelknutorna. Hon fick en remiss till kvinnokliniken på Akademiska sjukhuset och beskedet att hon behövde ta bort sin livmoder.
– Jag blev chockad och ville absolut inte operera bort mitt kvinnliga organ, som håller mig ung, som är min kvinnlighet. Men läkaren pratade om ”ett litet snitt i bikinilinjen bara”, som om det här var en liten sak, berättar hon.
Mia Nordström började läsa på och sökte sig till Danderyds sjukhus i Stockholm för en ny medicinsk bedömning, en så kallad second opinion. Där fick hon veta att myom kan behandlas med något som kallas för embolisering. Det innebär att blodtillförseln stoppas till muskelknutorna, vilket kan få dem att sluta växa.
För Mia Nordström var det för sent att göra ingreppet. Myomen var för stora. Hon önskar att hon hade fått informationen tidigare och ett alternativ att själv fatta beslut om, säger hon.
Tillbaka på Akademiska sjukhuset fick hon dessutom ett bemötande som gjorde henne upprörd.
– En läkare lade handen på mig och sa ”din livmoder har gjort sitt, den fyller ingen funktion och du kommer att må mycket bättre om du gör operationen”.
Själv kände hon inte så. Men hon såg ingen annan utväg än att operera bort livmodern.
Förutom risker som följer med kirurgiska ingrepp och medicinska konsekvenser av att ta bort ett organ påverkas kvinnor även känslomässigt av att ta bort livmodern, visar forskning.
För vissa är det en lättnad. För andra är det ett trauma. Det som gör skillnad är ofta orsaken till varför operationen behöver göras, berättar gynekologen Jörgen Nathorst-Böös.
Han är numera pensionär men har studerat frågan sedan 1990-talet och hans forskningsresultat bekräftas av senare studier.
– Om operationen görs på rätt indikation. Om kvinnan lider av stora problem som blir bättre efter operationen. Då ger det ofta en höjd livskvalitet. Men om det finns frågetecken kring operationen, som nu för de 33 kvinnorna i Uppsala, så kan man hamna i känslomässigt besvärliga situationer, säger Jörgen Nathorst-Böös.
Han berättar att det kan handla om funderingar kring om operationen verkligen var nödvändig, misstro till vården och att man ångrar sig.
– Kvinnor kan känna att de har berövats inte bara livmodern utan också en delaktighet i beslutet.
Jörgen Nathorst-Böös påpekar att det är viktigt att den som genomgår en livmoderoperation, en så kalla hysterektomi, är välinformerad, delaktig och har fått tillräckligt med tid att ta till sig informationen.
Det här är något som Gudlaug Sverrisdottir, verksamhetschef för kvinnosjukvården på Akademiska sjukhuset, håller med om och säger att vården kan bli bättre på.
– Vi kan absolut informera bättre och bli bättre på bemötande. Vi läkare gör hysterektomier väldigt ofta och träffar många som gör en hysterektomi. Men kvinnan gör det bara en gång, du har ju bara en livmoder.
Vad tänker du om att en 47-årig kvinna får höra att hennes livmoder har gjort sitt och inte fyller någon funktion?
– Det är ett olyckligt ordval. Man kanske tror att man tröstar. Men för många kvinnor är det en stor sak att bli av med sin livmoder och det måste vi respektera.
Även äldre minnen har väckts till liv av vårdmissen i Uppsala. På ett café inne på Hötorgshallen i Stockholm lägger Anna Runeborg, 79 år, en journal från Danderyds sjukhus på bordet. Där beskrivs en livmoderoperation som hon gjorde i slutet av 1990-talet på grund av ”knölar” som det står i journalen.
Hon har levt 25 år utan livmoder och det har inte påverkat henne särskilt mycket fysiskt, berättar hon. För henne har inte heller livmodern någon betydelse för känslan av kvinnlighet.
– Men ändå är det här ett ingrepp som jag återkommande funderar på. Allt var lite mystiskt, säger hon.
Framför allt minns hon ett bemötande som varken kändes passande eller relevant. På frågan hur hon skulle påverkas av att ta bort livmodertappen fick hon en beskrivning från en manlig gynekolog av hur män kan tycka det är skönt vid penetrerande sex att stöta mot livmodertappen.
Gynekologen som remitterat henne till Danderyds sjukhus hade ordinerat en livmoderoperation. Men när Anna Runeborg lämnade sjukhuset hade hon även fått äggstockarna och kanske också äggledarna bortopererade. Det sista har hon aldrig fått svar på.
– Jag har fortfarande inte förstått varför de gjorde en så stor operation. Kanske är det därför jag fortfarande tänker på det här ibland, säger hon.
Att ta bort livmodern är fortfarande en av de vanligaste gynekologiska operationerna men ett ingrepp som minskar. En anledning till det är enligt Jörgen Nathorst-Böös att det i dag finns andra effektiva sätt att hjälpa kvinnor som lider av stora blödningar och myom som är vanliga bakomliggande orsaker till en livmoderoperation.
I blåsten utanför Grand hotell berättar Mia Nordström att en insikt från dagen tillsammans med andra företrädare från transportbranschen är att elektrifiering som hon arbetar med inte är den enda framtidslösningen.
– Det måste finnas en diversifierad palett av lösningar och så är det även i vården. Men jag upplevde att det bara var fokus på att operera bort livmodern, säger hon.
Fakta.Vad händer i kroppen vid en livmoderoperation
På kvinnor i fertil ålder, som är nära men ännu inte har kommit in i klimakteriet, kan klimakteriet påskyndas av en livmoderoperation. Utan livmoder ökar också risken för framfall av slidans topp. Men den risken är större då operationen sker på grund av besvär med framfall.
Om en kvinna i fertil ålder opererar bort äggstockarna försätts hon i ett för tidigt klimakterium, vilket medför risker som benskörhet, hjärt-kärlsjukdom med mera.
