Parisa Liljestrand framstår allt mer som den svenska kulturpolitikens svar på Selina Meyer (Julia Louis-Dreyfus) i den politiska satirserien ”Veep”. Nyligen kom Liljestrand oväntat ut som komiker när hon plötsligt förklarade att hon ”bara skämtade” under sitt uppseendeväckande aggressiva invigningstal på Göteborgs filmfestival i januari.
Ah, Parisa din gamla spjuver! Ti hi…
I veckan fortsatte kulturministern att sprida sin patenterade humor i Emil Perssons ”Fördomspodden”. ”Måste man veta vilka alla är?”, undrade Liljestrand efter att ha blottat sina kunskapsluckor om svenska världsnamn som Bo Widerberg och Tomas Alfredson. Och som grädde på moset kände hon heller inte till Hollywoodregissören Christopher Nolan, mannen bakom några av 2000-talets mest framgångsrika filmer, senast Oscarsvinnaren ”Oppenheimer”.
Det är omöjligt att inte tänka på den psykologiska rysaren ”Gasljus” (1944) när man tvingas bevittna Liljestrands behandling av filmvärlden. Ni vet, klassikern där Charles Boyers make manipulerar sin fru, spelad av Ingrid Bergman, in i galenskapen genom att successivt dämpa gasljuset i deras viktorianska paradhem. Varje gång hon påtalar att ljuset har blivit svagare, skakar han bara på huvudet och får henne att tro att det bara var ett hjärnspöke.
Att filmen är mest styvmoderligt behandlad av alla andra konstformer i kulturbudgeten är inget att tala om. Inte heller att det offentliga svenska filmstödet är bland de sämsta i Europa räknat per capita. Eller, för den delen, att just film- och tv-området är det enda som saknar egen representation i den pågående kanonutredningen som alltmer liknar en riktigt obekväm film av Ruben Östlund (svensk regissör).
Men, kära filmarbetare: Cirkulera – här finns inget att se! Och, nej, det är förstås ingen på Kulturdepartementet som har skruvat ner gasljuset. Hur kunde du inbilla dig något så dumt? Parisa älskar film!
Så, till kärnfrågan: Måste man veta vilka alla är?
Nej, det måste man naturligtvis inte.
Motfråga: Måste man vara kulturminister om man varken känner till Widerberg, Alfredson, Nolan – eller för den delen Östlund?
Skrattar bäst som skrattar sist. Kanske var Liljestrands medverkan i ”Fördomspodden” bara ännu ett skämt från regeringens nya humordrottning?
Ti hi…
Läs mer:
Helena Lindblad: Fullt krig mellan kulturministern och filmbranschen
Parisa Liljestrand: ”Ett statligt ansvar att det produceras innehåll på svenska”
