På lördagen meddelade militärtalesmannen på arabiska att vägsträckan mellan gränsövergången i Kerem Shalom, i Gazaremsans sydvästra ände, och det Europeiska sjukhuset i Rafah skulle öppnas för humanitära hjälpsändningar mellan åtta på morgonen och sju på kvällen varje dag. Under denna tid skulle inga militära operationer utmed leden äga rum. Militärkällor understryker att Netanyahu informerats i förväg och godkänt planerna.
Men polisminister Itamar Ben-Gvir, som griper varje tillfälle att vrida om armen på Netanyahu, fick strax veta vad som stod på:
– Vad är det för prat om ”taktisk paus”. Det där svär mot kabinettets beslut. Det är ett exempel på samma fjäsk för Hamas som ledde till fiaskot den 7 oktober. De som hittat på det här borde sparkas.
Enligt känt mönster skyndade sig premiärministern att gå sin minister till mötes. Militärtalesmannen instruerades att utfärda kontraorder: ”De militära operationerna fortsätter som hittills”.
Incidenten kastar ljus över något som allt fler israeler, oavsett politisk hemvist, kan se med egna ögon: krigets förlopp speglar Netanyahus politiska behov. En tanke tänks av många men nämns av få: de som stupar dör förgäves. Förre överbefälhavaren Moshe Yaalon, fram till häromåret Netanyahus försvarsminister, sade till Israels radio:
– Allt beslutsfattande är kopplat till Netanyahus politiska överlevande. Han vet att om han gör det som behövs för att få fri gisslan så spricker hans koalition.
För att få fri gisslan måste kriget avslutas. Med andra ord: De 120 bortrövade israelerna kan endast räddas till priset av en mycket stor eftergift till Hamas. Detta, säger Ben-Gvir och andra militanta nationalister, får inte ske. Netanyahu är inte bara ängslig för att Ben-Gvir skall fälla regeringen och tvinga fram nyval; han förstår också att i nästa val kommer hans Likud att tävla med extremistpartierna om drygt en halv miljon väljare. Ben-Gvir har redan gjort klart att hans mål är att ersätta Netanyahu som högernationalismens ledare.
Dödläget och förlusterna – elva soldater föll under veckoslutet – har gett proteströrelsen vind i seglen. Demonstrationerna växer i storlek och antal, och aktivistgrupperna meddelar att den kommande veckan blir upptakten till en ny säsong av regelbundna och välplanerade massmöten, av samma sort som i fjol tvingade koalitionen att avbryta sina reformer för politisk kontroll av rättsväsendet.
