Hamas förband är vana vid att mista befälhavare och ledare. Sedan rörelsens grundare Ahmad Yasin dödades 2004 av en israelisk robot har en lång rad av hans ersättare mist livet utan att det påverkat motivationen.
En kör av politiker, experter, höga militärer och aktivister bönfaller därför Israels premiärminister Benjamin Netanyahu att acceptera en vapenvila och utväxling av gisslan i Gaza.
”Vi har förstört deras missiler, dödat deras ledare och sprängt en stor del av deras tunnlar, det finns inget skäl att stanna i Gaza”, säger en militär källa till DN.
Men en vapenvila betyder att Israel måste besluta sig för hur Gaza sedan skall styras. USA och arabstaterna vill inrätta en fredlig palestinsk regering med ekonomiskt stöd från gulfstaterna.
Men Netanyahu och hans koalitionspartners vill inte låta några internationellt accepterade palestinier skaffa sig fotfäste i Gaza, eftersom detta skulle legitimera en fredsprocess och en tvåstatslösning. Men då står valet mellan fortsatt Hamas-styre och israelisk ockupation.
I och med Yahya Sinwars sorti har Netanyahu mist sin vanligaste ursäkt för att inte driva gisslanfrågan: ”Sinwar vägrar resonera om saken”.
I och med Yahya Sinwars sorti har Netanyahu mist sin vanligaste ursäkt för att inte driva gisslanfrågan: ”Sinwar vägrar resonera om saken”. Det är sant att Sinwar, som hoppades på ett storkrig mellan Israel och Iran-lägret, under sensommaren slutat kommunicera med medlarna. Men tidigare under året, då en uppgörelse var inom räckhåll, spolierades den av Netanyahu.
Samma ovisshet gäller i fråga om Libanon och Iran. Netanyahu vill ogärna fatta några tunga beslut före USA:s val. Han hoppas kunna övertala USA:s nästa president om en gemensam aktion mot Irans kärnenergiprogram. Hizbollah-milisens mycket stora arsenal, med 150 000 projektiler riktade mot Israel, skapades av Iran som en livförsäkring: om Irans kärnenergiprogram angreps skulle raketer och robotar regna över Israel.
Nu förstörs denna arsenal. Hizbollah bombarderar Israel, men är långt ifrån att paralysera normalt liv. Iran har därmed mist sin viktigaste avskräckningsfaktor visavi Israel – och Netanyahu har blivit djärvare när det gäller att attackera Iran.
Den stora faran för Israels del är inte de yttre fienderna, utan hoten mot den egna ekonomin. Tiotusentals reservister har tjänstgjort i snart ett år. Deras företag har gått omkull och deras studier har avbrutits. Israel är isolerat, med minimala flygförbindelser.
Dess kreditbetyg har rasat flera pinnhål och it-investeringarna, ekonomins motor, dyker. Pengar dras ur landet. Netanyahu berör aldrig detta med ett ord, men det är landets stora framtidsproblem.
