Roman

Johan Tralau

”Ormens öga”

Polaris, 300 sidor

Med entusiasm kastade jag mig över Johan Tralaus debut ”Höken sjunger om död”, svältfödd på svensk dark academia. Men jag bedrog mig.

I sin första bok i serien ”Uppsala arcana” valde Tralau bort en lovande mystik till förmån för en mer reguljär mordhistoria där han tog livet av en ansenlig del av litteraturvetenskapliga institutionen vid Uppsala universitet. Stoffet var ju lovande, med Olof Rudbeck den äldre, Silverbibeln och gamla akademiska kabaler att ösa ur.

Men Tralau ville hellre satirisera universitets nutida dumheter än att göra dess miljö diabolisk och gåtfull.


Högar? I Uppsala? Ja, vad kan det syfta på.

Man ska inte kritisera en bok för att den inte är den man hade velat läsa. Men man kan inte heller låta bli att bli besviken på att ett högpotent stoff förskingras. Märkliga var också somliga enskildheter, som att en skrift som pekade ut högsta högar som en ledtråd förbryllade såväl polisen som Uppsalakademikerna. Högar? I Uppsala? Ja, vad kan det syfta på.

Mordfallen i ”Höken sjunger om död” fick sin lösning, men ett större mysterium återstod. Existerar den åldriga och sekreta sammanslutning som kallas Ulvaförbundet och som enligt myten är den verkliga makthavaren i Uppsala?

I ”Ormens öga” spinner Tralau vidare på detta dunkel. Det har gått några månader. Ytterligare en litteraturvetare mördas och kriminalinspektör Erika Lönnroth (en blinkning till kollegan hos Borges, kommissarie Erik Lönnrot) sätter så småningom igång en egen undersökning tillsammans med litteraturvetaren Sebastian Grimner och hans åldrige far.

Spänning kan han, Johan Tralau, och han tar hjälp av den osäkerhet som alltid infaller när vem som helst i sikte kan vara del av konspirationen. Den där bibliotekarien på Carolina Rediviva? Rättsläkaren? Professorn eller prefekten?

Detta dränks emellertid av irriterande satirer och klichéer. Som att den pensionerade Ulf Georg Grimner måste framställas som obekväm i samtiden: ”Ulf Georg hade fått meddelandena i det nya programmet på den bärbara telefonen. Applikationen, hette det ju, eller appen”. Sådana höhö-iga kvickheter på kontrahenternas bekostnad kunde Tralau ha besparat oss. Jag hoppas att han lugnar ner sig till nästa del i serien.

Läs fler texter av Jonas Thente och fler recensioner av deckare i DN Kultur

Share.
Exit mobile version