I början av januari 1978 rapporteras om en massaker i den iranska staden Qom. Utkommenderad polis har öppnat eld mot demonstranter och dödat minst 20 personer.
Qom, mitt ute i den persiska öknen, ett femtontal mil från huvudstaden Teheran, är centrum för shiaislam, den riktning inom islam som är förhärskande i Iran.
Shiamuslimernas ledare, Ruhollah Khomeini med hederstiteln ayatolla, befinner sig sedan början av 1960-talet i landsflykt efter att ha hamnat i konflikt med Irans statschef, shah (kung) Mohammed Reza Pahlavi.
Shahen kallar sig visserligen shiamuslim, men håller armlängds avstånd till själva religionen. Han strävar efter en sekulär stat. Shahens far Reza Shah Pahlavi förbjöd kvinnor att bära slöja (förbudet avskaffades senare).
Protesterna i Qom utlöstes av en artikel i en av Irans största tidningar, där ayatolla Khomeini utmålades som utländsk agent. Artikelförfattare var shahens informationsminister.
Inte bara studenter från Qoms religiösa seminarier har gått ut på gatorna. De får sällskap av marxistiska studentgrupper och arbetslösa unga från den omkringliggande landsbygden.
Moderniteten och den icke-religiösa profilen är nämligen bara en sida av shahens styre. Hans iver att omforma Iran till en tidsenlig västtillvänd stat har lämnat stora grupper av befolkningen på efterkälken. De ekonomiska klyftorna har vidgats.
Shahen visar heller inget intresse att demokratisera Iran. Tvärtom blir oppositionella tyranniserade av Savak, den hemliga polisen som tränats av den amerikanska underrättelsetjänsten CIA. Enligt Amnesty är Iran vid den här tiden ett av de länder i världen där det politiska förtrycket är allra hårdast.
Kungafamiljens omåttliga lyxliv sticker folk i ögonen. År 1971 firar shahen det persiska rikets 2500-årsjubileum med vad som kallas ”världshistoriens största fest”. De 500 kungliga gästerna – Sverige representeras av kronprins Carl Gustaf och prins Bertil – bjuds på en festmeny tillredd av kockar från lyxkrogen Maxim’s i Paris. 150 kilo iransk kaviar finns redo. Festdrycken är genomgående champagne: Dom Perignon Rosé årgång 1959.
Shahens upphöjelse symboliseras av hans påfågelstron. Tronen är ett krigsbyte erövrat från en indisk maharadja på 1700-talet. Den är tillverkad i massivt guld och helt täckt av diamanter, rubiner, smaragder och safirer.
Trots allt överdåd, och trots att Mohammed Reza Pahlavi kallar sig själv shahanshah, ”kungarnas kung”, har dynastin Pahlavi inte mycket till anor. Det var så sent som 1925 som Mohammed Reza Pahlavis far Reza Khan, en överste i den persiska kosackbrigaden och son till en fattig fåraherde, tog makten genom en kupp.
Nu är det 1978 och påfågelstronen har börjat vackla. Protesterna sprider sig. I demonstrationstågen ses slagord som ”Död åt shahen”.
Shahens oppontenter är en brokig skara som inte bara består av Korantrogna muslimer, utan även akademiker, radikala studenter, basarernas köpmän och fromma landsortsbor. Men ayatollah Khomeini har klivit fram som regimmotståndets ledare.
En stor intervju i den franska dagstidningen Le Monde, publicerad i maj 1978, gör Khomeini internationellt känd. Av intervjun framgår att ayatollan inte nöjer sig med att uttolka religiösa spörsmål.
Han vill också lägga sig i politiken och kallar shahen ”en imperialistisk ledare som håller kvar Iran i efterblivenhet”.
Khomeini uppmanar arbetare på oljefält och i raffinaderier att gå ut strejk. Oljeindustrin, Irans livsnerv, står tidvis stilla. En generalstrejk lamslår den offentliga sektorn.
I november 1978 utser shahen en militärregering. Undantagslagar har införts i Irans tolv största städer. Samtidigt försöker han blidka upprorsmakarna. I samband med regeringsombildningen håller shahen ett tal till nationen.
– Jag har lyssnat till era krav och är medveten om vad ni givit era liv för, säger han, och lovar att ”rätta till alla misstag”.
Men det är för sent. Demonstrationerna och strejkerna fortsätter. Ledande fackföreningar och oppositionspartier gör gemensam sak med Khomeinis religiösa front och kräver shahdömets avskaffande.
Dessutom försvagas shahens ställning av att han har lymfkörtelcancer. I själva verket har han länge lidit av cancersjukdomen som nu spritt sig.
Den 29 december 1978 gör shahen ett sista försök att tillmötesgå upprorsmakarna genom att låta oppositionspolitikern Shahpour Bakhtiar bilda ny regering. Men slaget är förlorat.
I början av januari 1979 hålls ett toppmöte i franska Guadelope mellan västvärldens fyra ledande nationer: USA, Storbritannien, Frankrike och Västtyskland. Den tyske förbundskanslern Helmut Schmidt konstaterar:
– Shahen kommer att falla.
Övergiven av väst och pressad på hemmaplan väljer shah Mohammed Reza Pahlavi att fly. Den 16 januari 1979 lyfter ”Shahens falk”, hans privata Boeing 707, från Mehrabads flygplats i Teheran.
Shahen, utbildad stridspilot, sitter själv vid spakarna. Han har sällskap av sin tredje fru, den 39-åriga Farah Diba, och ett mindre följe av tjänare. Officiellt ska paret på semester. Målet är Aswan i södra Egypten.
Men demonstranterna låter sig inte luras. ”Shahen är borta för evigt”, jublas det på gatorna i Teheran, enligt nyhetsbyrån AP:s utsända.
”Kungarnas kung” har för alltid klivit ned från sin påfågelstron.
Nu sker allt mycket snabbt. Ayatolla Khomeini, som tillbringat de sista månaderna av sin femton år långa landsförvisning i en enkel villa i den franska byn Neauphle-le-Château, återvänder till Iran den 1 februari 1979.
Miljontals människor välkomnar Khomeini som en frälsare. Han börjar genast förhandla med shahens regering, ledd av Shahpour Bakhtiar.
Armén förklarar sig neutral i det spända läget. Den 11 februari utropar ayatolla Khomeini den islamiska republiken Iran. Bakhtiar flyr till Paris där han senare mördas av islamister.
Därmed är den islamiska revolutionen genomförd. Den blir förödande inte bara för shahens anhängare, utan också för de radikala grupperingar som hjälpte Khomeini att störta monarkin. Nu blir de villebråd för mullornas (de skriftlärda islamiska ledarna) vrede.
Många ställs inför ”revolutionsdomstolar” och anklagas för olika brott mot sharia, lagtexten som utgår från Koranen och som nu blivit allenarådande i Iran.
Khomeinis supportrar betraktar honom som en härförare i kampen för islam. Och Iran som ett shiamuslimskt mönsterland som med alla medel måste försvaras mot ”otrogna”.
Kritikerna ser en sviken revolution, där Iran efter shahen förvandlats till en religiös diktatur.
Shahen Mohammed Reza Pahlavi dör i juli 1980 på ett sjukhus i Egyptens huvudstad Kairo, i sviterna av sin cancer. Hans äldste son, den 19-årige Reza, som utbildat sig till stridspilot i USA, finns vid sin fars sida. Han tar sig omedelbart titeln ”shah i exil”.
I dag, nästan 46 år senare, kan Reza Pahlavis tid vara kommen.
Läs mer:
40 år sedan revolutionen i Iran – Nahid Persson var med och störtade shahen: ”Jag ångrar mig”
Krigsbrottslingen lockades till Sverige och dömdes – så gillrade Iraj Mesdaghi fällan




