Multiklubbägaren är damfotbollens nya maktspelare: ”Ska vara business – inte välgörenhet”

Svenska landslagsstjärnan Kosovare Asllani har spelat i några av Europas allra största klubbar.

I somras valde bort flera topplag – för London City Lionesses i engelska andraligan.

Näst på tur att ansluta var landslagsmeriterade mittfältaren Julia Roddar, och därefter den svenska landslagsanfallaren Sofia Jakobsson.

Så vad är det egentligen som lockar med att plötsligt lämna de största arenorna för ett utvecklingsprojekt? Svaret enligt Asllani? En 65-årig kvinna som på kort tid skapat ett damfotbollsimperium.

Koreansk-amerikanska multimiljonären Michele Kang har tjänat storkovan på ett företag inom IT och hälsa. För tre år sedan visste hon ingenting om fotboll – ”jag visste inte ens vem Leo Messi var”, berättade hon själv på ett seminarium i Stockholm tidigare i höstas. Men så klev hon in i damfotbollen, och äger nu amerikanska Washington Spirit, franska giganten Lyon – och London City Lionesses.

– Jag har väntat på någon som Michele, sade Asllani när hon presenterades av klubben i somras.

– Alla som känner mig vet att jag alltid har slagits för mer resurser och investeringar.

De senaste åren har etablerade europeiska herrklubbar alltmer börjat satsa på sina damlag.

London City Lionesses står på egna ben.

– Det är mäktigt att visa att vi inte behöver en herrklubb som stöttar oss, sade Asllani enligt TT i juli och fortsatte:

– Michele vill rita om hela damfotbollskartan.

Kang flög personligen ner till Milano för att övertyga 35-åringen att skriva på. När Sverige på tisdagen spelar EM-playoffretur hemma mot Luxemburg har Asllanis nya klubb inlett engelska Championship med fyra segrar, en oavgjord match och en förlust.

Damfotboll är ingen välgörenhetsinrättning, sade Michele Kang när hon häromveckan talade på ett seminarium arrangerat av intresseorganisationen Elitfotboll dam:

– När jag först kom in i sporten upptäckte att många såg den som någon slags välgörenhet eller ett socialt projekt. Men jag är en affärsmänniska. Jag såg glappet mellan var damfotbollen är och var den kunde vara. Som en business, inte som välgörenhet.

– Särskilt eftersom jag själv är kvinna ville jag inte att våra spelare skulle behandlas som välgörenhetsprojekt, att sponsorer skulle kunna skriva ut en 50 000-dollarscheck bara för att pricka av något.

Damfotbollen som affärsmodell handlar om att inte nöja sig, menar Kang. Om att erbjuda något annat än herrfotbollen, investera i supporterupplevelsen.

– Vi tävlar inte bara mot herrfotbollen utan om alla konsumenters tid – och pengar.

– Varför ska vi be våra fans att komma 13 helger om året och spendera tid och pengar på just oss? Man kan säga att ”vi är kvinnor, ni måste stötta kvinnor”. Då kanske folk kommer en eller två gånger. Men de kommer inte 13 gånger.

Grundprodukten att satsa på är dock själva spelarna.

Ett exempel:

– När jag började lära mig om damfotboll lärde jag mig att alla lagsporter i princip lånar träningsmanualer från herrlagen. Men kvinnliga fotbollsspelare har tre gånger fler korsbandsskador än manliga spelare. Och många av de skadorna sker i samband med menstruationen. Vi börjar lära oss mer om det här, men över 90 procent av all forskning baseras på män.

När hon tog över var sju spelare korsbandsskadade. Det ger en dålig affär.

– En sak jag kan säga är att toppspelare säljer biljetter. Så därför kan du inte ha så stora namn skadade.

– Så jag bestämde mig för att kvinnliga fotbollsspelare ska behandlas som kvinnor. Det är inte ett tecken på svaghet utan det handlar om att tydliggöra vilken produkt vi har och göra det bästa av den.

Egentligen är det inte annorlunda än i Silicon Valley, säger Kang.

– Om man tror på en produkt måste man investera i den, sen kommer avkastningen.

Hon är en pionjär inom så kallade multiklubbnätverk på damsidan, men utvecklingen har länge varit ett faktum i herrfotbollen.

Där är ägargruppen City Football Group, med Manchester City i spetsen och 13 klubbar på fem kontinenter, störst.

Klubbarna kan dela kunskap och resurser, erbjuda större exponering för sponsorer och sprida ut kostnader. Men klubbimperier är knappast okontroversiella. Enligt kritikerna riskerar trovärdighet och transfermarknad att rubbas, skriver bland annat Expressen i ett längre reportage om Kang.

– Jag vet att multiklubbkonceptet inte alltid ses som positivt, säger Kang till idrottsaffärssajten SportsPro.

– Men i damidrotten skulle jag faktiskt kalla det en nödvändighet.