Nyheten om man kommit överens om en vapenvila mellan Israel och Hamas nådde familjen Ewais i Gaza på onsdagskvällen. Den möttes med en blandning av lättnad och känslosam glädje.
– Det känns fantastiskt att kanske få ett slut på kriget efter 15 månader av död, förstörelse, rädsla, fördrivning och lidande. Jag hoppas att vi äntligen får ro, säger Mohammed S. Ewais, 31, som är dokumentärfilmare.
Familjen flydde nyligen från det nordliga Jabalia-lägret, som drabbats av det värsta israeliska bombattackerna, till den näraläggande stadsdelen al-Tuffah. De hör ständigt ljud av raketer som avfyras från israeliska styrkor som är stationerade cirka en kilometer österut.
Under telefonsamtalet på torsdagsmorgonen hör vi hans systers barn leka.
– Bombningarna stoppades inte. De har intensifierats till och med. Men jag har alltid haft hopp om att Gud inte ska överge oss, säger Ewais.
Han har undgått att bli träffad av bomber flera gånger, senast bara för några dagar sedan när en missil slog ner 20 meter från honom och hans bror när de var på väg till en frisör. Han hoppas att de klarar även dessa kommande tre dagar innan vapenvilan eventuellt inleds.
Ewais berättelse speglar många Gazabors kamp för överlevnad mitt i det brutala kriget.
81 människor dödades och 188 skadades under det senaste dygnet, enligt hälsomyndigheterna i Gaza. Detta gör att dödssiffrorna för kriget stiger till 46 788 döda och 110 453 skadade.
När kriget började i oktober 2023 höll Ewais på att färdigställa sin lägenhet inför sitt giftermål. I dag är hela byggnaden, på fem våningar, liksom nästan alla hus i Jabalia-lägret, jämnad med marken.
– De förstörde alla hus, skolor, sjukhus, marknader och vattenkällor. Jag vet inte hur folk ska kunna leva där efter kriget.
Han befarar att han kommer vara tvungen att bo i ett tält på husruinerna.
– Det gör inget, det viktigaste är att kriget upphör.
Läkaren Reem al-Haj, 30 år, säger att människor i hennes närhet inte vågar visa tecken på glädje ännu.
– Alla är spända. Armén (den israeliska) brukar bli som mest våldsam under slutspurten, och bombningarna blir slumpmässiga, säger hon.
– Men när vapenvilan verkligen träder i kraft kommer vi att gråta av glädje och dansa hela dagen.
Reem al-Haj försöker uppskatta hur många gånger hon och hennes familj har tvingats fly, om det är åtta eller nio gånger, under samtalet med DN.
Planerna på att återvända till hemstaden Gaza stad är osäkra. Hon jobbar i Nuseirat-lägret och har inga släktingar kvar i norr.
– Vi är rädda för allt. Vad kommer vi tillbaka till? Vårt hus är förstört. Hur ska vi få vatten och el?
Trots detta är hon säker på att Gazas invånare kommer att bygga upp landremsan igen och fortsätta leva – om det blir vapenvila och den håller.
