Den ryska armén går framåt på flera frontavsnitt, men samtidigt har den stora problem. I mer än tre månader har Ukraina kunnat ockupera stora områden i den ryska Kurskregionen utan att den numerärt större ryska krigsmakten har kunnat ta tillbaka kontrollen.
Militära experter anser att Ryssland helt enkelt saknar förmåga att genomföra större samordnade operationer.
I Kursk anfaller det ryska infanteriet i så kallade ”köttvågor” som är så intensiva att soldaterna kliver på sina dödade kamrater, enligt vad ukrainska soldater berättar för Wall Street Journal.
Enligt västliga bedömningar har Ryssland förlorat omkring 200 000 dödade soldater sedan den fullskaliga invasionen inleddes. Efter knappt tre års krig i Ukraina har alltså Ryssland tillfogats mer än tio gånger så stora förluster som Sovjetunionens i Afghanistan under tio år.
Det finns uppgifter som talar om 1 000–1 500 dödade ryssar om dagen, och oktober ska ha varit krigets hittills blodigaste månad.
Uppemot 30 000 man rekryteras nu varje månad, och de används för att fylla på militära förband som har tunnats ut på grund av att så många soldater stupar.
Samma syfte har de 10 000 nordkoreanska soldater som har anslutit sig till Rysslands krigsinsats mot Ukraina.
Utländska soldater kommer knappast att få någon avgörande betydelse, även om det har talats om att Nordkoreas ledare Kim Jong-Un är redo att sända betydligt större mängder med nordkoreaner.
I början av Rysslands fullskaliga invasion fanns rykten om att Bashar al-Assad skulle skicka syriska soldater, men det blev det inget av med. Den islamistiska huthimilisen i Jemen sägs rekrytera hundratals soldater till den ryska krigföringen, under förespegling om höga löner och ryskt medborgarskap, men det är obekräftade uppgifter.
Putin får viktigt stöd från sina allierade: drönare och robotar från Iran och Nordkorea och spetsteknologi och pengar från Kina.
Men när det gäller kanonmat måste han förlita sig på inhemska resurser.
Den ”frivilliga” mobiliseringen har inte varit tillräckligt effektiv. Militären lockar med riktigt stora pengar. I storstäder som Moskva och Sankt Petersburg får en person som signerar ett kontrakt en engångssumma motsvarande över 200 000 kronor. Men allt fler är medvetna om att de går en säker död till mötes. Enligt den ryska militärbloggaren Anastasia Kasjevarova är överlevnadstiden för en rysk soldat vid fronten mindre än en månad.
Under 2022 och 2023 använde sig Ryssland i stor omfattning av dömda fångar som utlovades straffrihet om de lät sig rekryteras till kriget. Det sköttes av Jevgenij Prigozjin, chef för privatarmén Wagner, som ännu var presidentens förtrogne. De flesta dog eller skadades och i dag är många fängelser i hög grad tömda på fångar att rekrytera.
Vad återstår? En tvångsmobilisering skapar helt andra politiska problem än ”frivillig” rekrytering. Då Putin i september 2022 beordrade en ”partiell mobilisering” som svar på de ukrainska framgångarna i Charkiv- och Chersonregionerna utbröt protester och hundratusentals unga män flydde landet.
Ändå kan det vara vad som krävs om Putin ska kunna få ihop en större arméstyrka. Alternativet är att skicka värnpliktiga, med bara några månaders utbildning, till fronten.
Även det är politiskt riskabelt, eftersom Putin har lovat att inte göra det. Men att förlora kriget är än mer riskabelt – för Putins överlevnad.
