– Det var ett häftigt lag, och vi visste att vi hade möjlighet att ta guld.
– Efter besvikelsen 2002 (Tre Kronor förlorade mot Vitryssland) visste vi också att det var viktigt för svensk hockey att vi den här gången kunde göra det bättre.
Det lyckades de med, och slutet blev så välregisserat att det för alltid kommer att ha en särskild plats i alla svenskars hockeyhjärtan.
För Henrik Lundqvist började dock OS med snöstorm och flygkaos hemma i New York.
– De säger att inga plan ska lyfta. Det vore för jäkligt. Då missar jag en hel dag, sa Henrik Lundqvist när DN pratade med honom strax efter att han kommit till flygplatsen den där februaridagen 2006.
När vi träffas 20 år senare för att minnas tillbaka till när svensk hockey var bäst i världen börjar vi därför på flygplatsen. För redan där skaffade sig Henrik Lundqvist ett försprång kontra några av konkurrenterna.
– Efter mycket om och men lyfte till slut några plan så jag kom i väg som jag skulle. Men jag minns att de tjeckiska spelarna som också var på väg till Turin däremot blev stående på startbanan, säger Henrik Lundqvist och ler.
Bland dem fanns flera Lundqvists lagkompisar i New York Rangers. En av dem var den tjeckiske superstjärnan Jaromir Jagr.
Tolv dagar senare möttes Sverige och Tjeckien i semifinalen. Sverige vann den målglada matchen med 7–3.
När Nicklas Lidström, Peter Forsberg och Mats Sundin kom till Turin var det ingen tvekan om att de hade åkt till Italien för att ta OS-guld.
Redan från start märktes hos alla tre hur mycket den här OS-turneringen betydde för dem.
Minns du vad som föranledde den passionen och det engagemanget?
– Det var flera anledningar. En var att vi inte hade lyckas i Nagano eller Salt Lake City, vare sig med att ta medalj eller ett guld. För egen del, och de andra äldre spelarna, var det här sista chansen, säger Mats Sundin.
– Sedan att alla de bästa är på plats gör det speciellt. Det blir ett riktigt mästerskap. Tre Kronor hade inte vunnit ett guld på det viset tidigare och har inte gjort efteråt heller. Så det är speciellt.
När under OS i Turin kände du att ni hade ett guldlag, för det var lite darrigt under gruppspelet?
– Ja, det var det – men det gjorde jag nog direkt när vi samlades. Det var en bra kombination med många ledare: Daniel Alfredsson, Nicklas Lidström, Peter Forsberg, Henrik Zetterberg, bröderna Sedin och Kenny Jönsson som spelade i hockeyallsvenskan. Henrik Lundqvist var om inte nummer ett så topp tre av målvakterna i NHL. Vi hade ett väldigt komplett lag om man tittar på alla delarna, säger Mats Sundin.
Efter det något ojämna gruppspelet, där Tre Kronor bland annat förlorade med 5–0 mot Ryssland och där det dessutom fanns frågetecken kring den skadade Peter Forsberg status, började det svenska laget hitta mer och mer rätt för varje match.
Det tog dem till final där de ställdes mot den stora rivalen Finland.
När den tredje finalperioden inleddes var ställningen 2–2, och båda lagen hade varsin spelare i utvisningsbåset.
Finlands lagkapten Saku Koivus och Tre Kronors lagkapten Mats Sundin tog hand om den första tekningen. Då hände det som kan hända, men som den här gången hände vid helt fel tillfälle. Koivus klubba gick av i samband med tekningen, och han var tvungen att åka till båset för att hämta en ny.
Mats Sundin skickar snabbt pucken vidare till Peter Forsberg, innan han får tillbaka den. Lagkapten Sundin släppte då pucken bakåt till Nicklas Lidström. Lidström som kom med fart drog iväg ett hårt skott som innebar att Sverige var i ledningen med 3–2.
I slutet på finalen tryckte Finland på rejält, men Henrik Lundqvist svarade för flera riktigt bra räddningar som satte stopp för ett finländskt kvitteringsmål.
Sveriges andra OS-guld i ishockey genom tiderna, och det första med NHL-spelare i laget, var säkrat. Vad som gjorde det extra speciellt var att de tre legendarerna Sundin, Forsberg och Lidström alla var inblandade i guldmålet.
– Att avgörandet blev så perfekt som det blev är egentligen helt otroligt. Det målet är som poesi, och kommer för alltid vara ett klassiskt svenskt hockeyögonblick, säger Henrik Lundqvist.
När finalen var färdigspelad, och guldet firat i Turin, var egentligen överenskommelsen med NHL att deras spelare så snabbt som möjligt skulle flyga tillbaka till Nordamerika för att ansluta till sina klubblag.
Det var däremot inte de svenska spelarnas plan.
– Trots att vi hade match på onsdagen, om jag minns rätt, så var vi ändå hemma i Stockholm på tisdagskvällen och firade, berättar Mats Sundin.
– Hade vi inte fått göra det hade det varit något som saknats efter det där OS-guldet. Att fira med de svenska fansen som vi gjorde på Medborgarplatsen och få vara med laget några timmar till efter en sådan prestation var väldigt speciellt.
– Jag tror inte att våra general managers i NHL var lika glada, men det fick vi ta.
Hur drivande var du i att firandet blev av?
– Vi var nog flera stycken som övertalade ledningen på kvällen efter OS-guldet att vi måste flyga hem och få ett dygn i Stockholm, säger Mats Sundin.
I samband med firandet gjorde ihärdiga rykten gällande att lagkapten Sundin till och med betalt för ett av de chartrade planen som flög de svenska spelarna tillbaka till USA/Kanada på onsdagen.
Men riktigt så var det inte. Så här säger Sundin 20 år senare:
– Det är en skröna. Jag är smickrad över den, men det gjorde jag inte. Det löste förbundet.
Nu väntar en ny OS-turnering i Italien, och för första gången på tolv år är NHL-spelarna med.
Henrik Lundqvist och Mats Sundin kommer att vara på plats i Milano som expertkommentatorer i SVT/TV4 respektive HBO Max.
De senaste månaderna har både Lundqvist och Sundin fått massor av frågor från oss journalister om det som hände i Turin. Vi är många som har velat drömma oss tillbaka till när svensk hockey stod på topp. Sedan guldet i Turin har Tre Kronor bara tagit en OS-medalj, silver 2014.
– Det är klart att för oss som var med kommer det alltid att vara något speciellt, säger Henrik Lundqvist.
– Men nu är det hög tid att lämna det som hände för 20 år sedan, och gå vidare. Efter Milano hoppas jag att vi har nya saker att prata om, fortsätter han med ett leende.
Tror du med andra ord att Sverige kan vara med och slåss om ett guld i Milano?
– Ja, det kan de absolut. Jag skulle inte ranka som det bästa laget, men det är inte alltid det bästa laget på pappret vinner, säger Henrik Lundqvist.
Vägen till guldet 2006
Gruppspelet
Sverige fick inte spelet riktigt att stämma i inledningen av OS-turneringen, men det som väckte störst uppståndelse var när förbundskaptenen för Tre Kronor Bengt-Åke Gustafsson inför den sista gruppspelsmatchen mot Slovakien i en intervju högt funderade över hur mycket bättre det var att möta Schweiz i en kvartsfinal än Kanada eller Ryssland. Något som skapade en debatt om det Gustafsson menade var att Sverige skulle lägga sig mot Slovakien för att få ett enklare motstånd.
När matchen mot Slovakien väl spelades var inget av lagen speciellt bra, men det lag som var minst dåligt var Slovakien som vann med 3–0.
Kvartsfinalen
Schweiz hade spelat bra fram till kvartsfinalen, men mot Sverige hade de inte tillräckligt med energi för att bjuda upp till dans. Sverige vann tämligen enkelt med 5–2 efter att Mats Sundin gjort två mål i mittenperioden som innebar att Sverige drog iväg i målprotokollet.
Semifinalen
Sammanlagt fick publiken se tio mål i semifinalen mellan Tre Kronor och Tjeckien. Sverige skaffade sig ett rejält grepp om matchen när de tog ledningen med 5–1. Tjeckerna gjorde visserligen ett försök att komma tillbaka, och reducerade till både 5–2 och 5–3, men sedan tog det stopp. Sverige vann till slut med 7–3.
Finalen
För första gången någonsin möttes de två hockeyrivalerna Sverige och Finland i en OS-final. Finland tog sig till final genom att vinna semifinalen mot Ryssland.
Finalen blev både en spelmässig och målmässig jämn historia, men när allt var över hade Sverige vunnit med 3–2.
Läs mer:
NHL-spelarnas OS-historia: Svensken som var amerikan fick åka hem
