Nationella minoriteter anklagar Lars Trägårdhs utredning för förtryck

När de sju representanterna från Sveriges nationella minoriteter vandrar nedför Garnisonens 347 meter långa korridor i början av oktober har de stora förväntningar. De ska träffa Lars Trägårdh, historiker och regeringens utredare för en svensk kulturkanon. Ett politiskt laddat projekt som kritiserats av såväl Svenska Akademien som en stor grupp författare. I ett kalt konferensrum tar de plats. Vatten på bordet, namnskyltar vid varje stol.

– Det kändes som att man befann sig mitt i det offentliga Sverige, säger Anders Eriksson från Sverigefinländarnas delegation.

”Rundabordssamtal” stod det i mötets inbjudan.

De nationella minoriteterna är där för att säkra sin plats och röst i arbetet med kulturkanon.

Lars Trägårdh är där för att han måste.

– Det är ett tvång enligt direktivet, och det gjorde att vi hade ett möte som jag annars inte hade haft.

Idén om en kulturkanon kommer från Tidöavtalet. I regeringens direktiv till utredningen står det att kommittén ska ha ”en dialog med urfolket samerna och de andra nationella minoriteternas organisationer”.

Minoriteternas representanter blir snabbt besvikna. DN har talat med sex av deltagarna. De beskriver, samstämmigt, att beskedet från Lars Trägårdh var att det inte är aktuellt med en dialog, att de inte ska få inflytande i processen, eller få plats i utredningens expertgrupper.

”Det är absurt, vi lever i år 2024 – det här är inte acceptabelt”

Annette Kohkoinen hade rest nära 80 mil från Luleå – bara för att få kalla handen av utredaren. Hon är vice ordförande i Svenska tornedalingars riksförbund-Tornionlaaksolaiset och beskriver utredningens agerande som ett lagbrott.

Hon hänvisar till lagparagrafen om att nationella minoriteter ska ha möjlighet till inflytande i frågor som berör dem.

– En svensk kulturkanon påverkar oss jättemycket. Det är en del av att skriva Sveriges historia, men vi får inte vara med i arbetet. Det är absurt, vi lever i år 2024. Det här är inte acceptabelt. Det är ett fortsatt förtryck, säger hon.

Helen Kantokoski Kviby, verksamhetschef vid Sverigefinländarnas arkiv, menar också att utredningen inte följer lagen.

– Det framstod som ett sätt från den intellektuella eliten att återigen peka på oss nationella minoriteter som inte bildade nog.

Anders Eriksson från Sverigefinländarnas delegation förklarar varför han anser att det är viktigt att de nationella minoriteterna finns med i arbetet.

– Våra erfarenheter och kunskaper behövs för att man ska undvika de fallgropar som finns: att kulturkanon bidrar till att befästa fördomar och stereotyper.

Han ger ett ”skräckexempel”:

– Tänk om den sverigefinska litteraturen skulle representeras av ”Svinalängorna”. Det är en väldigt bra bok, men den befäster bilden av att finnar super och slåss. Det vore förfärligt.

När DN når Lars Trägårdh är han på väg till Nederländerna för att studera hur de har arbetat med sin kanon.

Mötet med de nationella minoriteterna betraktade han som ett informationsmöte, säger han.

– Jag sa väl nånting dumt till dem, i stil med att jag är mer intresserad av intelligenta individer än representanter för olika intressen. Och jag sade att jag är inte är intresserad av en kanon som ger full representativitet till alla olika grupper.

Han förklarade att han jämställer de nationella minoriteterna med allmänheten.

– Alla kan göra sin röst hörd, från samer till frimärkssamlare.

Det är ingen hemlighet att Lars Trägårdh tycker så här. Redan i juni meddelade han i en DN-intervju att han är emot den svenska minoritetspolitiken.

– Allt det här med nationella minoriteter borde läggas ner på en gång. Det är vansinne, sade Lars Trägårdh.

Han har under året haft möten och samtal med alla möjliga representanter från kulturlivet, idrottsvärlden, gejmingbranschen och gastronomin. Alla får lämna förslag på vad som kan ingå i en kulturkanon. En av de första som hörde av sig till Trägårdh var en representant för svensk bandy.

– Minoriteterna är välkomna att skicka in förslag och fotografier på lite av varje. Men de har ingen specialstatus i relation till alla andra människor i det här landet. Jag har ingen gräddfil för tornedalingar före bandyälskare.

Sverige ratificerade Europarådets ramkonvention om skydd för nationella minoriteter för 24 år sedan. Men Lars Trägårdh tycker inte att någon grupp ska ”öronmärkas”.

– Om man bara tänker på hur det ser ut i Sverige med många stora invandrargrupper och religiösa minoriteter. Det finns liksom inte någon rimlig logik i det.

”De kände att här blir vi inbjudna och sen så är det en hemsk utredare som egentligen inte är intresserad”

Lars Trägårdh har förståelse för att representanterna för de nationella minoriteterna blev upprörda efter mötet på Garnisonen.

– Jag förstår att de kände att här blir vi inbjudna och sen så är det en hemsk utredare som egentligen inte är intresserad. Så jag kan känna sympati för deras reaktion.

Annette Kohkoinen vid Svenska tornedalingars riksförbund-Tornionlaaksolaiset vidhåller att det finns lagligt stöd för de nationella minoriteterna att vara en del av processen kring kulturkanon.

– Det är kränkande att säga att han är ”mer intresserad av intelligenta människor”. Han säger indirekt att vi inte är intelligenta. Om det fortsätter så här, så hoppas jag att en svensk kulturkanon aldrig kommer att användas.

Hon säger att minoritetsgrupperna vill diskutera kritiken direkt med kulturminister Parisa Liljestrand (M).

– Vi hoppas att de ändrar i direktivet, och där slår fast att de inte kan exkludera oss.

Lars Trägårdh hade nyligen ett möte med kulturminister Parisa Liljestrand. De har, enligt Trägårdh, inte talat om vikten av att ta in de nationella minoriteterna i utredningsarbetet.

– Nej, inte alls. Inte mer än att jag frågat henne: ”Är den här dumma idén något som ni var tvungna till att ha med eller är det liksom en egen tanke?”

Kulturminister Parisa Liljestrand (M) ställer inte upp på en intervju. I en kommentar skriver hon:

”Jag utgår från att kommittén arbetar i enlighet med de direktiv som regeringen beslutat”, och tillägger samtidigt att det inte finns riktlinjer kring vilka som ska ingå i de oberoende expertgrupperna.

Själv håller Lars Trägårdh fast vid sin linje, trots kritiken.

– Jag har en konsekvent linje och den linjen håller jag helt enkelt. För jag tycker det är en viktig princip. Är det så att regeringen vill ta mig i örat så får de lov att göra det, säger Lars Trägårdh och skrattar.

Läs också: De tar nästa steg mot Tidöpartiernas kulturkanon

Lars Trägårdh: ”Bättre att det är jag än någon jävla vettvilling”