Vattenfalls pausade projekt med havsvindkraftparken Kriegers flak utanför Trelleborg är ett av tre svenska projekt som har fått grönt ljus från regeringen. De andra två är Kattegatt syd utanför Falkenberg, också Vattenfall, och bolaget OX2:s projekt Galene utanför Varbergs kust.
Lite längre bak i racet finns ytterligare 22 havsvindprojekt som ligger på regeringens bord och väntar på miljötillstånd, varav en handfull har beretts hos länsstyrelserna och är redo för regeringen att besluta om.
Att Vattenfall nu pausar Kriegers flak på grund av att regeringen inte vill betala för kablarna mellan stamnätet och vindkraftparken, behöver inte betyda att alla andra också drar i bromsen.
– Det är klart att vi är glada om staten vill betala anslutningarna, men för projektet Galene ser vi bra förutsättningar ändå, kablarna där blir en mindre del än i andra projekt, har till exempel OX2:s chef för havsbaserad vindkraft Emelie Zakrisson sagt till DN tidigare.
Branschorganisationen Svensk vindenergis expert på havsvind, Lina Kinning, är inte heller orolig för att detta ska stjälpa fler projekt.
– Kabel är dyrt men det handlar inte bara om det. Förutsättningarna för projekten skiljer sig väldigt mycket åt och det finns flera sätt att räkna hem ett projekt, säger hon, men varnar samtidigt:
– Men vi ser att det behöver komma till någonting för att få till de här projekten i den takt som behövs.
Anslutningskostnaden brukar sägas stå för ungefär 10–15 procent av hela projektkostnaden, och projektkostnadskalkylerna har stigit med omkring 40 procent efter de senaste årens energikris, inflation och svaga ekonomiska läge, enligt Lina Kinning.
– Man hade väntat sig sjunkande produktionskostnader men nu ser vi snarare ett hack i den kurvan. Det är svårt att få till det här kommersiellt just nu och det ser vi även internationellt, säger hon.
Hon pekar på finansierings- och riskdelningsmodellen som nyligen föreslogs för kärnkraften. Den som tänker bygga kärnkraft i Sverige kan räkna med förmånliga statliga lån, ett elpris som under minst 40 år inte understiger en viss nivå oavsett hur marknaden ser ut, och en långsiktig risk- och vinstdelningsmekanism som stöttar bolaget med bättre villkor om det ändå skulle gå dåligt.
Den havsbaserade vindkraften behöver inte insatser av samma omfattning men någon form av upplägg måste till, hävdar Lina Kinning.
– I Sverige är det investeraren som tar all risk i dagsläget, och vi ser att de funderar över om Sverige verkligen är en bra marknad när man kan få bättre villkor någon annanstans.
Marginalkontrakt som säkrar elpriset, likt det kärnkraften föreslås få, är en väg att gå menar hon.
– Vi ser gärna en mer teknikneutral approach där flera kraftslag kan få tillgång till den här typen av verktyg, säger Lina Kinning.
Regeringen tillsatte i början av året en utredning som ska titta brett på energimarknadens förutsättningar. I direktiven till utredaren Bo Diczfalusy ingår det bland annat att titta på vilken roll sådana marginalkontrakt kan ha på en framtida elmarknad. Den ska vara klar i april nästa år.
– Vill man få till vindkraftsutbyggnaden till havs i tid behöver man fundera över statens roll. Antingen att staten är med och delar en del av anslutningskostnaderna, med marginalkontrakt eller att staten går in och ger någon annan form av långsiktig säkerhet för investerare, säger Lina Kinning.
