Möt hösten i magiska Lofoten i Nordnorge

De dramatiska socker­toppsbergen runt Svolvaer är inte så ­lättillgängliga som man kan tro. I stället väntar relativt branta vandringsleder och utmanande underlag för den som vill vandra. En av favoriterna är leden upp till Djevelporten där man från toppen ser långt ut över Vestfjorden och en bra bit över Austvågøy. Vandringen är inte särskilt lång, bara 5–6 kilometer fram och tillbaka, men på grund av höjdskillnaderna är det ändå en relativt utmanande led som börjar bortom småbåtshamnen i c­entrala Svolvaer, huvudorten på Austvågøy. För att minska slitaget på naturen har man byggt rejäla stentrappor ett par hundra meter upp på fjäll­sidan. Trapporna minskar visserligen slitaget på marken markant, men kan vara rejält ut­manande för knäna. Särskilt på tillbakavägen när det lutar brant utför, och trappstegen är förhållandevis höga.

Bild 1 av 2

Bild 2 av 2

Redan efter 50 höjdmeter märker jag hur stigningen känns i benen. Det är visserligen lagom varmt för fjällvandring – knappt 20 grader – och ryggsäcken är inte heller särskilt tung, men jag måste då och då påminna mig själv om att hålla en maklig takt och inte jaga på i onödan. Här och var möter jag folk som tvekar, som vilar på lämpligt placerade bänkar, och svettiga multi­sportsatleter som springer upp och ner för berget. Strax innan leden delar sig mot Svolvaergeita, två stenar som balanserar på en höjd, slutar trappan och jag fortsätter längs stigen rakt upp mot ­toppen. Det är varken långt eller särskilt svårt om man bara tar det lugnt och vilar. Att nå toppen är utan tvekan mödan värd.

– Lyckoruset när man kommer upp är helt fantastiskt, säger tyska Linus Meijer som drömt om att besöka Djevelporten ända sedan han såg några bilder på Instagram. Tillsammans med flickvännen har han bilat till Nordnorge och planerar att fortsätta ända upp till Nordkap.

Efter att ha tagit några bilder på den fast­kilande stenen i Djevelporten fortsätter jag upp till toppen av Fløya 590 meter över havet och möts av en vacker vy över Vestfjorden. Därifrån kan man sedan följa samma väg tillbaka eller snedda västerut längs branterna ner mot stentrappan och tillbaka till Svolvaer.

Grafik: DN

På grund av golfströmmen är Lofoten ett av världens nordligaste områden där dygnsmedeltemperaturen i princip alltid ligger över nollstrecket. I vattnet är det däremot relativt svalt, men just i dag är det minst 16 grader varmt och dessutom vindstilla. Perfekta förutsättningar för de som tar ett dopp i havet vid Svolvaer just som skymningen sänker sig över stan och lamporna från restauranger och Hurtigrutens fartyg speglar sig i vattenytan.

Huvudorten Svolvaer på Austvågøy är ett stillsamt nav där mycket av besöksnäringen på Lofoten har sin bas. Här startar de populära båtturerna till Trollfjord och under fiskesäsongen är det nästintill guldrusch i byn då tusentals fiskare strömmar till och behöver boende och service. Det är från januari till april som torsken lämnar Barents hav för att söka sig söderut mot Norska havet för att leka. Denna vandrande population av torsk kallas skrei, efter ”skrida”, som just beskriver lekvandringen mot Norska havet.

Under senvintern hängs skreien upp på stora träställningar utomhus för att torkas långsamt av sol och vind. Denna tørrfisk står för en betydande del av fiskets inkomster i Norge och stora delar av fångsten exporteras till södra Europa. Missa inte att köpa med dig egen tørrfisk eller åtminstone prova en rätt på restaurang. Børsen Spiseri, Bacalao och Bryggebaren på Anker Brygge i Svolvaer serverar fin tørrfisk.

Ombord på hybridbåten lyckas den skotska guiden Claire Mulholland från Brim Explorer lokalisera de första havsörnarna vars vingspann kan bli uppemot 240 centimeter, bara några minuter efter att båten lämnat Svolvaer. Det är stora fåglar som majestätiskt seglar på luftströmmarna för att sekunden senare dyka skarpt neråt i jakten på något att äta. Claire låter oss följa med på en fantastisk resa, även under vattenytan med hjälp av en undervattendrönare. Trollfjord är en av Norges minsta fjordar och mynningen är bara dryga 200 meter bred och hela fjorden är 2,5 kilometer lång med mäktiga berg på båda sidor om vattnet.

– Mycket har sagts om exotiska undervattensmiljöer i tropiska klimat, men det är få upp­levelser som slår undervattenslivet i kalla vatten, särskilt så här långt norrut där så mycket fortfarande är relativt outforskat, säger Claire som brinner för att fler ska få ta del av den unika undervattensmiljön runt Lofoten.

Exempelvis hittar man världens största djup- och kallvattenrev, Røstrevet, strax utanför Lofoten på mellan 300–400 meters djup. Ett fyra mil långt korallrev som upptäcktes först år 2002 och som mestadels består av korallen Lophelia pertusa. Även om det är omöjligt att dyka så djupt, åtminstone för turister, så är vetskapen om dess existens nervkittlande nog.

Lofoten har en av Norges äldsta berggrunder, där de äldsta bergarterna är omkring 2 miljarder år gamla. De första människorna tros ha stigit i land för omkring 6000 år sedan och här har man sedan försörjt sig på fiske, handel och jordbruk. Lämningar efter Lofotens tidigare invånare hittade man 1983 utanför Borg då arkeologerna upptäckte ett 83 meter långt och cirka 700 kvadratmeter stort hövdingahus – det hittills största huset från vikingatiden som hittats i Norge. Hövdingahuset byggdes på 500-talet och verkar ha övergivits knappt 500 år senare. Ruinen är fortfarande intakt. Bredvid har man byggt Lofotr Vikingmuseum, en skalenlig kopia av det gamla hövdingahuset för att kunna ta emot besökare som vill lära sig mer om vikingarnas ursprung.

Trivsamma fiskeorten Henningsvaer är liksom Reine längst ut på Moskenesøy två besöksmål på Lofoten man inte får missa. Den som vill kan fortsätta den lilla vägen hela vägen ut till Å där vägen slutar, eller ge sig ut på en topptursvandring på Reinebringen 448 meter över havet och njuta av en magisk utsikt över sockertoppsland. Men först stannar jag i Henningsvaer och tar del av konstverk, kakor och trevliga hantverks­butiker i bykärnan. Missa inte Lars Lerins målningar på Galleri Lofoten eller konstutställningen på ­Kaviarfactory där Venke Hoff ställer ut sin privata samling i den gamla kaviarfabriken. Här möter jag en av Lofotens återkommande gäster som gjort platsen till sin absoluta favorit, och som återvänder för konstupplevelser, naturen, vandringar och härliga campingnätter i husbil. Det är inte svårt att förstå varför så många längtar – och längtar tillbaka – till magiska Lofoten.

Här hittar du våra resereportage.