Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
När premiärministern på onsdagskvällen, efter nära ett dygns tvekan, samlade sig till ett tv-tal, så var det en bjärt kontrast till stämningen den 28 februari, dagen efter krigsutbrottet. Då, med över 80 procent av israelerna bakom sig, målade en euforisk Netanyahu upp ett nytt och bättre Mellanöstern bakom knuten. Nu, märkbart sliten, fick han ta till all sin skådespelartalang för att skapa segerstämning. Flera gånger höjde han rösten och upprepade argt:
– Iran är svagare än någonsin, och Israel är starkare än någonsin!
Så är det, men bara på papperet. Strategi i Mellanöstern är inte armbrytning. Där kommer man ofta längre med list än med bomber. Iran spelade sina usla kort klokast. Som den förre israeliske marinchefen Eli Marom sade på onsdagen:
– Det är ofattbart att USA:s befälhavare under kriget, Brad Cooper, som är amiral, gick in i kriget utan någon plan för hur Hormuzsundet skulle hållas öppet.
Irans kontroll över Hormuz slog in en kil mellan USA och Israel. Dittills hade Trump och Netanyahu bekänt sig till samma krigsmål, att hindra Iran att skaffa kärnvapen. Men via Hormuz fick bensinpriser och inflation prioritet i Trumps bedömning.
Nära 90 procent av Irans missiler sköts ned av Israel. Men de som nådde fram väckte miljoner israeler, ofta flera gånger per natt, i 40 dagar. Hundratals bostäder förstördes och tusentals företag gick omkull. Bara de mest hängivna Netanyahu-väljare är redo att förlåta honom allt detta om kriget visar sig ha varit förgäves. Om USA tvingar Iran att lämna över sitt anrikade uran så kan situationen räddas för Netanyahus del. Sker inte det måste han gå till val i svår motvind.
Att förhandlingarna med Iran nu sköts av vicepresident JD Vance, som ogillar både Netanyahu och kriget, blir också en jobspost. I bägge USA:s polariserade läger, trumpister och anti-trumpister, pekas Netanyahu allt oftare ut som dramats bov. I New York Times långa reportage häromdagen beskrivs hur Netanyahu, med fantasier om regimskifte och folkligt uppror i Iran, pratade omkull den amerikanska presidenten.
Trumps smeksamma behandling ger Netanyahu viktigt inrikespolitiskt kapital. Presidenten har gjort mer för honom än han gjort för någon annan, inklusive grova hotelser mot Israels president om han inte stoppar rättegången mot Netanyahu. Trots alla sina fel och brister, resonerar många israeler, så har ändå Netanyahu USA bakom sig. Mister han Trumps stöd, eller om Trump tvingar Israel att blåsa av kriget i Libanon, så kommer det att kosta Netanyahu många väljare.
En bonus för Netanyahus del, med krig och kriser, är att han då inte behöver infinna sig till sin rättegång där han står åtalad för bland annat mutor och bedrägeri. Men nu stundar den grå vardagen igen och de förnedrande korsförhören om champagne, cigarrer och andra gåvor från miljardärer.
Fakta.Mötet i Islamabad
● Under en två veckor lång vapenvila skall USA och Iran förhandla om en lösning på konflikten, med början på fredag i Islamabad.
● USA och Israel har lovat att sluta bomba Iran, medan Iran har lovat att öppna Hormuz-sundet för trafik. Men det är ovisst om samtalen kommer igång som planerat.
● Iran kräver också att Israel under vapenvilan blåser av sina attacker mot Iran-stödda Hizbollah i Libanon.
● Donald Trump säger att ”Hizbollah inte ingår i vapenvilan”, medan de pakistanska medlarna säger att de lovats motsatsen av USA.
