Under måndagens framträdande i Knesset satt Donald Trump på podiet, intill president Isaac Herzog. Mitt i sitt tal om det nya Mellanöstern avvek Trump från manus och spände blicken i Herzog.
– Jag har en idé, varför benådar du honom inte?
Trump pekade ned mot regeringens bord där Netanyahu satt, omgiven av sina ministrar, som på given signal reste sig och jublade. Det gjorde också koalitionens folkvalda och åskådarläktaren, där de högernationalistiska partiernas anhängare dominerade.
– Cigarrer och champagne, vem tusan bryr sig om det, fortsatte Trump, apropå det lindrigaste av Netanyahus tre korruptionsåtal, det som gäller ett flöde av lyxvaror från Hollywood-miljardären Arnon Milchan till familjen Netanyahu.
Litet senare, på planet till Egypten, röjde Trump att hans inblandning i Israels inre affärer inte var helt spontan. Ämnet hade dryftats mellan Trumps och Netanyahus staber på förhand.
För den halva av Knesset, och av befolkningen, som inte jublade över Trumps utspel är det hela oroväckande. Vad händer om Trump knyter krediter och militärt bistånd till rättegången? Sedan snart tre år är landet splittrat över koalitionens planer på att ta kommandot över rättsväsendet. Avsikten, hävdar oppositionen, är bland annat att lägga ned åtalen mot Netanyahu. Regeringens juridiske rådgivare och Högsta Domstolens president, som enligt protokollet alltid bjuds in vid högtidliga tillfällen, var inte på plats under Trumps tal, eftersom koalitionen inte erkänner dem.
I november 2019, då regeringens juridiske rådgivare, som i Israel leder riksåklagarämbetet, beslöt att väcka åtal i tre olika korruptionsmål, svarade Netanyahu med fantastiska anklagelser: Polisen, domstolarna, pressen och andra dunkla krafter hade fabricerat anklagelserna, sedan de insett att det inte gick att bli kvitt honom i fria val. ”Bibisterna”, den fjärdedel av väljarkåren som följer honom blint, anammade den förklaringen.
Var gång Netanyahu visar sig är det under protest
I själva verket hade det gått till på precis motsatt vis. Både polischefen Roni Alsheikh, som lett utredningarna, och den juridiske rådgivaren Avichai Mendelblit står den religiösa nationalisthögern nära och hade handplockats av Netanyahu för sin förmodade lojalitets skull. De hade gärna sluppit ställa sin välgörare inför skranket. Men bevismaterialet var förkrossande och deras lojalitet med systemet vägde tyngre än deras politiska närhet till Netanyahu.
Rättegången inleddes i maj 2024, vid Jerusalems tingsrätt, men flyttades till en bombsäker lokal i Tel Avivs tingsrätt under kriget. Förhandlingarna fortskrider i snigelfart. Varje gång Netanyahu visar sig är det under protest. Än är det landets krisläge som hindrar honom, än hans hälsotillstånd.
Bara under det senaste året har han fått uppskov för jetlag, ryggskott, matförgiftning, ont i halsen, prostataoperation, bronkit, ögonbesvär och tandvård. Statsbesök från presidenter i små och okända länder har blivit vanligare, eftersom Netanyahu då slipper visa sig. Inför varje session får Likud-partiets folkvalda signaler om vem och hur många av dem som förväntas anlända till rättssalen, där de kramar om sin ledare och breder ut sig inför pressen om det justitiemord som drabbat premiärministern.
Enligt spelreglerna kan Israels president endast benåda en person som har dömts. För att komma i fråga för benådning måste personen ha visat ånger. Justitieminister Yariv Levin aviserade i veckan att han förbereder ett lagförslag som skulle ge försvarsministern rätt att ”av säkerhetsskäl” ge Netanyahu dispens från rättegången.
Läs mer:
Nathan Shachar: Ingen går segrande ur Gazakriget
Trump: ”Mardrömmen är över – en guldålder kan inledas”
