Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Gholamreza Soleimani, befälhavare för den paramilitära frivilligstyrkan Basij, sade i ett brandtal strax före kriget:
– Israel kan slåss i högst en vecka, och USA högst en månad.
Soleimani dödades natten till tisdagen tillsammans med större delen av sin stab. Åtta israeliska bomber fälldes mot det tält där de sammanträdde. Hans spådom var alltför optimistisk, men faktum kvarstår: Israels och USA:s verkliga motståndare är inte Irans militär utan tidens gång. Orkar länderna slåss längre än den iranska regimen orkar hålla sig på benen? Irans ballistiska missiler är av allt att döma på upphällningen, men det är också Israels luftvärnsmissiler.
Det utnötningskrig som nu pågår kommer inte att avgöras på något slagfält, utan antagligen långt från Iran. USA:s och Israels väljare och hela världens bensinkonsumenter och löntagare har ett ord med i laget.
Ali Larijani, som lett Iran under kriget, dödades också han natten till tisdagen, i en lägenhet i Teheran. Flera israeliska bedömare ifrågasätter attentatet. Endast Larijani, menar de, med sin nyktra syn på konflikten, skulle ha pondus och auktoritet nog att driva igenom ett eldupphör. Nu kommer extrema och fanatiska krafter som generalerna Ali Abdolahi och Ahmad Vahidi att breda ut sitt inflytande. Den förre flygvapenchefen David Ivri sade på onsdagen till Israels radio:
– Den store krigsteoretikern von Clausewitz underströk att segraren i ett krig måste se till att det besegrade landet har kvar något av sin maktstruktur – så att där finns kvar någon som ser till att villkoren efterlevs.
En bekant strandsatt i Dubai säger i telefon till DN:
– Nästan alla köpcentrets butiker är tomma, barerna och kaféerna med. De som kan har rest hem. Inga nya gäster kommer till hotellet. Det är den stora smällen för Förenade arabemiraten, inte missilerna.
Förenade arabemiraten skjuter ned de allra flesta av Irans projektiler, men besvarar inte elden. Man är rädd att hamna i konflikt med Iran, i synnerhet som man inte litar helt på USA. 2019 attackerade Iran Saudiarabien och 2022 Förenade arabemiraten – utan att USA ryckte till deras försvar. Traumat efter de upplevelserna är i färskt minne. Flera av Irans grannländer vädjar nu till USA att inte dra tillbaka sina flottstyrkor förrän Hormuzsundet öppnats och någon sorts avtal med Iran ingåtts.
Israeliska flottans förre chef, amiral Eli Marom sade häromdagen:
– Jag förstår inte varför USA dröjer med att öppna Hormuzsundet. Det finns planer och militära verktyg för att göra det. I stället uppmanar USA:s president Donald Trump andra länder att hjälpa honom att öppna sundet. Det behövs inte alls. Hans agerande är en gåta.
Om Trump packar ihop sin armada och lämnar sina sex allierade i gulfstaternas råd utan vare sig regimskifte i Iran eller en bindande överenskommelse med Iran, så väntar bistra tider för shejkdömena, vars huvudnäringar – olja, gas, finans och turism – alla förutsätter lugn. Lika farligt blir det för Israel om regimen behåller sina 440 kilo höganrikat uran. Sker det är både shejkdömena och Israel värre däran än före kriget. Israels och USA:s deklarerade krigsmål skiftar med Benjamin Netanyahus och Donald Trumps humör och politiska dagsbehov. De gav sig in i detta på vinst och förlust. Bara Irans regim har ett klart formulerat krigsmål: att överleva.
Läs mer:
Nathan Shachar: När Iran är generat ökar antalet avrättningar
