Rana, 30, tidigare journalist vid radion i al-Fasher, berättar om priset hennes familj fått betala under inbördeskriget i landet, som pågått sedan 2023. För drygt ett år sedan miste hon sin fyra månader gamla dotter i en attack med drönare. Huset förstördes och hennes man förlamades.
Hon och hennes man Rafi, 34, solenergitekniker, väntade med att fly al-Fasher under belägringen som inleddes i maj 2024 i hopp om att armén skulle befria dem.
När RSF sedan tog över staden den sista helgen i oktober gav de sig av till fots. Vandringen tog två dygn.
– Resan var mycket svår. Min man kunde bara gå i korta etapper på grund av en stroke som slagit ut nerverna i hans vänstra sida, säger hon i telefon till DN.
Drygt 10 000 personer har flytt från al-Fasher i västra Sudan och närliggande byar mellan den 9 och 12 november, enligt IOM, FN:s migrationsorganisation. Totalt har därmed 99 128 människor fördrivits från området sedan paramilitära RSF tog kontroll över staden.
Tusentals personer tros ha dödats av RSF. FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter Volker Türk kallade på fredagen blodsutgjutelsen för ”en skamfläck för världen”.
– Man har återkommande försökt larma om ett förestående blodbad, under de 18 månader då al-Fasher stod under belägring. Det internationella samfundet hade alla möjligheter att förhindra det som nu sker, poängterar han vid ett extrainsatt sammanträde i FN:s råd för mänskliga rättigheter.
Under flykten stoppades Rana och Rafi av RSF, förhördes och anklagades för kopplingar till armén. Rana berättar att kvinnor, även flickor, utsattes för övergrepp och att män misshandlades eller dödades. Parets mobiler och pengar stals och de fördes tillsammans med andra till ett läger med tiotusentals människor under RSF:s kontroll.
– Vi tillbringade fyra dygn utomhus och såg hur unga män torterades till bekännelser. Fler än femton fördes ner i en ravin och sköts. Jag hörde skotten och några av dem stönade tills det blev tyst. Vi var nära att kastas i samma grop, säger hon.
En person lyckades till slut övertyga RSF om att Rafi inte kunde vara soldat i militären på grund av att han var delvis förlamad.
Till slut fick de fortsätta gå till ett flyktingläger i Tawila, omkring sex mil väster om al-Fasher. För att få vård åt Rafi tog de sig vidare till en bergssluttning vid Murra-berget, där tre stora läger vuxit fram.
Paret bor nu i en enkel hydda av vass med tunna väggar som släpper in både vind och kyla. Taket består av halm och ett tygstycke som inte ger någon isolering under de kalla månaderna som nu har inletts. De saknar filtar, madrasser och köksutrustning, men fick nyligen en matkorg från en ”qatarisk välgörare” med bland annat majsmjöl, socker och konserver.
Rafi har ännu inte fått någon rullstol eller ens en krycka, säger han. Behoven i lägren är stora och vägarna i regionen är avskurna.
– Här saknas allt. Många mödrar har inte ens mjölk åt sina barn, säger Rana.
Trots förlusterna ser paret sig som lyckligt lottade som överlevt. De tror på att al-Fasher en dag ska befrias från milisen och att de ska kunna återvända för att bygga upp sitt hus igen.
– Klart jag blir ledsen. Men jag tänker att allt är ett test. Vi måste stå ut, och kanske blir det som väntar bättre, säger Rana.
Fotnot: Paret heter egentligen något annat, men vill av säkerhetsskäl inte uppge sina namn.
Läs mer:
Sista regeringsfästet i västra Sudan har intagits av rebeller
Därför styr Förenade arabemiraten kriget i Sudan
Traumatiserade barn i Sudan: ”Borde chocka världen”




