Det var i barndomshemmet i Bollnäs som Nadja Evelina Olofsson upptäckte musiken. Bland sjungande familjemedlemmar och från pianot i vardagsrummet lades grunden för vad som i dag har vuxit till ett hyllat popartisteri.
Nadja Evelina visste tidigt att hon ville göra musik, och från uppväxtorten flyttade hon till Örnsköldsvik för att gå producentskolan Musikmakarna. Därefter tog karriären fart, med debutsingeln ”Finast utan filter” 2016.
– Jag skrev den låten och spelade in den med en kompis, och vi hade inte alls väntat oss att den skulle få ett sådant genomslag. Vi hade blivit glada för 10 000 streams, säger Nadja Evelina om låten som i dagsläget har nästan fyra miljoner lyssningar.
Hon beskriver det som en glad överraskning. Samtidigt var hon inte helt beredd på den plötsliga uppmärksamheten, och välkomnandet in i musikvärlden blev inte helt som hon tänkt sig.
– Då trodde jag att musikbranschen skulle vara att skriva låtar och dricka te. Men det visade sig vara mycket deadlines, avtal, möten och skit, haha …
Trots det verkar Nadja Evelina hittat sin plats i Musiksverige. Hon gör ”svenskt på svenska”, och inte minst har hennes samarbeten med Jonas Lundqvist och Uppsalabandet Karakou uppmärksammats.
På det nya albumet ”En popprinsessas dagbok”, som släpptes den 25 oktober, gör Nadja Evelina nedslag i sina dagboksanteckningar. Det är ångestfyllt och rått, men också optimistiskt och drömskt.
– Jag har tagit de tio bästa historierna ur min dagbok och gjort musik av dem.
Tidigare i år medverkade Nadja Evelina i bloggaren och författaren Sandra Beijers musikprojekt ”Tjejdikter”, med låten ”22”, som handlar om ångesten över att känna sig passiv, kanske främmande, inför världsutvecklingen. Det ämnet återbesöker hon på det nya albumet, och särskilt på spåret ”Barrikader”.
– Var är mitt brinn? Var är vårt kollektiva brinn? I relation till hur mycket skit det är i världen så är vi väldigt passiva.
De redan övertygade Nadja Evelina-fansen kommer känna igen den mjuka popen, stråken av melankoli och de raka texterna, men hon beskriver det nya albumet som modigare än tidigare släpp. Förut har hon i huvudsak skapat låtar på egen hand. Men det nya albumet har till stor del skrivits direkt i studion tillsammans med andra. Nadja Evelina berättar att det har lett till ett tillåtande klimat där de kunnat tänja på gränserna och mejsla fram nya uttryck.
– Dels vill man impa på varandra, vi håller på och peacockar oss, och då blir vi också bättre. Men sen är det också att man kan bolla: Kan jag verkligen skriva så här, är det här för grovt? Och så backar vi upp varandra.
Den utgångspunkten har bidragit till att stilla några av de nerver som det annalkande släppet för med sig, och gjort det enklare att stålsätta sig inför allmänhetens reaktioner:
– Om alla sågar det kommer jag ändå att vara nöjd.
Nadja Evelina väljer fem dagboksinspirerade verk
Bok. Gun-Britt Sundström – ”Maken”
”Jag skrattade högt när en kompis benämnde ’Maken’ som en så kallad tjejklassiker. Han har inte fel, men fan vad jag tycker att den förtjänar sin kultstatus. Framför allt för att det är den ärligaste kärleksskildringen jag någonsin har läst, men också för att den är så kul och för att det är underbart att få befinna sig i 60-talets Stockholm. Jag som skriver låtar och brinner för en bra historia borde veta bättre, för tekniskt sett är den väl fiktion, men jag har ändå alltid läst den rakt av som en dagbok.”
Låt. The Cardigans – ”03:45: No sleep”
”Jag hade jättesvårt att sova under hela tonåren, i princip varje natt slutade med att jag klev upp och satte igång ”Blue planet” på dvd. Ibland funkade det, men när David Attenborough inte bet brukade jag lyssna på ’Long gone before daylight’. Sista spåret, ’03:45: No sleep’, var som att få kika in i Nina Perssons dagbok en sen natt. Jag tycker fortfarande att den är som en varm kram genom hörlurarna, en försäkran om att det aldrig bara är du som är vaken.”
Album. Markus Krunegård – ”I huvet på en idiot, i en bar, på en ö, i ett hav, på en ö, i en bar, i huvet på en idiot”
”Min relation till Krunis fick sig en törn när han följde och avföljde mig på Instagram inom loppet av en vecka, men han är en av mina största husgudar och jag förlåter honom allt. Jag tror inte att han någonsin uttalat att han skriver som att det vore en dagbok, men jag har svårt att tolka honom på något annat sätt än så. Den här skivan tycker jag är hans allra bästa.”
Bok. Helen Fielding – ”Bridget Jones dagbok”
”Inget ont om filmen, men boken är mycket roligare eftersom neuroserna är ännu tydligare – varje dagboksinlägg börjar med en uppräkning av vikt, antal cigg och antal enheter. Vill egentligen tacka hela den samlade chick lit-genren för att den har fått mig att tro på att jag har något att berätta.”
Podcast. Tomas Andersson Wij – ”Hundåren”
”Det verkar som att den kanske är nedlagd, men formatet är så pass tidlöst att det inte gör något tycker jag. Tomas Andersson Wij har verkligen en förmåga att få folk att öppna sina mentala dagböcker och berätta ofiltrerat, utan att behöva applicera något slags framgångsfilter på vad de varit med om. Ironiskt nog är flera av avsnitten det mest upplyftande jag hört, det finns något befriande i att livet är livet och att skit händer oavsett vem man är. Kan särskilt rekommendera avsnitten med Lotta Lundgren, Nina Persson och Annika Norlin.”
Nadja Evelina på höstturné
26 oktober Linköping, Platens bar
2 november Bollnäs, Kulturhuset
9 november Göteborg, Nefertiti
14 november Oxelösund, Koordinaten
15 november Stockholm, Slaktkyrkan
