Skuren av raketer från shiamilisen var svaret på en israelisk robot som på fredagen dödade ett par högt uppsatta befälhavare i Hizbollahs elitstyrka Radwan, när de färdades i en bil intill staden Nabatiya. Israel uppger att alla de ramper från vilka raketer avfyrats har attackerats.
Det natursköna berglandskapet kring bägge sidor om gränsen bär djupa spår av det gångna årets oavbrutna beskjutning. Ett tjugotal orter i vartdera landet är tömda på människor, skogar som antänts av raketnedslag står svartbrända, fruktskördar ruttnar och åkrar täcks av ogräs när deras ägare inte törs närma sig dem. I södra Beiruts förorter och på hotell i Israel är tiotusentals personer som mist sina hem inkvarterade. Näringarna i de avfolkade samhällena är helt eller delvis utraderade.
Kriget inleddes av Hizbollah den 8 oktober i fjol, i solidaritet med Hamas, som attackerat Israel dagen innan. Så gott som inga libaneser utanför Hizbollahs led stödde beslutet att öppna fronten, som varit lugn 2006. Efter ett par dagars artilleridueller gjorde den israeliska regeringen vad strategiska experter nu ser som ett misstag: den lät utrymma samhällena närmast gränsen, för att undvika civila offer. Men i och med att städerna tömts kunde Hizbollah fyra av tyngre pjäser mot dem utan att riskera träffar mot skolbarn och butikskunder – och utan att riskera eskalering. Välmående städer som Kiryat Shmona och Metulla har nu hundratals förstörda bostadshus. Likadant ser det ut i Nabatiya, Marjayoun och Khiam på den libanesiska sidan.
I botten av den fastlåsta situationen ligger en prestigestrid. Hizbollah lovar inställa bombardemanget i samma ögonblick en vapenvila proklameras i Gazaremsan. Israels försvarsledning anser att en sådan vapenvila är livsviktig, bland annat för att låta markstyrkor vila inför ett framtida storkrig mot Hizbollah. Men premiärminister Benjamin Netanyahu, som är mindre angelägen om en vapenvila i Gaza, vill inte se ut att lyda Hizbollahs ultimatum. Gör han det så kommer shiamilisens talesmän i all framtid hävda att de tvingade Israel från Gaza.
Med sin politik har Netanyahu gjort sig avskydd i norra Israel, också bland sina egna väljare. Borgmästarna i Metulla, Jish och många andra orter har öppet anklagat Netanyahu för att låta norra Israel gå under för sina politiska preferensers skull.
Också i de delar av norra Israel som inte evakuerats har livet vänts upp och ned. Invånarna i Nahariya, Safed och Tiberias måste hålla sig nära skyddsrum dygnet runt, och deras huvudnäring, turismen, ligger på is.
Kriget utmed gränsen mellan Israel och Libanon är således inte nödvändigt för någondera parten. Så länge det brinner på denna nivå känner varken Hizbollahledaren Hassan Nasrallah eller Netanyahu någon press att avsluta det. Raket- och drönarduellerna fortsätter dag efter dag och sliter på bebyggelse och humör. Men de är bagatellartade i jämförelse med vad parterna skulle kunna vålla varandra, i form av målsökande ballistiska robotar och israeliska flygangrepp. Ett totalt krig Israel–Hizbollah skulle drabba både Beirut och Tel Aviv och bägge ländernas infrastruktur. Ingen vill dit, men krigen i Mellanöstern blossar sällan upp enligt experternas förutsägelser.
