Käre Victor!
Skriver detta till dig från det bottenfrusna djupet av strömningsinfernots nionde krets. Läste just din helgkrönika där du ”synar strömningstjänsternas roll i den moderna kulturen”.
För det första, förlåt för att jag har gjort dig deprimerad med mina strömningstips i DN. För det andra, tack för att du uppmärksammar det helvete jag har med att sopsortera i det oändliga utbudet.
Med lite hjälp av filosoferna René Descartes, Ludwig Wittgenstein och hans lärjunge Stanley Cavell – kom du fram till att det är ”meningslöst” att titta på serier och att DN:s strömningstips är ett bättre exempel än både familjen Wahlgren och Elon Musk (!) när det handlar om att definiera vår tids arma kulturtillstånd.
Gudarna ska veta att det också finns mycket ”meningslöst” tv-skräp
Tipsen blev till och med ett slags allegori över hur upplevelsen av världen har ”fragmentariserats så till den grad att den har börjat kännas privat”. Spännande. Även om jag aldrig skulle våga dra så stora växlar så tror jag att det ligger en hel del i vad du skriver. Som tung blandmissbrukare av olika strömningstjänster är jag den första att erkänna att tv-serier kan vara en lömsk tidstjuv. Å andra sidan, har detta maniska serietittande också rymt stora kulturupplevelser, på senaste tiden till exempel ”Wolf hall 2”, ”Severance 2”, ”Gryningsdåden vid Sambre” och den japanska Netflix-pärlan ”Asura” från Guldpalmsregissören Hirokazu Kore-Eda.
Men, visst, gudarna ska veta att det också finns mycket ”meningslöst” tv-skräp, gigantiska plastberg i den stora strömningsoceanen, om du ursäktar en billig metafor. Men just därför tycker jag – och uppenbarligen många av DN:s läsare – att det är mer angeläget än någonsin för kulturjournalistiken att guida publiken. Mitt lilla anspråkslösa bidrag till att skapa just den gemensamma kulturella ”brasa” som både du och jag kan sakna.
Våga ta jungfrusilen så ses vi nere i underjorden!
Ur denna synvinkel är det fascinerande att du som kulturchef på Sveriges näst största kvällstidning är så demonstrativt ointresserad av vår tids största och mest inflytelserika kulturyttring – den så kallade audiovisuella sektorn (film & tv). Att kokettera med sin likgiltighet för en hel kulturform är ungefär lika spännande som att skryta om att man inte läser böcker. Och, tro mig, som gammal litteraturstudent vet jag att det finns minst lika många mer eller mindre ”meningslösa” verk inom bokvärlden.
Så, Victor, dags att spotta i nävarna och börja jobba. Tips från Strömningscoachen: starta tipsspalten ”Läst med Malm”. Våga ta jungfrusilen så ses vi nere i underjorden!
Allt gott,
Nicholas
Läs fler texter av Nicholas Wennö