Kina har i sitt grannskap sedan länge betraktats som det stora hotet mot säkerheten i Sydostasien och Stillahavsområdet. Men när Trump stänger in USA bakom höga tullmurar och drar ned det amerikanska engagemanget i regionen får Kina friare spelrum med hjälp av sitt stora ekonomiska inflytande i länder i grannskapet.
Även om Trump för tillfället har valt att fokusera på Kina, i vad som Politico kallar för ”en ekonomisk strid av episka proportioner” hotas fortfarande en rad asiatiska länder av höga amerikanska tullar.
De kommer snart att stå inför ett val: att fortsätta vara beroende av en oberäknelig USA-president eller ty sig mer till Kina, som visserligen har expansiva stormaktsambitioner men har en förutsägbar ledning.
Det är därför ingen slump att den kinesiske ledaren Xi Jinping just i dessa dagar besöker tre länder i grannskapet, Vietnam, Kambodja och Malaysia, som också påverkas av handelskriget.
Under de tre knappa månader Trump har suttit i Vita huset har han under slagordet ”America First” hunnit med att utmana och underminera den rådande ordningen på en rad områden.
Inrikespolitiskt har Trump försvagat demokratin i USA genom att drastiskt nedmontera den federala statsapparaten och undergräva några av den amerikanska republikens grundvalar. Främst genom hans attack mot maktfördelningen mellan den verkställande statsmakten, domstolarna och de lagstiftande församlingarna (kongressen).
Samtidigt försöker Trump avveckla den regelbaserade världsordningen och frihandeln som i 80 år bevisligen har varit ekonomiskt och säkerhetspolitiskt gynnsam för USA:s intressen.
För det första urholkas USA:s internationella maktställning av att Trump överger landets ”hårda makt” (med undantag för de territoriella hoten mot allierade som Kanada, Danmark och Panama). Flera uttalanden av Trump tyder på att han inte anser att Nato har något existensberättigande. I Pentagon finns planer på att dra bort 10 000 amerikanska militärer från Europa. Vita huset har också gjort klart att man inte är intresserad av att ställa upp med säkerhetsgarantier för Ukraina efter en fredsuppgörelse med Ryssland. Det får Europa sköta.
För det andra är Trump på väg att avhända sig en stor del av USA:s ”mjuka makt”. Hans administration stänger ned biståndsorganet USAID, som får katastrofala följder såväl för fattiga länders hälsa och välstånd som för USA:s globala inflytande.
Och så det som är en central faktor i Trumps tullkrig: USA ger självmant upp sin överväldigande globala dominans. Skälen är svårförklarliga då nästan alla experter är ense om att USA:s ekonomi kommer att drabbas mer än Kinas. Men enligt Vita huset är det nödvändigt för USA att dra sig tillbaka från Europa så att kraft kan läggas på att konfrontera huvudmotståndaren Kina.
Kinas svar är att man ska ”slåss till slutet”. I ryggen har Peking att Kina numera är världsledande på framtidsområden som elbilar, snabbtåg, batterier, förnybar energi, biovetenskap och industrirobotar. Det är områden som Trump ogillar eller inte begriper samtidigt som han försöker kväva landets högre utbildning och forskning. I gengäld målar han upp en nostalgisk fantasi om ett USA som återgår till 1800-talets modell med rykande fabriker och kolbrytning. Allt medan Kina stadigt knappar in på USA:s försprång inom AI och utforskning av rymden.
En annan fantasi som Trump lever i är att hans tullar inte får något svar. Det har han redan fått äta upp med börsraset, och det har fått honom att delvis backa.
Men Trumps yxhugg mot USA:s handelsförbindelser med omvärlden får inte bara ekonomiska utan också politiska följder. Ledarna i Peking kan belåtet gnugga händerna när deras främsta rival visar sig vara opålitlig och hågad till självskadebeteende.
Trogna USA-allierade som Japan och Sydkorea, har börjat närma sig Kina, deras största regionala handelspartner. För två veckor sedan träffades höga företrädare för Kina, Sydkorea och Japan i Seoul och kom överens om att öka den inbördes handeln. Länder som Vietnam, Thailand och Indonesien hade hoppats på ökad handel med USA för att väga upp Kinas inflytande. När USA-marknaden stängs kan de tvingas tillbaka under Kinas hägn.
Trumps hasardspel med tullarna gör att Kina även försöker få över Europa på sin sida. I ett telefonsamtal med EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen sade Kinas premiärminister Li Qiang att Kina och EU är ”kamrater” i försvaret av världshandeln och globaliseringen.
Mot det talar att Kina aldrig har fördömt Rysslands anfallskrig i Ukraina. Snarare har Xi Jinping backat upp Putin, som utgör det största hotet mot Europas säkerhet på många årtionden, såväl ekonomiskt som diplomatiskt.
Ukraina är dock inget som Trump månar om. Hans förkärlek för affärsuppgörelser har ökat farhågorna i Taiwan för att han är beredd att sälja ut önationen, på samma sätt som Ukraina, i en stor deal.
Adam Posen vid tankesmedjan Peterson Institute skräder inte orden i en artikel i Foreign Affairs:
”Trump-administrationen ger sig in i en ekonomisk motsvarighet till Vietnamkriget, som snart kommer att resultera i ett gungfly som undergräver tilltron till USA:s pålitlighet och kompetens – och vi vet alla hur det gick.”
