Jag sitter på ett tåg på väg till Eskilstuna och Sveriges olympiska kommittés förläger inför Paris. Chefen har bett mig bevaka bordtennis i OS. Medaljchanserna är små. Bäst att plugga på. Det här landslaget har jag inte träffat på ett tag.
Jag skrev om lag-VM i Halmstad 2018 och i en träningslandskamp inför mästerskapet i Varberg förlorade en lovande svensk 16-åring mot en ännu yngre japan, Tomokatzu Harimoto.
– Det var synd. Jag har ju lite annorlunda spelstil och det tog ett tag innan han lärde sig. Sedan fick han några turbollar också, sade Truls Möregårdh för sex år sedan.
På väg till pingishallen i Eskilstuna får jag se två personer i landslagskläder som jag tar rygg på. De borde ju hitta, men i en korsning inser jag att de är vilse.
– Det måste vara den här vägen, säger Truls Möregårdh med blicken på mobiltelefonen.
20 minuter senare värmer han med hjälp av ett gummiband upp tillsammans med fysioterapeuten Mikael Holm.
Vad blev det egentligen av den där 16-åringen…? Jo, han vann ju VM-silver i Houston 2021, men sedan har det varit rätt tyst.
Han sluggar sig igenom träningspasset med några kroater och jag tycker att han ser stark ut, men förbundskapten Jörgen Persson säger att mixedparet Stina Källberg/Kristian Karlsson är Sveriges bästa medaljchans i Paris.
Dagen efter tar Truls Möregårdh plats i intervjufåtöljen. Vi pratar om Eslöv, om hans kantiga racket och om att det kommer att bli ett långt OS för bordtennislandslaget. Det förutsätter i och för sig att man avancerar långt i lagtävlingen.
Vi pratar också om vikten av att få en bra OS-lottning. Truls säger att det varit lite tufft den senaste tiden och att resultaten inte varit de önskade, men nu känner han sig på gång.
En dryg vecka senare har han något dystert i blicken när han går från intervju till intervju på Sweden Arena, den svenska basen i norra Paris. Lottningen visar att den 19-seedade svensken kan stöta på den kinesiska världsettan Wang Chuqin, seedad etta, redan i andra omgången.
– Maximal otur, konstaterar Truls och låter som han är inställd på att förlora.
Det kommer att bli jobbigt att gå och vänta på lagtävlingen.
Jörgen Persson försöker ingjuta mod och säger att Wang Chuqin knappast vill möta Truls tidigt i turneringen.
OS invigs och på första tävlingsdagen vinner Truls mot belgaren Cedric Nuytinck och gör sig redo för att två dagar senare få respass ur singelturneringen, men arrangörerna skjuter upp matchen mot Wang både en och två dagar eftersom kinesen är på väg mot guldet i mixedturneringen.
Matchen skjuts upp en dag till och när kinesen på morgonen efter att ha vunnit guld i mixeddubbel kommer in i hagen är han aningen frustrerad. I tumultet efter finalen har en fotograf trampat sönder hans racket. Han får ta fram reservspaden och med den har han inget motvapen när Truls Möregårdh spelar som i trans. Han firar varje vunnen boll som om den var den sista. Wang kommer tillbaka och utjämnar till 2–2, men det blir Möregårdh som vinner de viktiga bollarna och matchen med 4–2.
Det är en av de största skrällarna i bordtennisens OS-historia. En match som på förhand drunknat bland alla andra stora OS-händelser blir plötsligt det stora samtalsämnet.
Truls säger att nu ligger vägen öppen för medalj. Av bara farten besegrar han även Taiwans Kao Cheng-Jui på kvällen, trots att han säger sig vara trött och trots att han inte hittar samma nivå på spelet som tidigare under dagen.
I och med segern mot Wang har den övre halvan av spelschemat öppnat upp sig. Möregårdh ställs mot Omar Assar från Egypten och nu börjar han åter prata om hur han slår ur underläge och att han är en underdog. Sent på kvällen den 1 augusti slår han in matchbollen. Efter 4–1 i set är han framme i semifinal.
Det är Trulsfeber i Sverige.
– Jag kommer att vara underdog, säger den 19-seedade Möregårdh inför mötet med den formstarke brasilianaren Hugo Calderano. Han vinner med 4–2.
Skriv fler artiklar, uppmanar redaktören.
Sveriges första OS-medalj i bordtennis på 24 år är klar, men vilken valör ska den få?
Söndagen den 4 augusti bänkar sig klanen Möregårdh på läktaren i Arena Paris Sud. Storebror Malte och flickvännen Leah har fått ändra sina sommarplaner.
Även pressläktaren fylls med nya svenska bordtennisreportrar. Det här var ju egentligen dagen då en annan Eslövson, Ludvig Åberg, skulle ta OS-medalj i golf.
Möregårdh har än en gång förklarat att han är underdog, superunderdog till och med, men han vinner första finalsetet mot Fan Zhendong.
Kan han göra det omöjliga igen? Nej, kinesen är för bra och med fyra raka set vinner han OS-guldet.
Möregårdh är stolt över sitt silver. Han har fått alla att snacka pingis igen hemma i Sverige och blivit en kändis.
”Jag kommer inte längre att få ha honom för mig själv nu”, säger hans flickvän när hon utanför hallen ger silvermannen en puss.
Men OS är inte över. Redan på måndag morgon startar den där lagtävlingen som Möregårdh fruktade att han skulle behöva gå och vänta på.
Han sover bara en timme på natten. Tankarna far runt i skallen. Väckarklockan ringer strax efter fem. Trött och till synes oinspirerad pressas Truls av dansken Anders Lind, men han samlar ihop sig på ett imponerande sätt och leder Sverige till seger.
De svenska damerna skräller mot Hongkong, men i nästa omgång blir Sydkoreas för svåra.
Tyskland, rankat tvåa i herrtävlingen efter Kina och med fyra OS-medaljer i lag, är i normala fall en mycket svår uppgift för herrarna, men nu går svensk bordtennis på vatten.
– Att slå Tyskland med 3–0, det händer inte många gånger, säger Kristian Karlsson efter att han tillsammans med Möregårdh och Anton Källberg tagit Sverige till OS-semifinal för första gången.
Det är något bekant med japanen som tar plats i hagen för att låta sig presenteras inför semifinalen. Det är ju han Harimoto, han som 14 år gammal besegrade Möregårdh i Varberg.
Spelaren som vrålar efter varje vunnen boll för fram Japan till 2–0-ledning. När Kristian Karlsson förlorar första set i den efterföljande singeln redigerar jag in bild på deppiga svenskar och fyller i en negativ rubrik.
Jag suddar ut den när Karlsson vänder matchen och byter bild när Möregårdh kvitterar. Bilden kommer tillbaka när Anton Källberg ser ut att vara chanslös mot Harimoto i den avgörande matchen, men kastas på nytt när han vaknar till liv och tvingar fram ett avgörande set.
Klockan närmar sig midnatt när den uträknade Källberg slår in den första matchbollen till 11–9.
– Kul att kunna hjälpa Sverige för en gångs skull, säger killen som flyttade hemifrån vid 14 års ålder för att bli en bättre bordtennisspelare och som haft svårt att vinna de avgörande matcherna i landslaget.
I lagfinalen räckte det inte hela vägen, trots svenskt storspel mot Kina.
Sveriges andra bordtennismedalj i Paris är klar. Också den blir av silver – ett silver med guldkant. Vilken resa det blev.
Läs mer:
Sverige pressade Kina – men fick nöja sig med OS-silver
DN:s Johan Esk: Kinas pingisfans låter som en norsk skidpublik
