Trump har under valkampanjen lagt fram förslag om en rad omstridda åtgärder, som han har utfäst sig att genomföras snabbt. Med innehavet av Vita huset, kontrollen av senaten och majoriteten av de amerikanska väljarna bakom sig anser han sig ha ett starkt mandat att genomdriva sin politik. Vad som finns på hans ”att göra-lista” är ingen hemlighet.
En av de första sakerna han har lovat att genomföra är ”historiens största massdeportation” av uppemot 20 miljoner illegala migranter som påstås vistas i landet.
Han ska säkra USA:s sydgräns mot Mexiko genom att återstarta bygget av muren som ska stoppa fler migranter och flyktingar att strömma in.
Vid behov ska lagarna ändras så att det blir möjligt att sätta in militär mot inrikes opposition.
Skatterna för företag och höginkomsttagare ska sänkas drastiskt, vilket ska finansieras med höga skyddstullar, som också ska hjälpa USA:s inhemska tillverkningsindustri.
Han ska låta hela hälsovårdssystemet rivas upp med hjälp av Robert F Kennedy, som sprider en rad falska konspirationsteorier. RFK vill begränsa vaccinering, eftersom den påstås skapa autism. Han vill stoppa fluor i vattenledningar, eftersom det är ”ett industriavfall som har samband med artros, skelettcancer och sänkt iq”. Följderna för tandhälsan kan bli katastrofala.
Han ska också ordna fred mellan Ryssland och Ukraina ”inom 24 timmar”, och det redan innan han har tagit plats i Vita huset. Det är ett önskeläge för Putin, som nu kan satsa på att få hjälp från USA att tvinga Ukraina att kapitulera.
Det är en sak att ligga i startgroparna, rekrytera medarbetare och förbereda sig för att regera. Men Trumps tal om att han ska börja styra politiken redan under perioden mellan valet och presidentens installation den 20 januari har sina risker.
Det höll på att gå riktigt illa för Trump förra gången, efter att han vann presidentvalet den 8 november 2016.
Då var affärsmannen från New York en nykomling som skulle röja upp i vad han beskrev som ”träsket” i Washington DC. Men han lät göra sig beroende av politiska operatörer, som ofta var ärrade affärsmän, funktionärer och militärer som tillhörde det republikanska etablissemanget.
Namn som Rex Tillerson, Gary Cohn och James Mattis befolkade hans första lag. De skulle föreställa ”vuxna i rummet” som hade till uppgift att dämpa Trumps mest extrema impulser. Men det gjorde dem omöjliga i Trumps ögon och de försvann ganska snabbt.
Det var ett annat olyckligt val som skapade en verklig kris innan Trump ens hade flyttat in i Vita huset. Den tillträdande presidenten hade utnämnt generalen Michael Flynn, en entusiastisk anhängare av goda förbindelser med Ryssland, till sin första nationella säkerhetsrådgivare. Trump ville förbättra relationerna med Kreml, där champagnekorkarna hade flugit efter den Putinbeundrande New York-mogulens valseger.
Snart avslöjades att Flynn långt före den 20 januari tagit direkt kontakt med den ryske ambassadören i Washington för att diskutera lättnader i USA:s sanktioner mot Ryssland.
Gjorde han det på eget bevåg, eller på order av Trump? Det blev aldrig klarlagt. Men samtalen avlyssnades av CIA.
Det var ett brott mot lagar och spelregler. Barack Obama var fortfarande president. Skandalen ledde till att en av presidentens viktigaste män fälldes, bara efter några veckor på sin tjänst.
Flynns fall betydde att en potentiell rysk inflytandeagent var eliminerad från Vita huset.
Det är möjligt att Trump denna gång är försiktigare med att börja sitt regerande innan han svärs in som president. Gör han det lär han i så fall sköta det mindre klumpigt än vad Michael Flynn gjorde.
Enligt rapporter från Trumps läger i Mar-a-Lago är han i full färd med att tillsätta nyckelpersonerna i sin administration. De viktigaste uppges vara stabschef i Vita huset, justitieminister och utrikesminister.
Allt tyder på att han denna gång tar mindre risker och för säkerhets skull kommer att satsa enbart på säkra lojalister och politruker.
Allt tyder på att han denna gång tar mindre risker och för säkerhets skull kommer att satsa enbart på säkra lojalister och politruker.
Samtidigt som Trump förbereder sig för fyra år som president sitter Joe Biden och Kamala Harris kvar i Vita huset i drygt två månader till. Demokraternas två ledare är förvisso svårt skadeskjutna sedan Harris har genomlidit ett förkrossande valnederlag och Biden är skröplig och kraftlös.
Men det betyder inte att Biden inte kan agera. Till exempel väntas han spendera de 5,5 miljarder dollar som finns kvar av vårens stora amerikanska stödpaket till Ukraina, något som bör komma väl till pass i ett läge när Ryssland pressar sig framåt i Donbass.
Det finns också de som anser att Biden ska regera mer ”aggressivt” med hjälp av presidentdekret under den återstående tiden. Han kan utnyttja att Högsta domstolen i somras slog fast att en president i stort sett har åtalsimmunitet. Det togs emot som en present av Trump, men skulle också kunna användas av Biden.
