Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Donald Trump har två gånger valts till USA:s president på ett säger ett enda positivt löfte – fred i stället för eviga krig. Inför valet 2016 artikulerade han vad många amerikaner vid det laget kommit till insikt om: Washingtons politiker och generaler hade gjort större nytta om de lagt sig på stranden och solat än genom att invadera Irak 2003, som svar på al-Qaidas terrorism två år tidigare.
Det var ett populärt budskap då, och sant. Frågan i dag är hur man får ihop det med ett fullskaligt anfall mot jättelandet Iran, utan vare sig sammanhängande motiv, mål eller exit?
En psykologisk nyckel finns i brevet som Donald Trump skrev till Norges statsminister Jonas Gahr Støre under Grönlandskrisen i januari:
”Käre Jonas, med tanke på att ditt land beslutat att inte ge mig Nobels fredspris för att ha stoppat mer än åtta krig, känner jag inte längre någon skyldighet att bara tänka på fred …”
Konkurrensen är hård – särskilt när det gäller feltänkta krig – men detta kan vara världshistoriskt rekord i surrealism. Eftersom ingen strategi för Irans framtid har presenterats återstår bara att ta USA:s president på orden.
Rättvisa skipad på de punkterna, om det stämmer, men här handlar det om en hydra som kan bli farligare ju fler huvuden som huggs av
När Högsta domstolen i Washington olagligförklarade hans tullar så höjde han dem. När han inte får fredspriset väljer han krig. Gör som jag vill annars håller jag andan tills jag blir blå i ansiktet.
Man får nypa sig i armen för att betänka vad som står på spel. Irans 92 miljoner invånare angreps nyligen av sina egna säkerhetsstyrkor med många tusen dödsoffer som följd. Den moraliskt bankrutta regimen i Teheran har inte mycket kvar att förlora.
Bland de iranska ledare som redan har blivit dödade finns ayatollan Ali Khamenei och flera toppar i Revolutionsgardet. Rättvisa skipad på de punkterna, men här handlar det om en hydra som kan bli farligare ju fler huvuden som huggs av.
Trump riskerar inte bara egna soldater i Mellanöstern, och just ett sådant fälttåg utan slut han lovat att undvika. Stigande oljepris och störd handel har många gånger störtat världsekonomin i fördärvet: 1973, 1979, 1990, för att nämna tre oljechocker. Det som händer i Mellanöstern stannar sällan i Mellanöstern – särskilt inte när det redan rasar storkrig i Europa och inflationen står och väger.
Bristen på logiska resonemang pekar obönhörligt mot presidentens dunkla psykologi och önskan att avleda uppmärksamhet från svaga opinionssiffror
Få skulle sörja ett regimskifte i Teheran efter 46 år av religiös diktatur och iranska proxykrig. Tyvärr talar inte mycket för att USA och Israel kan åstadkomma detta med bomber från luften. Ett troligare resultat är kaos och flyktingvågor.
Mullorna får sin paranoida och apokalyptiska världsbild bekräftad. De lär göra vad de kan för att slå tillbaka där det smärtar mest: mot oljeinstallationer och avsaltningsanläggningar i Gulfstaterna, mot Israel och kanske även med terrordåd i Väst.
Donald Trump säger i dag att kriget startats för att ”avvärja ett akut hot mot det amerikanska folket”. Man drar sig till minnes hans försäkran att Irans nukleära program ”utplånades” av bombningarna förra året. Bristen på logiska resonemang pekar obönhörligt mot presidentens dunkla psykologi och önskan att avleda uppmärksamhet från svaga opinionssiffror, eller från skandaler som Epstein-dokumenten där han figurerar oftare än någon annan.
Kriget riskerar – likt så många krig i det förflutna – att frammana just de demoner det skulle bekämpa
Liknande personliga motiv kan anas hos Israels premiärminister Benjamin Netanyahu. Han har byggt sin långa politiska karriär på förmågan att kommunicera med Washington. Presidenterna Clinton, Obama och Biden var måttligt roade av Bibis dominanta stil och stående krav på ett avgörande dråpslag mot Iran.
När Donald Trump slutligen blir den som effektuerar beställningen är ironierna många och mörka. En av världens giftigaste konspirationsteorier går ut på att Israel i hemlighet kontrollerar amerikansk utrikespolitik; svansen som viftar på hunden.
Kriget riskerar – likt så många krig i det förflutna – att frammana just de demoner det skulle bekämpa.
Läs fler texter av Niklas Ekdal.
