När Dalai lama firade sin 90-årsdag i somras verkade han vara vid god vigör. Han välsignade människor som han brukar, gav dem livsråd. Med samma pliriga leende och pigga ögon som har lockat anhängare världen över under hans tid som andlig ledare för tibetansk buddism.
Men en del krämpor har gett sig till känna. Han reser alltmer sällan utomlands och har nyligen opererat knät. I indiska Dharamsala där han bott sedan 1950-talet färdas han i en golfbil. Medhjälpare hjälper honom att resa sig upp och sätta sig ned.
Och allt oftare kommer frågan upp: Vad händer när han dör?
Kinas kommunistparti i Peking har länge planerat inför den dagen. Nästan 300 000 kineser har placerats ut i byar på landsbygden i Tibet, där de flesta som praktiserar tibetansk buddism bor, för att avvärja eventuella massrörelser vid hans bortgång. Och den politiska ledningen har hävdat att den ska bestämma vem som blir ny andlig ledare.
Det går helt emot den process som nuvarande Dalai lama och exilregeringen i Dharamsala anser är den rätta. I samband med sin födelsedag förklarade Dalai lama att han ska återfödas och att de enda som har rätt att utse den unga pojke som blir ny andlig ledare är medlemmarna i Gaden Phodrang Trust, kontoret för den heliga Dalai lama i Dharamsala. Själv var han bara två år när en grupp munkar utklädda till vanliga resenärer kom till hans hemby i nordöstra Tibet. Dalai lama ska ha sagt ”det är min, det är min” om föremål som tillhörde hans företrädare. Det sågs som beviset att han var reinkarnationen de letade efter.
– Ingen annan har auktoritet att blanda sig i detta, förklarade nu 90-åriga Dalai lama medan han med stora läsglasögon på näsan läste från ett papper några dagar före sin födelsedag.
Därmed kan världen stå inför en storpolitisk konflikt där de tvingas välja mellan två Dalai lama: han som Kinas kommunistparti har utsett eller pojken som munkarna i Dharamsala anser är den rätta.
För Indien, som har gett en fristad åt exiltibetaner, blir det en svår balansgång. Indiska buddister gillar nuvarande Dalai lama och kommer att kritisera regeringen om den erkänner Kinas val. Samtidigt vill Indien närma sig Kina ekonomiskt och riskerar sämre relationer om de inte erkänner kommunistpartiets val. Också resten av världen måste välja sida.
Vilken Dalai lama de ställer sig bakom kan se självklart ut, på papperet. Varför skulle det ateistiska kommunistpartiet ha befogenhet att lägga sig i denna religiösa fråga? Men Kina är ett mäktigt land med stora ekonomiska muskler. Och för partiet är det viktigt att ha kontroll över Tibet och att invånarna där svär sin trohet till ledningen. Det bådar för att man är beredd att pressa andra länder att erkänna Kinas val av en ny Dalai lama, och inte Dharamsalas.
Kommunistpartiets har haft kontroll över Tibet sedan början av 1950-talet när Kinas militär invaderade. Med tiden blev Tibet en ”autonom region” i Folkrepubliken Kina. När tibetaner gjorde uppror och kinesisk militär gick in tvingades Dalai lama och tiotusentals andra på flykt. I Indien fick de en fristad i nordvästliga Dharamsala. Där lever i dag runt 130 000 tibetaner.
Samtidigt har det kinesiska kommunistpartiet tagit ett allt starkare grepp om Tibet, där runt sju miljoner tibetaner bor. Autonomin som utlovats märks bara på papperet, liksom religionsfriheten. I Tibet är det förbjudet att ha bilder på Dalai lama och religionsutövande är strikt kontrollerad av partiet. Målet för den politiska ledningen i Peking är ”etnisk enighet”.
Sättet man gör det på är flera. Barn till tibetaner skickas till internatskolor där all undervisning är på mandarin. Tempel har demolerats eller byggs om så att de ser mer kinesiska ut. Tibet är också ett samhälle där invånarna är enormt övervakade. Området anses så känsligt att kommunistpartiet sedan länge förbjuder utländska journalister från att åka dit, med undantag för statligt arrangerade resor.
I Kinas ögon är Dalai lama ”en varg i munkkläder”. En farlig separatist som vill bryta loss Tibet från Kina. Det trots att han har förespråkat en ”medelväg”, det vill säga att Tibet får mer självständighet, snarare än totalt oberoende.
När nuvarande Dalai lama dör kan det ändras. En del tror att mer radikala krafter inom den tibetanska rörelsen kan vinna mark och kräva fullständig självständighet. Andra ser en risk för att kommunistpartiet utnyttjar det vakuum som uppstår när han går bort. Först ska en ny pojke hittas, vilket kan ta tid. Sedan ska han läras upp och det kan dröja minst tio år innan han intar en offentlig position. Risken är att resten av världen glömmer Tibetfrågan under den tiden och att kommunistpartiet passar på att lansera sin Dalai lama, tror Fredrik Fällman, forskare i sinologi vid Göteborgs universitet.
– Jag tror den kinesiska staten kommer att säga att Dharamsalas sätt att utse Dalai lama är falskt och skadar buddism. De kan peka på en förordning man införde 2007 och som reglerar hur reinkarnationen av en ny Dalai lama ska gå till enligt deras sätt att se det, säger Fredrik Fällman.
Att kommunistpartiet inte skyr några medel visade man 1989 när Dalai lama utsåg en femårig pojke till ny Panchen lama, näst högsta andliga ledaren inom tibetansk buddism. Den pojken kidnappades av de kinesiska myndigheterna och har inte setts till sedan dess. Därefter utsåg Peking sin egen Panchen lama. Honom ser tibetanerna som en kommunistisk lakej.
Den här gången har Dalai lama sagt att hans reinkarnation ska vara född i ”den fria världen”, alltså inte i Kina. Det gör det svårare för Kina att kidnappa honom, och öppnar därmed för att världen får två Dalai lama att ta ställning till.
Vem av de två som man väljer att erkänna blir ett test på viljan och styrkan i den demokratiska världen att stå upp emot Kinas makt, menar många bedömare. Tidigare har Dalai lama och exilregeringen i Dharamsala haft stort stöd av exempelvis USA. Den före detta presidenten Barack Obama träffade Dalai lama 2016 och USA har stöttat exilregeringen i Dharamsala ekonomiskt. Men sedan Obamas möte med Dalai Lama har allt färre världsledare vågat reta upp Kina genom att synas med honom. Och USA med Donald Trump som president visar mindre intresse för mänskliga rättigheter. Rent konkret har dessutom bantningen av amerikanskt bistånd lett till att den tibetanska exilregeringen förlorat hälften av sin budget, 22 miljoner dollar.
Kina å sin sida har sitt rykte i världspolitiken att tänka på. Landet har jobbat hårt på att förbättra sin image och att framstå som en global ledare. Ett starkare ljus på förtrycket av befolkningen i Tibet kan solka den bilden.
