Lyxjakterna ligger på rad i Saint-Tropez hamn. Bakom dem glittrar Medelhavet i azurblått.
Sedan 1950-talet är detta en tummelplats för den globala ekonomiska eliten.
Saint-Tropez är glamour. Och lite till.
– Ryssarna har kvar sina hus, men sedan kriget bröt ut i Ukraina kommer de inte längre. Nu är det amerikanerna som är våra bästa kunder istället, säger Marc Florin.
Han är mäklare och specialiserad på villor i hundramiljonersklassen.
Men i dag tar han det lugnt och spelar boule (eller petanque som det kallas i Frankrike) med några vänner på en grusplan. I röd piketröja, shorts och slitna tennisskor ser han inte ut som någon som rör sig med miljonbelopp.
Men i Saint-Tropez kan skenet bedra.
– Senaste huset jag sålde gick för 45 miljoner euro (510 miljoner kronor), säger han.
– Även små hus här kostar 20 miljoner euro. Iallafall om du vill ha en liten vingård.
Bland kunderna finns filmstjärnor, kungligheter och en hel del av Frankrikes miljardärer.
När jag frågar om de franska kunderna och om hur han tror att de kommer att rösta, kommer svaret snabbt och bestämt.
– Alla här röstar på Nationell samling. Även mina kunder.
Egentligen borde det inte överraska.
På Rivieran gjorde Nationell samling ett rekordval i Europavalet. Enligt valmyndigheten röstade 41 procent av väljarna i Saint-Tropez på partiet – mot 31 procent i landet som helhet. Lägger man till ytterhögern i Reconquête hamnar man långt över 50 procent totalt för nationalisthögern i Saint-Tropez.
Så ser det ut på många håll längs kusten.
Vad har fått de förmögna att ta det steget?
Ännu i förra presidentvalet var det fler som röstade på Emmanuel Macron här, än på Marine Le Pen.
– Ja, jag röstade själv på Macron. Men statsskulden har skenat. Och, ja… man hör man ju om allt som händer i Paris och andra storstäder.
Han får understöd av en boulekamrat.
– Det går inte att ta tunnelbanan i Paris längre!
Marc Florin nickar.
– När jag bodde i Paris på 80-talet gillade jag stan. Men nu när man stiger av tåget är det inte Frankrike längre. Det är som att komma till nåt arabland …
Nationell samlings partiledare Jordan Bardella lovar totalstopp för invandringen. Och han vill gärna dra en rak linje mellan invandring och brottslighet. Även Marc Florin gör det.
Men han undantar sina förmögna utländska kunder.
– Här är det ju lugnt. Vi har tur på det viset. Vi har 260 övervakningskameror – och om man har det minsta problem kommer polisen på en gång.
Sju mil väster om Saint-Tropez ligger Toulon.
Det är en annan värld.
Här finns landets största flottbas och flera stora industrier. Det är en stad där Nationell samlings kärnväljare – militärer, poliser, småföretagare och arbetare – är betydligt fler.
Bostadspriserna är mer överkomliga. Men de har stigit de senaste årtiondena.
– Det är danskarna och svenskarna som får priserna att stiga, fräser en taxichaufför till oss irriterat.
Sociologen Félicien Faury har närstuderat Nationell samlings kärnväljare i denna region. Han beskriver dem som frustrerad lägre medelklass.
Långt från miljonärerna och miljardärerna i Saint-Tropez.
– Här rör det sig om personer som känner att de betalar för mycket i skatt. Och som är frustrerade över att huspriserna är höga. De upprörs över att de tvingas betala skatt som går till arbetslösa, och de likställer bidragstagare med invandrare i fattiga områden, vilket gör systemet mindre legitimt i deras ögon, säger Félicien Faury.
Han pekar på att resonemanget osynliggör de många invandrare som arbetar i jordbruket, vården och tjänstesektorn i sydöstra Frankrike.
– Men det är så rasismen och främlingsfientligheten fungerar hos Nationell samlings väljare. Den är alltid kopplad till ekonomiska och sociala frågor. Det här är Frankrikes mest ojämlika region, efter Parisregionen. De här väljarna känner ett tryck uppifrån i form av stigande bostadspriser, och ett tryck nerifrån, där de upplever att de fattiga närmar sig. Och då väljer de att rikta sig mot dem där nere, säger Félicien Faury.
I hamnen i Sanary-sur-Mer, i utkanten av Toulon, är båtarna mindre än i Saint-Tropez. Men det är en vacker och välbärgad förort.
– Förr var det svårt för oss här. Men efter valalliansen med Republikanernas partiledare Éric Ciotti vågar en del av Republikanernas väljare rösta på oss. I första hand pensionärer och övre medelklass, säger Frédéric Boccaletti, som är Nationell samlings kandidat i Toulon.
Samarbetet mellan Éric Ciotti och Marine Le Pen slog ner som en politisk bomb i Frankrike. Den har lett till öppet inbördeskrig i Republikanerna.
Men för Nationell samling har det fungerat väl.
På marknaden i Sanary-sur-Mer håller en del väljare demonstrativt avstånd till Frédéric Boccaletti när han går runt och delar ut flygblad.
En del vet att han är tidigare dömd till fängelse för våldsbrott. Andra avskräcks av den främlingsfientlighet som Nationell samling så länge varit förknippad med.
Men en del välkomnar en chans att ”pröva något nytt”.
– Macron har inte hållit vad han lovat, särskilt inte om invandringen och kriminaliteten. Så ja, jag funderar på att pröva att rösta på Nationell samling. Det krävs någon som kan vara bestämd och hård. Och den där Bardella kan nog vara det, säger den 81-åriga pensionären Dolores Larry.
Grönsaksförsäljaren Karim Bensoussan ser oroligt efter Boccaletti.
– Orolig är inte ordet för det jag känner nu. Det behövs något starkare. Jag är riktigt, riktigt skrämd av detta, och orolig för vår gemensamma framtid.
Nationell samling har en rad förslag som skulle kunna göra livet svårare för invandrare i Frankrike – och i synnerhet för muslimer. Partiet har tidigare föreslagit ett förbud för ”islamistiska ideologier” med så bred definition att det skulle inkludera nästan allt utövande av islam.
Partiet har också en historia av nära band till Ryssland. Såväl finansiellt som politiskt.
Kandidaten som DN följer, Frédéric Boccaletti, är ledamot i försvarsutskottet och pekas i fransk press ut som en av partiets mest proryska röster. Men nu har han anpassat retoriken.
– Vi ska fortsätta stöda Ukraina. Men bara med defensiva vapen, inte offensiva vapen som kan nå ryskt territorium, säger han, utan att gå in på detaljer.
När DN frågar om de ryska oligarker som står nära Vladimir Putin även fortsatt ska ha sina tillgångar ”frysta” på Rivieran, ger han ett långt och undvikande svar.
Partiets kandidat till premiärministerposten Jordan Bardella har den senaste veckan försökt lugna franska arbetsgivarorganisationer och världens finansmarknader genom att lova en återhållsam finanspolitik.
Men i Frankrike har många ändå en stark känsla av att det här är ett ödesval.
På ett plakat som AI-ingenjören Daan Wynen håller upp i en vänsterdemonstration i Toulon står det: ”Jag är tysk. Tro mig: en dag kommer era barn fråga er om ni röstade. Aldrig mer. Det är nu det gäller.”
– Som tysk känner jag ett ansvar att påminna folk om att det här inte är något nytt. Inte något som vi borde ”pröva”. Det har redan prövats i Tyskland på 30-talet, säger Daan Wynen, som bor i Toulon sedan flera år.
Läs mer:
Så förebådade film- och tv-fiktionen dagens politiska kaos i Frankrike
Erik de la Reguera: Macrons chansning kan påverka hela Europa
Guide: Det står på spel i valet i Frankrike
