”Jag har försökt tänka ut vad jag ska skriva i detta inlägg men är fortfarande alldeles för fåordig. Veckan har varit helt overklig.”
Det skrev Truls Möregårdh på Instagram efter sitt individuella OS-silver.
Då visste han inte att han bara några dagar senare skulle få en silvermedalj till.
Under fredagen tog Truls Möregårdh, Anton Källberg och Kristian Karlsson silver efter en stark insats i lagfinalen mot Kina.
– Jag tycker vi ska vara väldigt stolta över prestationerna vi gjorde i dag, säger Möregårdh.
Efter en hektisk vecka är hans OS över.
– Jag hade all energi tillbaka i dag och spelade ännu bättre än i singelturneringen, säger han.
22-åringen från Eslöv har gjort ett helt sanslöst mästerskap. Det började med en superskräll som skakade om hela pingisvärlden. Han chockade alla när han i den andra omgången slog ut världsettan Wang Chuqin, och resten är historia.
Smittade av Möregårdh-succén lyckades det svenska laget ta sig till en OS-final. Efter en helt osannolik vändning mot Japan i semifinalen väntade till sist Kina.
Där förlorade Källberg/Karlsson dubbeln mot Ma/Wang och Möregårdh förlorade mot Zhendong. Allt avgjordes i tredje matchen där Karlsson mötte Wang. Trots 3–0 i matcher var det allt annat än en enkel seger för Kina.
– Jag tror att alla av dem var stressade i dag. Det här betyder väldigt mycket för dem. De har väldigt mycket på sina axlar när de spelar, framför allt lag, för det är knappt någon som kan slå dem där. De visade det i dag med hur starka de är i de situationerna. Jag är så imponerad över hur de kan hantera det så bra varje gång, säger Möregårdh.
Den svenska pressen skapade en frustration hos kineserna. Som tyvärr bara gjorde dem bättre, menar Möregårdh.
– Det syns på agerandet och hur bra de spelar. Jag tycker alltid att de spelar bättre när de är stressade, nervösa och har pressen på sina axlar.
Han är medveten om den pingisfeber han startat på hemmaplan.
– Redan när jag gick till final så var det ju pingiskaos i Sverige. Jag förstår att det är det, och jag är väldigt glad över det. Våra och mina prestationer här är över all förväntan.
Om han får välja ett ögonblick från sitt makalösa OS är det när han säkrade den individuella medaljen i semifinalen mot Brasiliens Hugo Calderano.
– Jag har kollat på det några gånger efteråt och jag gråter varje gång. Den singelturneringen är bland det sjukaste som har hänt i OS-sammanhang och absolut det sjukaste som har hänt i mitt liv.
Har du kunnat ta in vad du varit med om än?
– Man är ju väldigt uppe i det. Jag tror man kommer att fatta det när man kommer hem till Sverige och få se alla, inte minst i Eslöv, stå där och fira en.
Klockan 18 på tisdag ska OS-hjälten hyllas på Stora torg hemma i Eslöv. Kommunen har bjudit in till fest.
Ludvig Åberg har sagt att han vill styra upp en fest med dig i Eslöv, är du sugen på det?
– Ja! Det tycker jag låter som en galet bra idé. Han kan ju peta in lite av sina Masterspengar där. Så ska vi försöka hitta så många kompisar som vi bara kan.
– Vi har ju väldigt mycket framgångar detta året, jag och Ludvig, så vi har mycket festande att ta igen.
Läs mer:
Sverige pressade Kina – men fick nöja sig med OS-silver
När Truls var vilse i Eskilstuna trodde ingen på dubbla OS-medaljer
