OS i Pyeongchang 2018 var första som konståkarna i OS-sammanhang tilläts att tävla till musik med text. Det riktiga genomslaget för förändringen kom dock först fyra år senare i OS i Peking där det blev tydligt att en musikalisk revolution var ett faktum.
Vacker men ofta långsam klassisk musik – eller möjligtvis stor och svulstig filmmusik – hade allt mer frekvent började kompletteras med modern musik där takten är snabbare.
DN skrev då om den musikaliska revolutionen, och de flesta är överens om att den här förändringen är något positivt, inte minst älskas den av publiken.
Men det har också ställt till problem när det gäller det där med rättigheter.
Sedan tidigare har den spanske konståkaren Tomas-Llorenc Guarino Sabate berättat att han riskerade att behöva ändra sitt program eftersom han i sista stund hade stoppats från att använda musik från den tecknade barnfilmen ”Minionerna”. När det blev känt gav till slut Universal med sig och gav honom tillåtelse.
Flera konståkare har haft samma problem. Något sajten Inside the games har skrivit om. Den ryske konståkaren Petr Gumennik, som i OS tävlar som neutral, har under hela säsongen åkt till musik från filmen ”Parfymen: berättelsen om en mördare”.
Men när OS närmade sig upptäckte han att han saknade nödvändiga tillstånd – som ofta är dyra – för att använda musiken.
Han försökte då istället få tillstånd för musiken från filmen ””Dune” som han använde förra året, men inte heller det gick vägen. I sista stund fick han dock klartecken för att använda Waltz 1805” av Edgar Hakobyan.
Även det kanadensiska isdansparet Marie-Jade Lauriault och Romain Le Gac tvingades byta musik på grund av att de saknade rättigheterna.
Internationella skridsko- och konståkningsförbundet är medvetna om problemet, och har försökt hjälpa till ett utveckla ett system som ska minimera riskera för rättighetsbråk. Men mer måste göras.
– Det här en väldigt viktig fråga. Vi vill ju inte att idrottarna ska behöva oroa sig för musiken, sa ordföranden Jae Youl Kim till Inside the Games.
Nu ska medaljerna hålla för firande
Under de första tävlingsdagarna i Milano Cortina har medaljerna blivit en stor snackis. Det har nämligen visat sig att de inte håller för entusiastiskt firande. Något som bland annat Ebba Andersson fick erfara när hennes silvermedalj lossnade från hänget.
Ytterligare ett antal medaljörer har upplevt samma sak.
På tisdagen meddelade dock Luca Casassa, som är presschef för OS-organisationen 2026, att de har hittat en lösning och att de vars medaljer har gått sönder ska få dem utbytta.
Måste tatuera sig efter att ha tagit medalj
Inför OS slog den schweiziska backhopparen Gregor Deschwanden vad med tidningen Blick om att han skulle tatuera sig om han tog en medalj.
När han under måndagskvällen tog ett brons fick han omedelbart frågor om han tänkte hedra vadslagningen. Något som verkar vara fallet.
– Jag behöver hitta en kreativ konstnär som kan göra det åt mig, jag har inte det kreativa sinnet. Var på kroppen den ska hamna vet jag inte än, men jag är glad att få infria vadet eftersom det ju innebär att jag har vunnit en medalj, sa Deschwanden på presskonferensen efter finalen.
Han är inte den enda OS-idrottaren som slog vad med tidningen Blick inför mästerskapet. Exempelvis lovade störtloppsåkaren Franjo Von Allmen att hoppa i Thunsjön och bobåkare Melanie Hasler att ställa sig vid operahuset i Zürich och sjunga en sång.
Följer sin mammas fotspår
I Lillehammer 1994 OS-debuterade skidskytten Ieva Cederštrēma-Volfa från Lettland. Hon blev den första kvinnliga lettiska skidskytten som deltog i ett OS.
Nu följer hennes dotter i mammas fotspår. I Italien gör Estere Volfa sitt första OS som skidskytt. Det är däremot inte hennes första OS. Redan som 16-åring OS-debuterade hon i Peking för fyra år sedan, men då som längdskidåkare.
Numera har dock Estere Volfa bytt sport, och sedan ett par år tillbaka satsar 20-åringen allt på skidskytte.
Under OS-äventyret är hennes mamma att vara på plats för att stötta och hjälpa dottern.
– Jag är väldigt stolt över henne och glad att hon gör det som gör henne lycklig. Att vi båda har valt den här vägen är väldigt speciellt för hela vår familj, har mamma Ieva Cederštrēma-Volfa tidigare sagt i intervjuer.
– Jag har funnits med henne från hennes första steg och ser fram emot allt som väntar i hennes karriär.




