Det är en underlig ritual som utspelas just nu. Samtidigt som Libanon bävar och tar skydd, så förklarar amerikanska diplomater för politiker i Beirut att Israels respons kommer att bli ”kännbar men inte förödande”. Detta enligt tidningen al-Akhbar, Hizbollahs språkrör. Både i oktober och under Irans missilangrepp i mars gav Vita huset Israel helhjärtat stöd och skickade bistra varningar till Iran. Idag ägnar USA all energi åt att lägga band på Israel.
Israels försvarsminister Yoav Gallant ville gå till anfall mot Hizbollah genast efter shiamilisens attack mot Israel den 8 oktober, som skedde i solidaritet med Hamas vars styrkor då fortfarande stod på israelisk mark. Den 11 oktober fick den israeliska militärledningen ett tips från en agent i Libanon: det fanns en unik möjlighet att attackera Hizbollah-ledaren Hassan Nasrallah, som en kort stund lämnat sin underjordiska bunker. Gallant ville gripa tillfället, men Netanyahu sade nej. Något liknande utspelades 2020, då USA och Israel gjort upp om att döda Irans strategiska snille Qassem Soleimani, ledare för Islamiska revolutionsgardets specialstyrka Quds. Strax före operationen drog Netanyahu sig ur och USA agerade ensamt mot Soleimani, som dödades i Iraks huvudstad Bagdad. ”Netanyahu fegade ur”, sade Donald Trump senare.
Men Soleimanis koncept, ”eldringen” av Iran-allierade kring Israel, lever vidare och har gradvis förvandlat Libanons institutioner till kulisser, medan den verkliga makten flyttats till Hizbollah och Iran. Den maronitiske parlamentsledamoten Sami Gemayel sade på söndagen:
– Inget av vad vi libaneser gör eller säger spelar någon roll längre. Allt är teater – teater där vi är åskådare.
Samtidigt ställer sig många andra libanesiska politiker bakom Hizbollahs tes, att Israel självt bär skulden till tragedin på Golan. Libanons viktigaste drusiske politiker Walid Jumblat, som grälat och försonats med Hizbollah många gånger under årens lopp, kallade Israels uppgifter ”rena lögner”. Det är ett mått på Hizbollahs dominans att inte ens dess kritiker, som utrikesminister Abdallah Bou Habib och den drusiske politikern Wiam Wahab, öppet anklagar Hizbollah. De kräver att en internationell kommission utreder det hela. Att kräva en utredning har blivit ett diskret sätt att anklaga Hizbollah. Sist en internationell utredning lade sig i Libanons affärer var då en FN-tribunal utredde mordet, 2004, på premiärminister Rafiq Hariri. Dess rapport pekade ut Hizbollah.
Den israeliske drusiske generalen Amal Assad riktade på måndagen skarp kritik mot sin regering:
– Vi är en fårskock utan herde, utan ledare. Vad hjälper det att bomba om man varken har något definierat mål eller någon plan? Hämnd är inget arbetsprogram.
Det är en utbredd uppfattning här att den väntade vedergällningen främst syftar till att blidka de attackerade och evakuerade israelerna utmed Libanongränsen. Libanon-parlamentets vice talman Elias Bou Saab vädjade till dem:
– Om ni vill återvända hem så se till att avstyra bombningar mot städer i Libanon. Bara då kan vi förhindra vedergällning mot er.
Israel har offentliggjort en video som sägs visa hur den dödande raketen avfyrades från Shaaba-området i södra Libanon. Man har gett tillverkningsnumret och namnet på raketbatteriets befälhavare – Ali Muhammad Yahya – till högkvarteret för FN:s fredsbevarande insats i Libanon, Unifil,
Läs mer:
Nathan Shachar: Netanyahu avgör vad som händer nu – men pressas från flera håll
