Redan före den syriska krisen gjorde den turkiska extremhögerns ledare Devlet Bahceli, PKK:s och alla kurdiska nationalisters svurne fiende, ett överraskande fredsutspel. Bahcelis parti MHP garanterar sedan 2015 president Recep Tayyip Erdogans AKP majoritet i parlamentet. I oktober sade han att om Öcalan tar avstånd från våld och upplöser PKK så kommer han att benådas efter ett kvarts sekel på fängelseön Imrali i Marmarasundet.
Öcalan var uppenbarligen med på noterna. Han har redan tidigare spelat en huvudroll – från sin fängelsecell – under de fredsförhandlingar Erdogan och PKK förde 2009–2015. Den gången var hans ord lag i PKK, men tiderna har förändrats. Bara ett par dagar efter det turkiska utspelet i oktober kom svar på tal från PKK:s nuvarande ledning: en terrorattack med fem döda mot de statliga flygindustrierna i Ankara. Attacken kunde tolkas på två sätt. Antingen som ett villkorslöst nej till fred, eller också som ett budskap till den turkiska regimen: Om ni vill förhandla med oss så gör det direkt, inte via den fångne Öcalan.
Sedan dess har mycket hänt. Donald Trump har valts om till USA:s president, och Turkiets skyddslingar bland Syriens sunnimuslimska miliser är nu grannlandets härskare. Bägge nyheterna är glädjande för Ankara. Under Trumps förra pass i Vita huset lät han Turkiet ockupera delar av norra Syrien – och tonade ned USA:s intima samarbete med Syriens kurder. Syriens nye ledare Ahmad al-Sharaa gladde i tisdags Turkiet då han slog fast att alla väpnade syrier – inklusive kurdiska YPG – måste lämna ifrån sig sina vapen. När detta skrivs utkämpar Turkiet-stödda SNA och kurdiska YPG blodiga slag öster om floden Eufrat. Erdogan kommenterade striderna på onsdagen:
– De separatistiska mördarna måste lägga ned sina vapen, eller begravas med sina vapen i Syriens jord!
Under många år gav den syriska Assad-regimen Öcalan och PKK en fristad i gränsområdena mot Turkiet. Syriska kurder var extremt diskriminerade av Syrien – många av dem saknar medborgarskap. Deras samarbete med PKK lade grunden till den syrisk-kurdiska gerillan YPG:s militära kapacitet, som slog världen med häpnad 2014–2015, under det avgörande slaget mot IS-rörelsen i Kobane.
Vad vill Turkiet? Framför allt vill regimen göra sitt yttersta för att den kurdiska de facto-staten i nordöstra Syrien, Rojava, inte ska bli permanent. En sådan stat, vägg i vägg med vidsträckta kurdiska områden i Turkiet, menar man i Ankara, skulle utgöra inspiration för Turkiets kurder och grogrund för PKK-terrorism. En vapenvila mellan PKK och den turkiska staten, samtidigt som den syriska regimen pressar tillbaka YPG, skulle sätta punkt för farliga drömmar om ett Stor-Kurdistan.
I det scenario Erdogan och Bahceli laborerar med spelar det prokurdiska DEM-partiet en viktig roll. DEM, som förut hette DHP, är Turkiets tredje största parti, men svårt diskriminerat. Dess främsta ledare är fängslade, dess borgmästare avsätts så snart de valts och deras folkvalda fråntas sin parlamentariska immunitet. DEM-medlemmar ska nu besöka Öcalan, och i Ankara hoppas man att de gemensamt skall nå fram till PKK:s ledare i de irakiska Qandilbergen och gjuta nytt liv i den fredsprocess som kollapsade 2015.
Läs mer:
Turkiskt ultimatum till Syrien: Avväpna kurderna
Här är maktspelarna i Syrienkonflikten
