En israelisk militärkälla säger till DN att den skola som bombades var ”högkvarter för ett Hamaskommando på minst 20 terrorister”, och att de palestinska myndigheternas version inte är trovärdig:
– Samtidigt som de genast slår fast att över 100 civila dödats så medger de att de inte kan påbörja röjningsarbetet i brist på verktyg.
Alla skolor, sjukhus och intakta offentliga byggnader i Gazaremsan är nödasyler för husvilla. De är också de enda tänkbara gömställena för de av Hamas och Islamiska jihads krigare som fortfarande gör motstånd. Under tidigare konfrontationer har civila ”mänskliga sköldar” gett de väpnade visst skydd. Men under detta krig avstår Israel sällan från att slå mot stridande av humanitära skäl.
Vicepresident Kamala Harris säger att tragedin i Gaza gör det alltmer akut att få en vapenvila till stånd. Hon och USA:s övriga ledning gör nu allt de kan för att inte nästa veckas förhandlingsrunda Israel–Hamas skall gå i stöpet. För USA:s del gäller det mer än Gaza och mer än den israeliska gisslan där. Det gäller lika mycket att avstyra den hotande storkonflikten Israel–Iran/Hizbollah, som slukar resurser för Vita huset, både militära och politiska.
Netanyahu skulle gärna se att USA:s väldiga flott- och flygstyrkor i regionen drogs in i konflikten och gav Iran en läxa. Amerikanerna, som känner sin allierade i Jerusalem, är på sin vakt. Nyckeln till avspänning i regionen går via Gaza. Terrorstämplade Hizbollah i Libanon, som startade sitt utnötningskrig mot Israel dagen efter Hamas attack mot Israel den 7 oktober, har lovat sluta bombardera Galiléen så snart en vapenvila i Gaza uppnåtts.
Ytligt sett är detta en konflikt mellan Iran och dess bulvaner i olika länder – mot Israel. Men det är samtidigt en konflikt mellan de israeler som vill avsluta kriget och acceptera Hamas villkor för en utväxling, och de som inte vill. De som är redo att lämna Gaza och växla ut palestinska fångar mot israelisk gisslan är en bred majoritet. Men regeringsmakten ligger i andra händer, och Netanyahu har gång på gång visat att han är redo att utstå spott och spe, bara kriget fortsätter mot ”total seger”.
Den totala segern är inte inom räckhåll, det vet Netanyahu. Den del av Gaza stad som attackerades på lördagsmorgonen har ”erövrats” tre gånger tidigare. Eftersom Israel inte har tillräckligt med styrkor för en konventionell ockupation, så återvänder de besegrade så snart fienden dragit vidare. Kanske har Israel rätt i att Hamas mist minst hälften av sina drygt 30 000 man, men det finns långt fler nedgrävda automatvapen än så, och Hamas fortsätter värva för att fylla igen luckorna i leden.
Det går inte att bli kvitt Hamas genom att döda dess medlemmar. Det enda sättet att ersätta Hamas vore att installera en alternativ regim. Flera olika palestinska falanger har meddelat USA att de är redo att ställa upp, och gulfstaterna har lovat betala notan. Netanyahu säger nej, eftersom han fruktar de fredliga palestinierna långt mer än han fruktar Hamas. Lugn i Gaza och en regim där som är redo att förhandla om fred är de israeliska extremnationalisternas mardröm. De vet att den islamistiska fanatismen är Israels enda ursäkt att inte förhandla om en tvåstatslösning.
Läs mer:
Hamas: Över 100 döda i attack mot skola i Gaza
