Johanna Hagström, längdskidor:
– Jag hade ju velat ha en OS-by. Det jag tyckte var roligast på ungdoms-OS var att möta andra idrottare och andra nationer, äta i en gemensam matsal och bara få se hela arrangemanget. Så det är klart att det är lite tråkigt att det inte blir så i år, men jag tror att det kommer att bli häftigt.
Anna Swenn-Larsson, alpint:
– Det är trist, tycker jag. Med OS har det ju varit speciellt att man har OS-byn och så vidare, men nu är det väldigt utspritt. Det blir också svårt för alla som vill följa OS.
Och er sport är ju också uppdelad, med damerna i Cortina och herrarna i Bormio.
– Exakt. Och det hade den faktiskt inte alls behövt vara.
Emma Ribom, längdskidor:
– Det blir lite annorlunda. Speciellt jämfört med det OS jag var på för fyra år sedan (under coronapandemin) när allt verkligen var ganska instängt i en OS-by. Jag tycker det var häftigt att uppleva en OS-by; det var väldigt speciellt. Samtidigt känns det ändå fint att man tar tillvara på de arenorna som finns i Italien. Nackdelen och det tråkiga är att inte kunna se så mycket andra idrotter.
Sara Hector, alpint:
– Det är ju tråkigt att vi i alpint är uppdelade (i Cortina respektive Bormio). Vi är den enda sporten som är det. Det är roligt när OS är på samma ställe, men samtidigt är man ändå här för att åka skidor och tävla. Man hinner inte se så mycket ändå.
– Det kommer nog vara värst för dem som vill ta sig runt, det kommer säkert vara kaos på vägarna. Jag har en sjukgymnast som även Walter Wallberg (puckelpist, tävlar i Livigno) jobbar med, och vi snackade om ifall han skulle komma ner och hjälpa till. Men sen liksom: ”Vänta … Det är inte direkt nära.” Då hade han i princip varit tvungen att ta helikopter emellan!
– Men på ett sätt tycker jag att det är bra att man kan använda anläggningar som fungerar, och inte bara bygger nytt.
Frida Westman, backhoppning:
– Jag förstår varför med tanke på miljöperspektivet: att inte bara bygga nytt. Samtidigt är det lite tråkigt att jag inte får se så många andra sporter. Å andra sidan, när man går in i sin tävlingsbubbla kan man inte drälla runt och det blir kanske en liten trygghet att man får vara med dem som man brukar vara med.
Ebba Andersson, längdskidor:
– Skönt. Tänk på hur de två senaste OS:en var. Peking under pandemin var inte en rolig upplevelse någonstans. I Pyeongchang var det också väldigt speciella förhållanden – inte jättemycket publik och tidsomställningen begränsade kontakten med dem där hemma. Och nu plötsligt så kommer det säkert vara ganska mycket publik, många som tar sig ner hit för att uppleva det på plats. Det tror jag kommer att höja hela atmosfären. Det kommer att kännas lite mer som ett vanligt mästerskap och det känner man ju till.
Du kommer inte att sakna att känna dig som en del av en större svensk trupp?
– Nej. I Peking hade vi så här mycket (måttar en glipa mellan tummen och pekfingret) socialiserande med andra idrotter. Vi skulle hålla oss till vår rumskompis och våra lagkompisar.
Kristoffer Jakobsen, alpint
– Det är klart att det är tråkigt. Det blir väl lite mer som en vanlig världscup nu. Vi ska bo på vanliga hotell men å andra sidan känns det ganska avslappnat också. Jag var väl inte ett jättefan av OS-byn senast (2022), med covidtester och allt som var. Då var Pyeongchang (2018) mycket roligare, med ”Austrian House” och allt som var: riktiga stora fester. Det var en annan upplevelse.
Erik Mobärg, skicross
– Det är lite annorlunda mot de OS jag varit på tidigare. Det är inte riktigt samma känsla med stor OS-by, men de har ju väl gjort det på ett sätt så att det ska vara hållbart och det är ju viktigt. Det behöver ju vara hållbart för att kunna leva kvar. De har ändå gjort det bra. Vi har en cool arena här med big air:en och de andra grenarna som alla går från samma lift egentligen.
Läs mer:
Fotbollsstaden, skrällbacken och en tvåtusenårig amfiteater – här hålls vinter-OS i Italien




