Molly Sandén ska inte släppa ett album.
Hon ska släppa två. Och de är inte så mycket album som spellistor, två samlingar med låtar som matchar varsin stämning. När DN träffar henne inför släppet av det första, ”Strawberry blonde”, känner hon sig tudelad.
– Jag pendlar mellan två olika världar. I den ena vill jag fly känslorna och bara säga: fuck allt – jag vill ha roligt och känna mig snygg. Allt är glittrigt, bubbligt, på låtsas och med en glimt i ögat.
Det är den världen som skivan ”Strawberry blonde” befinner sig i. Den andra världen är vardagens.
– Den där man försöker förstå: varför mår jag så här egentligen, varför är allt så grått och tråkigt, varför kan jag inte sova? Varför!
Världarna har länge samexisterat i Molly Sandéns huvud, men först när det som då var ett album var färdigt insåg hon att världarna gick att separera. Och att det faktiskt var ganska skönt.
– Jag är en sådan som ser väldigt mycket i färg, och vissa låtar har verkligen tydliga färger.
Sorteringen gick fort och resulterade i två färger: den rosaskimrande ”Strawberry blonde”, som släpps 13 juni, och ”Blåögd”, som kommer i höst.
– Det kändes mer logiskt att släppa något som var mer som en spellista, med en och samma vibe. För jag har ju varit med så länge…
Molly Sandén stannar upp, som för att utvärdera vad hon precis har sagt. Det har gått två decennier sedan hon körade på Kents ”Dom som försvann”, 19 år sedan hon åstadkom Sveriges bästa resultat i Junior Eurovision song contest – ett rekord som Molly Sandén innehar än i dag. Dessutom tre Melodifestivaler, lika många Grammisar, till och med en Oscarsnominering. Hon landar i att det trots allt är så, att hon hunnit bli rutinerad.
– Nej, men ja, jo, jag börjar bli gammal och jag har varit med länge. Förr var det viktigt att albumet skulle innehålla allt – hela spannet, dynamiken. Som man tänker när man ska bygga en liveshow – det ska finnas en dramaturgi. Det fick inte bara vara en vibe.
Men när Molly Sandén själv letar efter ny musik söker hon inte efter låtar som samlas under ett och samma skivomslag, utan snarare efter låtar som matchar en känsla. Hon hymlar inte med att hon delar in sitt liv i tydliga faser, fack och färger, och musiken fungerar likadant.
– Det är samma sak som att jag sorterar min sons leksaker i olika färgkombinationer hemma. Jag tycker att det makes sense, men när jag försöker förklara för andra går det inte så bra.
För henne är jakten på en identitet, kanske på en ordning eller en etikett, ett återkommande inslag i livet.
– Var tredje eller fjärde år blir jag riktigt trött på personen jag är och måste återuppfinna allt på nytt. Det är kanske inte konstigt att jag haft identitetskriser, så har jag fungerat hela livet.
Har du precis kommit ur en identitetskris? Är du mitt uppe i en?
– Det gör ju jättemycket med en att få barn. Det har varit en pågående sedan jag fick veta att jag var gravid.
I januari 2023 lade Molly Sandén upp ett klipp på Tiktok där hon kastade ett ihopskrynklat pappersark mot en soptunna med en text: ”Om jag missar är jag gravid.” Hon missade. I juni 2023 fick hon och pojkvännen David Larson, även han musiker, en son.
– Men jag skulle säga att det började långt innan det. Jag har haft återkommande identitetskriser hela mitt liv – titta bara på min hårfärgshistorik! Det är så jag kategoriserar mitt liv.
Vad finns det för konstanter som består oavsett faserna?
– En rädsla att stå still, tror jag. En rädsla att bli oinspirerad. Eller känna något slags myror i brallan. Kommer jag aldrig bli nöjd? Kommer jag aldrig kunna chilla och njuta av saker?
Molly Sandén grubblar vidare på om hon befinner sig i eller ur krisen, och landar i att det är något man vet först i efterhand. Men på sistone har det skett en ”minivändning”, inte minst för att hon ska ut på turné.
– Det känns lyxigt att kunna vara förälder och parera det med mitt jobb. Att åka på turné blir som me time. På vissa sätt är det jättestökigt, men turnéer är ändå en trygg plats för mig – jag har gjort det hela mitt liv.
Hon har tillbringat en större del av sitt liv i rampljuset än utanför det. Hennes liv, hennes relationer och hennes kropp har fått utgöra stoff för medier som inte alltid behandlat henne väl.
Relationen till offentligheten och kändisskapet påkallas i sista spåret på ”Strawberry blonde”. Sticket i den sarkastiskt döpta ”Snälla berätta för mig” hade kunnat vara en rak uppläsning av kommentarerna på hennes instagramkonto: ”Oj, vad du har blivit smal, sjukt att du har fött ett barn”, ”måste må så jävla bra – varför är du inte glad?”. ”Berätta för mig”, sjunger Molly Sandén och ger såväl reportrar som instagramföljarna en tankeställare.
Det är också den strofen som spelas i trailern till ”Strawberry blonde”. Klippet utspelar sig i en futuristisk miljö där Molly Sandén utgör en tabula rasa som under filmens gång blir ryckt, behandlad och tilltufsad till dess att hennes jordgubbsblonda, glada och tillrättalagda alter ego är fött.
Inspirationen till filmen kom under ett besök på en scifi-aktig klinik i Stockholm.
– När man kliver in där så ser det ut som att man går in i ett rymdskepp. Det är helt vita väggar, högblankt och vitt. Och ser liksom helt superspec ut.
Det är robotarmar, det är lasrar och ljusplattor som ska bedöma varje tänkbart värde som går att bestämma medicinskt.
– Det är 360-kameror som bara…
Jag kände: ”jag är en kossa, jag är bara en kropp”
Hon fräser och gör helikopterrörelser med armarna.
– Jag kände att jag bara är en massa siffror på en skärm. ”Lägg dig så, var så.” Jag gjorde kejsarsnitt när min son föddes, det kändes likadant: ”Jag är en kossa, jag är bara en kropp.”
Molly Sandén beskriver människan som ”en tom AI-docka”, som ska fyllas med innehåll. Själv har hon blivit tipsad om att använda Chat GPT i sitt arbete, och säger att hon har försökt få inspiration från AI-språkmodellen.
– Jag har till och med frågat: ”Hur skulle en vers av Molly Sandén kunna låta?”
Än så länge är verktyget för dåligt (”tack och lov, så har vi jobb kvar”) men hon har använt AI för att kunna omsätta det hon ser i huvudet till bilder.
– Men en dag kommer den säkert kunna skriva mina texter bättre än jag.
När det går körigt med texterna vänder sig Molly Sandén ändå till den mänskliga intelligensen. Under en texttorka inför ”Strawberry blonde” konsulterade hon Jonathan Johansson, vars ”Rosa himmel” blev en hit i Molly Sandéns tolkning. De gjorde också gemensam sak på jullåten ”Come whatever, come what may” (släppt under hennes engelska alter egos namn, My Marianne).
– Han langar ju rader som Chat GPT inte hade kunnat skriva. Han är skitbra. Vi har en slags bråk-kärlek som blir en fin match.
Efter ”Strawberry blonde” och ”Blåögd”, men innan Chat GPT och Jonathan Johansson tar alla våra jobb – vad gör du då?
– Det måste ju bli en ny hårfärg då. Hur många gånger kan man pånyttfödas egentligen? Det återstår att se. Men jag hoppas ju att jag någon gång ska hitta något slags lugn i det lugna.
Läs mer: Lola Young och Molly Sandén till Way out west
