När jag kommer hem inser jag att jag har gjort det igen. Det kryper på mig som en kuslig aning när jag kliver över tröskeln hemmavid.
Vad har jag glömt i matbutiken den här gången?
Det handlar inte om det vanliga, att råka glömma köpa något som man planerat att köpa, utan det här: att köpa något och sen glömma den betalda varan i affären.
Det är så tröttsamt att jag inte vill säga något alls om det till någon, som att jag skäms. ”Vart tog jästen vägen? Jag är helt säker på att jag höll paketet i handen, jag såg det rulla fram på bandet, jag har ju betalat och allt…” mumlar jag och rotar febrilt genom matkassarna, ungarna bara fnissar.
Låt gå, kan man tänka, ett paket jäst, det är ingen ekonomisk jätteförlust. Men det är retligt. Och glömskan skapar nya projekt. Man ska åka tillbaka eller tänka om, om det man nu glömt råkar vara viktigt för till exempel middagen.
Klart och betalt, hejdå med dig nu kära äggflak
Ett helt flak ägg var det den här gången. Vem går till affären och köper ett helt flak ägg och glömmer det sen? Klart och betalt, hejdå med dig nu kära äggflak. En annan gång var det ett salladshuvud. Ett paket flingor. Tuggummipaket eller tablettaskar.
Det sker som oftast när jag bara ska ha en liter mjölk, en limpa bröd, kanske ett gäng clementiner som ju ”var på bra pris”. När rundan är över, har jag gått på alla röda priser. Jag har ”passat på”. Kanske slipper jag veckohandla senare då, tänker jag, ”jag är ju ändå här”.
När jag kommer till kassan är korgen överfull. Jag packar upp på bandet. Det bildas en lång kö bakom oss, samtidigt som barnen pekar på allt de ser och undrar om de får köpa varannan sak de ser. Addera lågt blodsocker och en längtan efter att bara få komma hem. När jag ska betala kommer jag på att jag antagligen behöver påsar, men jag har glömt påsarna i bilen och jag vill inte köpa massa påsar i onödan, det är inte miljövänligt och inte heller ekonomiskt, hinner jag ändå tänka, så jag tar två. Tar resten av varorna i famnen.
Just så går det till när ett flak ägg glöms bort i kassan på Coop.
Men den här gången bestämde jag mig för att ringa butiken. Ville kolla om de hittat flaket, ville höra om jag borde få någon slags diagnos eller om det kan vara så att vi är fler som glömmer saker som vi betalat för. Och vad är det som egentligen gäller när sådant händer. Googlar samtidigt som jag sitter i telefonkö.
Det är ingen reklamation när man som kund har slarvat bort varan
Enligt konsumentköplagen gäller följande: Innan kunden betalat har butiken ansvar för varan, men när kunden väl har betalat är den rent juridiskt på kundens ansvar. Det kan inte räknas som reklamation om man som kund slarvar bort eller glömmer varan, så jag kan rimligtvis inte kräva av butiken att ge mig en ny. Fair enough.
I min närmsta butik har man ändå valt en mjukare linje, informerar den vänliga rösten som svarar på telefon.
– Finns det ett kvitto som visar när varan har glömts i butiken, så brukar det lösa sig. Vi märker ju ganska snabbt om någon sätter det i system, fram tills dess har vi bestämt oss för att vara generösa.
I butiken som jag brukar gå och glömma saker i, finns det tydligen en pärm där de skriver ner allt som lämnas kvar på kassabandet. En hel pärm, med flera rader på varje uppslag som visar månad för månad. Jag är alltså inte ensam. I ett ungefärligt snitt uträknat på hela året, lämnas runt ett hundratal betalda varor kvar i månaden.
– En del kommer tillbaka för att hämta, men de flesta gör det faktiskt inte, säger rösten.
– Man kanske inte känner att det är lönt, säger jag.
– Ja, och man har nog inte varit helt säker på om man verkligen köpt det man trodde att man köpt…
Hon läser tyst in i luren ur pärmen.
– Vissa månader är det färre saker, andra är det fler som glöms… Som här va, en vaskrensare, ett paket Läkerol. En räkmacka! Den saknade man nog snabbt!
Mest smågrejer då alltså, frågar jag.
– Ja, men ibland större saker också. Man ställer den stora saken vid sidan av, packar sina påsar, bär i väg dem och så glömmer man det som stod bredvid. Vi har folk som glömmer allt möjligt, som de också haft med sig in i butiken. Kryckor, väskor, saker man handlat i andra butiker.
Så blir hon tyst igen, läser bland dagens kvarglömda.
– Titta, i dag är det nån som har glömt ett helt flak med ägg, säger hon och skrattar högt.
– Japp, det var jag, säger jag och hör hur skrattet i henne fortsätter att bubbla.
– Snälla, får jag komma och hämta det flaket, jag är helt hopplös.
– Absolut, det är bara att komma.
Nadia Jebril är reporter på DN och självutnämnd köksolog. Intresset för mat och smaker, allt människan lagar och äter, hur och varför – har funnits med så länge hon kan minnas.
Hon bor i Lund och medverkar i Lördagsmagasinet en gång i månaden med texter som handlar om livet genom mat och om mat genom livet. Här hittar du flera av Nadias texter.
Vill du ha mera tips på mat, dryck och krogar? Eller dela med dig av egna tankar och favoriter? Gå med i DN:s Facebookgrupp Snacka om mat och krog!
