Redan på fredagskvällen viskades det i Israel om de förestående attackerna. Medierna gjorde allt tydligare anspelningar på vad som var på väg – en bjärt kontrast till det sedvanliga hemlighetsmakeriet. Detta, säger en militärkälla till DN, var avsiktligt, för att ge Iran tillfälle att utrymma de vapenindustrier som utgjorde måltavlor i den kommande attacken.
I den första attackvågen slogs delar av Irans, Syriens och Iraks luftvärn ut, detta i avsikt att underlätta uppgiften för de tyngre lastade och mer sårbara bombplanen i nästa våg. Irans radarsystem förstördes i stor utsträckning, uppger militära källor. Israel, tydligen med avsikt att inte genera Iran, ger inga detaljer om skadorna. De tyngre bomberna riktades mot Irans tillverkning av drönare och ballistiska vapen, som försörjer både Iran, Ryssland och andra allierade.
I Iran stundar nu en dramatisk diskussion om fortsättningen. Även om ayatollah Ali Khamenei skulle välja att inte besvara Israels attack, så återstår för honom och hela ledarskiktet en stor ödesfråga: skall Iran nu satsa miljarder på att återuppbygga den så kallade ”eldringen” kring Israel, eller erkänna att projektet kostar Iran mer än det smakar?
Tanken med ”eldringen” var ju att förse huthierna i Jemen, Hizbollah i Libanon och andra skyddslingar med raketer och robotar, så att dessa grupper dels skulle kunna dominera sina respektive länder, dels slåss för Irans räkning utan att dra in det i direkt konflikt med Israel. Denna strategi har nu exploderat rätt i ansiktet på Iran och fått motsatt effekt. Långt ifrån att förskona Iran från konflikt med Israel, så har stödet åt Hamas, Hizbollah och huthierna fört Iran i direkt konfrontation med Israel.
Långt ifrån att förskona Iran från konflikt med Israel, så har stödet åt Hamas, Hizbollah och huthierna fört Iran i direkt konfrontation med Israel.
Enligt Israels radio på persiska och den regimfientliga sajten Iran International resonerar hökarna i Teheran så här: ”Om vi låter Israel få sista ordet och slutar satsa på våra ombud i regionen, så är det slut med Irans ställning som regional maktspelare. Länder, ledare och rörelser kommer att orientera sig mot Väst, mot USA och mot Israels allierade i Persiska Viken”.
Det pragmatiska lägret kring president Masoud Pezeshkian menar – de kan inte säga det i klartext – att det enda rationella är att erkänna att eldringens strategi är bankrutt och söka ett nytt kärnenergiavtal med USA så att Iran slipper ur sanktionernas tvångströja. I stället för att spendera allt överskott på vapen riktade mot Israel, menar de, så borde regimen stärka sin ställning hemmavid genom att rycka upp den usla ekonomin.
Samtidigt händer det saker i Libanon, kronjuvelen i Irans projekt. Varje dag mister Hizbollah enorma tillgångar, dels försvarsanordningar och vapensystem utmed gränsen till Israel, dels ledare, staber, banker, arkiv och fabriker i Beirut.
Flera kristna och sunnimuslimska partier, stödda av Frankrike och USA, vill passa på medan Hizbollah kämpar för sitt liv och välja en ny president – en utnämning Hizbollah blockerat i två år. Den drusiske ledaren Walid Jumblatt, länge allierad med Hizbollah, sade på fredagen att tiden är mogen för ”ett Libanon där endast riksarmén bär vapen”.
Ett skäl till att Israel väntade så länge med att svara på Irans attack den 1 oktober var att man ville ägna all eldkraft mot Hizbollah.
Ett skäl till att Israel väntade så länge med att svara på Irans attack den 1 oktober var att man ville ägna all eldkraft mot Hizbollah. I Iran begriper man att Hizbollah för att repa sig militärt och slå vakt om sin dominans över Libanon, behöver enorma injektioner av vapen och pengar – pengar Iran i så fall måste låna av Kina eller Ryssland.
Om Hizbollah, och Iran, mister Libanon så är Israel kvitt en stor huvudvärk. Hamas raketer i Gaza, i dag nästan oskadliggjorda, var en barnlek jämfört med Hizbollahs 150 000 projektiler, som avfyras så nära gränsen att drabbade israeler ofta inte hinner till skyddsrummen.
Iran, med andra ord, måste nu välja mellan att höja insatsen och riskera ett utnötningskrig med Israel och kanske USA, eller ompröva revolutionsgardets och den högste ledarens vision om regionalt herravälde.
Läs mer: Expert: Kan tolkas som en markering
