Den sittande koalitionsregeringen under Donald Tusk har sviktande popularitetssiffror, och det kan ligga den liberala presidentkandidaten Rafal Trzaskowski i fatet. Många väljare är missnöjda med att regeringen inte har lyckats uppfylla olika vallöften: alltifrån att lätta upp det totala abortförbudet till att ekonomin inte blivit bättre.
Om många väljare ser presidentvalet som en folkomröstning om Tusks regering är det till nackdel för Trzaskowski och gynnsamt för historikern Karol Nawrocki, hans främste konservativa motståndare.
Även presidentvalet för fem år sedan sågs som avgörande för Polens överlevnad som demokrati. Årets val är möjligen inte lika spektakulärt, men har en annan och vidare betydelse. Det pågående ryska anfallskriget mot Ukraina gör att det gäller ännu mer: Om Polen inte får en EU-vänlig president som kan samarbeta med den liberala regeringen, kommer Europa då att kunna stå emot den högernationalistiska och auktoritära våg som med Moskvas hjälp sveper över kontinenten? Särskilt som Europas tidigare pålitliga allierade USA styrs av högernationalisten Donald Trump.
Valet har en annan stor betydelse: Polens president har i huvudsak en representativ funktion, men har också vetorätt. Det betyder att regeringen ha stora problem med att driva igenom sin politik med en president från det motsatta lägret.
Länge såg det ut som att det skulle bli en snitslad bana för Warszawas borgmästare Trzaskowski, som för fem år sedan förlorade mycket knappt mot Andrzej Duda (51 mot 49 procent).
Under denna valrörelse har Trzaskowski konstant befunnit sig i ledningen i alla opinionsmätningar, med omkring 35 procent av väljarstödet, mot cirka 25 procent för Nawrocki. Han ser därmed ut att ganska säkert gå vidare till den andra och avgörande valomgången om två veckor .
Men polska presidentval kan ofta överraska.
Ta året 1995, då den sittande presidenten Lech Walesa, folkhjälten som varit ledare för den folkrörelse som störtade kommunismen, besegrades av ex-kommunisten Aleksander Kwasniewski.
Eller 2015, då den relativt okände Andrzej Duda, lanserad av nationalkonservativa Lag och rättvisa (PIS), vann över den sittande liberale presidenten Bronisław Komorowski.
Det blev en chock för många politiska bedömare. En av de skarpaste tänkarna, publicisten Adam Michnik, var en av många som tog helt fel i sina förutsägelser.
I början av valåret 2015 hade Michnik varit mycket optimistisk. Komorowski var populär och hade första gången valts 2010 efter en duell mot PIS-ledaren Jaroslaw Kaczynski.
Michnik kunde inte föreställa sig ett nederlag för Komorowski, och sade i en intervju:
– Det är självklart! Det måste inträffa någonting oerhört, och jag kan inte alls föreställa mig någonting sådant som att Komorowski inte vinner valet. Särskilt som han är en mycket bra president!
Och så tillade han något som han sedan har fått äta upp:
– Komorowski blir naturligtvis president om han inte i berusat tillstånd kör över en gravid nunna på ett övergångsställe.
Denna gång aktar sig alla för tvärsäkra uttalanden om hur det kommer att gå i den avgörande omgången den 1 juni.
Två saker kommer att avgöra: graden av mobilisering och hur anhängarna till den proryska högerextrema kandidaten Slawomir Mentzen, som inte går vidare till andra omgången, kommer att rösta.
Läs mer:
Liberala Rafal Trzaskowski satsar på ett enande budskap i polska valet
Högerns budskap inför polska valet: Tyskland är det stora hotet – inte Ryssland
