”Nickel boys” vinner Bronshästen på Stockholms filmfestival

”En fulländad och drabbande film som med sitt val av perspektiv, låter oss uppleva karaktärens fruktansvärda resa rakt ner i USA:s mörka historia om rasism och segregation … En film som på ett innovativt sätt utforskar filmkonstens alla strängar, berör på djupet och samtidigt binder ihop dåtid till nutid.” Så lyder juryns motivering för den amerikanska filmen ”Nickel boys” som prisades som bästa film och belönades med den 7,3 kilo tunga Bronshästen när Stockholms filmfestival hade avslutningsgala under fredagseftermiddagen.

– Det här är vårt första pris för filmen, sa den tacksamma regissören RaMell Ross till DN i samband med prisutdelningen och fortsatte:

– Det känns fantastiskt, överväldigande och stort att filmen även tycks tala till en icke-amerikansk publik.

”Nickel boys” är en experimentell och visuellt nyskapande tolkning av Colson Whiteheads verklighetsbaserade och Pulitzerbelönade roman ”Nickelpojkarna” (på svenska 2019). Boken utgår från The Dozier school för pojkar i Florida i början av 60-talet, en ökänd ungdomsvårdsskola där svarta pojkar for särskilt illa.

I centrum av filmen står den fattiga tonåringen Ellwood (Ethan Herisse) som engageras djupt av Martin Luther Kings medborgarrättsrörelse och får chans att gå på college. Men efter ett förödande misstag – han råkar ovetande lifta med en biltjuv – tvingas han till The Nickel Academy. Ett internat till namnet, men under ytan en djupt rasistisk och parasitär institution som slår mynt av de unga – när de inte misshandlar dem grovt eller till och med dödar dem. Elwood kämpar för att överleva tillsammans med sin nyfunna vän Turner (Brandon Wilson).

Redan när RaMell Ross läste boken för första gången fattade han det radikala, visuella beslutet att berätta filmen ur huvudpersonen Ellwods subjektiva perspektiv. Ett grepp som han tidigare prövat i sin uppmärksammade, poetiska dokumentär ”Hale County this morning, this evening”,

– Vi skapade ett manifest inför filmen som bland annat stipulerade att kameran och rollfigurernas ”blick” skulle var den organiserande principen, inte scenerierna. Man skulle upptäcka filmen med deras ögon. Det är ju så vi alla upplever världen, vi ser ut men vi ser ju sällan oss själva, säger RaMell Ross.

Filmens fotograf Jomo Fray, som följt med till Stockholm, berättar att det var väldigt givande men också utmanande att jobba med point-of-view och behöva koreografera varenda kamerarörelse så att de kändes mänskliga.

– Det handlar om väldigt små marginaler. En centimeter åt fel håll, så kunde allt gå åt pipan och bara kännas spöklikt!

En anledning till att de ville använda subjektiv kamera som estetik handlade om att bryta med den historiska reproduktionen av bilder av svartas liv och utsatthet i USA.

– Ett skäl till att pojkarna på The Dozier school ju kunde behandlas så illa handlar om den historiskt reproducerade bilden av dem som offer. Bilder föder bilder, både i verkligheten och i filmhistorien. Vi ville förändra det i filmen, säger RaMell Ross som också inkluderat ikoniska bilder från klassiska filmer i ”Nickel boys” som ett slags ordlösa kommentarer. Här finns bland annat ett avgörande klipp från Stanley Kramers femtiotalsfilm ”Kedjan” med Sidney Poitier som fånge.

”Nickel boys” fick sin världspremiär i höstas på prestigefestivalen Telluride men har ännu inte gått upp på biografer i USA.

Bland andra vinnare på årets upplaga av Stockholms filmfestival märks kanadensiska Matthew Rankin, som vann regipris för sin excentriska, persiskspråkiga fabel ”Universal language”.  Bästa manus gick till mexikanen Alonso Ruispalacíos som förvandlat Arnold Wesker-pjäsen ”Köket” till ett matdoftade restaurangdrama med Rooney Mara i huvudrollen.

Skådespelarpriserna tilldelades aktrisen Malou Khébizi för franska influerardramat ”Wild diamond” respektive Izaac Wang som gör den manliga huvudrollen i den tonårsljuva och underfundiga amerikanska indiefilmen ”Didi”.

Den 35-årsjubilerande Stockholms filmfestival avslutas på söndag en, den 17 november.

Läs mer:

Steve McQueen: ”Jag lever med spöken från det förflutna”

Simon Klose: ”Hat är bra business på sociala medier”

Kerstin Gezelius: ”Den nya Garbofilmen är ett empatimirakel”

Saga Cavallin: ”Aviici-nationalismen känns allt mer cynisk”