Konstnären Michelangelo Pistoletto gör entré på Handelshögskolan iförd elegant hatt, mönstrad scarf och välansat skägg, som det anstår en italiensk gentleman. Han är i Stockholm för att delta i symposiet ”Bureau-of-poetry”, med utgångspunkt från den poetiske filosofen och vetenskapshistorikern Gaston Bachelard (1844–1962).

Pistoletto ska även handleda en grupp Handelsstudenter aktiva i SSE Art Division, i bygget av en ny version av hans ”Terzo paradiso” (det tredje paradiset, se terzoparadiso.org ).

– Det är en formel för konst, baserad på oändlighetssymbolen. Dess linjer korsar jag två gånger, förklarar Michelangelo Pistoletto, samtidigt som han ritar en liggande form med tre öglor.

I denna symbol tänker sig Pistoletto motpoler i de yttre fälten, typ man-kvinna, och i mitten fusionen, födelsen av något nytt. Han talar också om motsatser i form av en paradisisk natur och en artificiell dito – där hans vision av en tredje fas förverkligas när mänskligheten förstått vikten av en balans mellan naturen och alla sorters artificiella uttryck, för att säkra vår överlevnad.

– Känslor och rationalitet, estetik och etik måste också alltid verka tillsammans för att uppnå balans. Min formel får sedan studenterna tolka som de vill, säger Pistoletto.

Åtskilliga gånger sedan 2004 har han återupprepat denna symboliska form i offentliga samarbetsprojekt, i olika storlek och olika material – alltifrån sand och växter, till kläder och böcker.

Just det senare har Handelsstudenterna fastnat för, då skolans så kallade konstinitiativ även innefattar läsecirklar med ett stort lager böcker och det aktuella symposiet dessutom handlar om böcker och poesi.

På en scen i skolans atrium har studentgruppen byggt sin variant av Pistolettos symbol av fem sex lager böcker, som blivit lästa under året eller ska läsas, därtill Marie-Louise Ekmans bok ”Testamentet” om det populära klassrum hon inrett på Handels med föremål från sin ateljé. Denna höst är 170 Handelsstudenter anmälda till läsecirkeln, en siffra som växt för varje år och särskilt efter rektor Lars Strannegårds omtalade Sommarprat.

– Konsten hjälper oss att tänka utanför boxen och läsningen berikar ordförrådet, liksom diskussionerna av olika tolkningar av böckerna, säger studenten Clara Prander.

Verket de byggt är tillfälligt och bara möjligt att se under symposiet onsdag–torsdag, eftersom en del av böckerna snart ska användas.

– Skapandet har varit väldigt kul, vi har försökt att variera det snyggt med tanke på färgerna. Pistoletto ville bara att vi skulle bygga formen ännu högre och korrigera en skevhet. Och så placerade han sin egen bok ”The formula of creation” i tomrummet i mitten, berättar studenten Elsa Saxon.

Av en slump är nu också popkonstnären Andy Warhol aktuell i Stockholm, på Spritmuseum. I början av 60-talet blev Pistoletto upptagen i kretsen av amerikanska popkonstnärer som var knutna till Leo Castellis mäktiga galleri i New York. Men Pistoletto, som då blivit uppmärksammad för målningar på speglar, fick nog när Castelli krävde att han skulle bosätta sig permanent i USA.

– Castelli hävdade att jag måste glömma att jag var europé, för att göra karriär. Men jag gillade inte hans imperialistiska attityd eller att min konst skulle bli ett varumärke och en del av ett konsumistiskt system, som de andra popkonstnärerna.

Medan Andy Warhol utvecklade sin ”Business art”, som utställningen på Spritmuseum utforskar, gick Pistoletto i motsatt riktning. Han flyttade tillbaka till Italien och blev förgrundsgestalt för den revolutionära rörelsen ”Arte povera”.

– Men det betyder inte ‘fattig’ konst, utan povera ska tolkas fenomenologiskt, alltså något som är essentiellt, understryker han.

Pistoletto ville skapa en radikal konst i linje med 60-talets antikonsumistiska strömningar, en konst som innefattade social interaktion. Betraktaren skulle inkluderas och bli en medkreatör – som i hans berömda spegelverk där publiken reflekteras.

Tillsammans med sin fru Maria Pioppi har Pistoletto sedan 1996 engagerat sig i undervisning och mötesverksamhet i stiftelsen Cittadellarte. Det är ett kreativt ”forskningslaboratorium” och konstcentrum för socialt och ekologiskt ansvarstagande, som de har byggt upp i en gammal textilfabrik i den norditalienska staden Biella.

Numera säljs Pistolettos spegelverk för mångmiljonpriser och går just nu att se i en samlingsutställning om Arte povera på privatmuseet Bource de commerce i Paris (t o m 20/1). Förtjänsten går in i stiftelsens verksamhet, där konsten är överordnad men även inkluderar andra discipliner, från ekonomi och teologi, till arkitektur och mode.

91-årige Michelangelo Pistoletto arbetar på flera sätt för framtiden:

– Tanken nu är att Cittadellarte ska bli en riktig akademi, där man kan utbilda sig i flera år.

Michelangelo Pistoletto

Född 1933 i Italien, inledde sin karriär som tavelkonservator och började med konst i slutet av 50-talet.

Är i dag 91 år, bosatt i Biella i norra Italien, där han driver konstcentret Cittadellarte ihop med hustrun Maria. Se cittadellarte.it/en/

I början av 60-talet började Pistoletto bemåla speglande ytor med fotobaserade bilder.

I slutet av 60-talet blev han en förgrundsgestalt inom Arte povera, där konstnärerna arbetade med enkla, billiga material likt gamla kläder, plast eller sten.

Pistoletto har deltagit åtskilliga gånger i Venedigbiennalen och belönades med Guldlejonet 2003.

Han deltar i symposiet ”Bureau-of-poetry” den 13–14 november på Handelshögskolan, under ledning av Pierre Guillet de Monthoux. Mer info om SSE art initiative på hhs.se

Torsdagen den 14/11 kl 18 talar Pistoletto på Italienska kulturinstitutet om sin konst och boken ”Formula della Creazione” (2022).

Läs mer: Pistoletto drog storpublik till Maxxi

Läs mer: Svensk stickstjärna på Cittalellarte

Share.
Exit mobile version