Musikal
”Dear Evan Hansen”
Musik och sångtexter: Benj Pasek och Justin Paul. Manus: Steven Levenson. Regi och svensk översättning: Medverkande: Martin Stokke Mathiesen, Clara Henry, Joel Adolphson, Peter Eggers, Anna-Maria Hallgarn m fl. Scen: Intiman, Stockholm Längd: 2 tim 30 min inkl paus.
Medan kultursidorna tampas med frågan om huruvida vi borde prata mer eller mindre om psykisk ohälsa landar musikalen ”Dear Evan Hansen” för första gången på en svensk scen. Tonårskille med sociala svårigheter spelar med i ett missförstånd som tar skruv och småningom urartar helt. Men innan dess har han plötsligt gått från osynlig till populär, fått flickvän och fotfäste i tillvaron. Här möter överdriven töntighet tunga teman som självmord och ospecificerade diagnoser. Men i grunden finns en behjärtansvärd ambition att beröra frågor om utanförskap och ensamhet.
Scenografen Marcus Englesson trollar nu och då fram ett pojkrum eller en soffgrupp mot fonden av de blinkande mobilskärmar som spelar en central roll i handlingen. När den utåtagerande enstöringen Connor tar sitt liv, med Evan Hansens terapibrev till sig själv i fickan, blir det början på både uppgång och fall i high school-miljö. Evan Hansen misstas för att ha varit hans bästa vän och fortsätter att nära lögnen som blir viral – liksom senare hatet. På så sätt säger den här musikalen också något mer om samtiden och dess sociala medier-mekanismer. Den kollektiva sorgen drar sig inte heller för att profitera på andras död.
Samtidigt är det en typisk historia om vuxenblivande, där huvudpersonen kommer ut starkare på andra sidan och lär sig hantera sina rädslor. Minst lika intressant här är egentligen porträttet av Evan Hansens ensamstående och ständigt stressande mamma (Sussie Eriksson) som försöker göra sitt bästa, men i sin tur kämpar med känslor av otillräcklighet.
Martin Stokke Mathiesen tar tillvara på titelrollens osäkerhet och sårbarhet, men också humor med bravur i såväl talscener som sångnummer
Musikalen hade Broadwaypremiär 2016 och blev film 2021. Intimans iscensättning i regi och översättning av Markus Virta förlitar sig på dialogen och tydligt utmejslade karaktärer. Sedan ligger det i genrens natur att en del blir mer schablonartade än andra. Här finns således den typiske datanörden Jared (Joel Adolphson), men även mer nyanserade personer som den döde Connors syster Zoe (musikaldebutanten Clara Henry). Martin Stokke Mathiesen tar tillvara på titelrollens osäkerhet och sårbarhet, men också humor med bravur i såväl talscener som sångnummer.
För musik och sångtexter står musikalduon Benj Pasek och Justin Paul (som även var inblandade i ”La la land”). Låtmaterialet rör sig från början i ett poprockfärgat och tämligen opersonligt singer/songwriter-idiom, lika gångbart nu som på 1990-talet. Nils-Petter Ankarbloms mer finstämda arrangemang gör därför musiken en tjänst genom att hantera den varsamt snarare än vräkigt. Till mer minnesvärda stunder hör ändå ett boogiedrivet brevskrivarnummer med Kristian Grundbergs spökande Connor i främre ledet.
Trots det angelägna temat och musik som man emellanåt kan trumma takten till lämnar jag salongen med känslan av att ”Dear Evan Hansen” är en musikal som man kan både ha och mista. Frånvaron av ett typiskt lyckligt Hollywoodslut är befriande, men den amerikanska inramningen är på något sätt ändå för distanserad och ytligt välmenande för att på allvar engagera.
Läs fler texter av Johanna Paulsson och fler scenrecensioner.
